Pontus Hultén
Från Rilpedia
Pontus Hultén, egentligen Karl Gunnar, född 21 juni 1924 i Stockholm, död 26 oktober 2006, var en svensk professor, konstsamlare och museiman. Från 1960 var han chef för Moderna Museet i Stockholm och under hans ledning blev museet ett av de mest progressiva konstmuseerna i världen.
Pontus Hultén var son till botanisten och chefen på Naturhistoriska riksmuseet, Eric Hultén.[1] Han började sin karriär som intendent vid Nationalmuseum, efter att ha studerat konsthistoria.
Han producerade många banbrytande utställningar som exempelvis Rörelse i konsten, med bland andra Jean Tinguelys och Per Olov Ultvedts rörliga skulpturer, och utställningen 4 amerikanare från 1962 med amerikansk popkonst där verk av konstnärer som Robert Rauschenberg och Jasper Johns visades upp för svensk publik innan konstnärerna ens slagit igenom i USA.
En annan bravad som Hultén lyckades genomdriva var utställningen Önskemuseet, då Hultén övertalade svenska regeringen att ge ett anslag på 5 miljoner kronor för inköp av ett antal verk till museets samlingar. Dessa verk går idag inte att värdera för pengar och de utgör kärnan i museets samling.
Museet hamnade åter i blickpunkten med utställningarna Hon – en katedral, 1966, av Niki de Saint Phalle och retrospektiven med Andy Warhol, 1968, som var den första i världen.
1974 blev Hultén tillfrågad att vara med och skapa ett nytt kulturhus i hjärtat av i Paris. Resultatet blev Centre Pompidou där han var chef fram till 1981. Senare har han varit med att starta upp bland annat MoCA i Kalifornien, Palazzo Grassi i Venedig och Museum Jean Tinguely i Basel.
2005 donerade Hultén cirka 700 verk, i princip hela hans privata samling, till Moderna Museet.
Pontus Hultén hade i Sverige ett stort intresse för båtgravarna i Vendel. På hans egen begäran ligger han begravd i sydöstra delen av kyrkogården vid Vendels kyrka. Graven pryds av Pontus Hulténs "livssten", vilken han meförde under sitt liv.
