Prins Wilhelm
Från Rilpedia
Carl Wilhelm Ludvig, svensk prins, född 17 juni 1884 på Tullgarn, död 5 juni 1965 på slottet Stenhammar i Flen, hertig av Södermanland, arvfurste av Sverige och (till 1905) Norge; tjänstgjorde 1898-1904 som kadett, avlade 1904 sjöofficersexamen och utnämndes samma år till underlöjtnant, 1906 till löjtnant och 1913 till kapten samt tjänstgjorde från 1914 som fartygschef och som divisionschef för torpedbåtsdivision.
Wilhelm var son till Gustaf V och drottning Victoria. Bror till Gustaf VI Adolf och Prins Erik. Han vigdes 3 maj 1908 i Sankt Petersburg med ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Deras son Lennart föddes 1909. Äktenskapet som blev mycket olyckligt upplöstes 1914. Maria Pavlovna fick den 2 juli samma år tillbaka sin titel som storfurstinna.¹
Wilhelm bodde till sin död på godset Stenhammar nära Flen. Där levde han under nära trettio år tillsammans med Jeanne Leocadie Tramcourt. Paret var alltså sambor i en tid då denna samlevnadsform var mycket ovanlig och officiellt inte fick förekomma bland kungliga. Jeanne Tramcourt kallades därför "värdinna" på Stenhammar. Den 2 januari 1952 omkom hon i en bilolycka i närheten av Stjärnhov i Södermanland, när de var på väg till Stenhammar efter att ha besökt sonen Lennart. Wilhelm körde själv vid olyckan, som inträffade i en snöstorm. Efter denna tragedi sägs han aldrig ha återhämtat sig.
Under åren 1920 till 1949 producerade han ett trettiotal filmer, främst expeditionsfilmer och reseskildringar i exempelvis Afrika och Centralamerika men främst i Sverige där han för SF också gjorde en mängd journalfilmer. Han gjorde flera landskapsfilmer tillsammans med Gustaf Boge. Dessutom författade han reseskildringar.
Prins Wilhelm erhöll 14 februari 1947 frihetskorset av den norske kungen Haakon VII. Motiveringen löd: "for fremragende fortjenester av Norges sak under krigen".
Prinsen avled i lungemfysem.
Innehåll |
Anfäder
Resor
Wilhelm reste till USA i augusti 1907, då han livligt hyllades av svenskamerikanerna. 1911 reste han till Siam, och han genomförde en jakt- och forskningsresa till södra Afrika mellan november 1913 till april 1914. En annan expedition, i etnografisk-arkeologiskt syfte, gick till Centralamerika januari-juni 1920 och i november samma år gjorde han en zoologisk forskningsfärd till Centralafrika.
Författarskap
Wilhelm skrev främst prosa och hans första arbeten var reseskildringen Där solen lyser (1913), som handlar om besöket i Siam. 1912 utkom "Indisk erotik. Fritt efter L. HOPE: The garden of Karna"som han skrev under pseudonymen L. Wica. Därpå följde diktsamlingarna Släckta fyrar (1916) och Svart och vitt (3 uppl. 1918), novellsamlingen Den gamla tallen (1919) och reseskildringen Mellan två kontinenter (1920), ägnad besöket i Centralamerika. 1933 utkom Nära öknen, västerländsk skildring av en rundresa i Tunisien.
Så här beskrevs hans författarskap i Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926:
| ” | Wilhelms resebeskrivningar är friska och flärdlösa turistböcker, där scenerier och händelser framställs med färg och fart. Hans dikter visar ett otvetydigt poetkynne, till sitt uttryckssätt påverkat av nittiotalets mästare, ett varmblodigt begär att njuta av livet, personlig öppenhet, naturlig lätthet för landskaps- och situationsmålning - särskilt är hans sjöstämningar verkningsfulla - och en kärnlyrisk åder, som strömmar rikare i hans andra samling. | ” |
Dokumentärfilmer
Mellan åren 1920 och 1949 medverkade Prins Wilhelm i närmare 250 journalfilmer. Under samma period producerade han ett trettiotal filmer av dokumentär prägel. Dessa filmer har kommit att förkortas PeWe-filmer. Han framträder alltid själv i bild då han berättar om de olika platser han besöker i en sorts populäretnografisk reseskildring. Några av filmerna är inspelade i exempelvis Afrika och Centralamerika men huvudparten är gjorda i Sverige. I dessa filmer om Sverige skildras ett nationalromantiskt rike med strävsamma gamla gubbar och snälla gummor. Filmerna präglas av nationella idylliska klichéer och propagerar för ett bevarande av det som varit. Man ska ha i åtanke att detta är samtidigt som Lubbe Nordström gjorde sina dokumentära radioreportage om Lort-Sverige, en tid då Per Albin Hanssons folkhem tog sin form. Samtidigt var Prins Wilhelms insikt om filmens genomslagskraft, att mediet var ett utmärkt verktyg för att föra fram sina åsikter, en för sin tid mycket radikal och modern uppfattning.
Regi
- 1948 - Röda jordens folk
- 1945 - En resa på Dal
- 1942 - Hos smålänningar
- 1941 - Ekhult heter gården
- 1940 - Idyll och allvar i svensk beredskap
- 1940 - Gutarnas ö
- 1938 - Folk mellan fjäll
- 1935 - Västerhavets män
- 1934 - Havets melodi
- cirka 1920 - Prins Wilhelms expedition till Central-Amerika
- cirka 1920 - Med Prins Wilhelm på afrikanska stigar
Manus
- 1947 - Skärkarlar och sälar på Harstena
- 1946 - Uddeholm
- 1946 - Skånsk bygd (Från Hallandsåsen till Ven)
Prins Wilhelms arkiv
Prins Wilhelms arkiv är underställt Bernadotteska arkivet och tillträde till detta arkiv ges av HM Konungen.
Se även
Källor
- Prins Wilhelm - Ord&Bild #6, 2005
Fotnoter
¹ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.347
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Prins Wilhelm
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, prins Vilhelm, 1904–1926 (Not).
