Polisbilar i Sverige

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Svensk polisbil av typen Volvo V70.

En polisbil är ett specialtillverkat motorfordon som används av polisen och tullen. Tullbilarna har dock annorlunda utsmyckning. I Sverige är polisbilar av märkena Volvo och Saab vanligast. Sverige har i en internationell jämförelse högklassiga polisbilar - få andra polismyndigheter kan uppvisa en flotta som innehåller välutrustade Saab 9-5, Volvo V70 och Volvo XC70, där även utrustningsdetaljer som xenonstrålkastare och PDC/parkeringsvarnare förekommer.

Historik

När Sverige hade kommunal polis fanns inga enhetliga polisbilar - en kommunal polisbil var oftast svart och kunde vara nästan av vilket fabrikat som helst. Det stod varje kommunal polisförvaltning fritt att införskaffa de bilmärken man ville ha. Vad som fanns av lokala bilföretag på orten spelade naturligtvis också stor roll, men vanligen användes helsvarta amerikanska bilar.

De första utryckningsljusen på polisfordon bestod av en eller två relativt små lampor som visade fast rött ljus. Bilder på äldre polisfordon visar att rött utryckningsljus i någon form användes tidigt.

Det röda fasta utryckningsljuset fick ofta diskreta placeringar på bilarna - endera på takets framkant eller nedanför vindrutan. Vissa bilar hade inte fasta röda ljus utan endast ett sökarljus med en skjutbar röd "strumpa" som gjorde att färgen kunde ändras från vitt till rött. Detta sökarljus var monterat på taket eller vänster A-stolpe.

Polisbilar hade inte alltid någon form av rödljus utan ibland endast en innanför vindrutan nedfällbar, ibland lysande, skylt med texten "Polis". En del polisbilar hade diskreta rödljus monterade + en demonterbar skylt med texten "Polis" i fronten på bilen. Men det förekom att vissa kreativa polisdistrikt ute i landet sneglade på vad Statspolisen gjorde och hur deras fordon var utrustade och följde deras exempel så att det i vissa fall kunde vara svårt att se skillnad på en stats- eller kommunalpolisbil.

Att skaffa kommunala polisbilar ansågs länge inte som självklart även om den första polisbilen, en Scania-Vabis, levererades till Stockholm 1913. Det gick lika bra att cykla - eller vid brådskande ärenden - åka taxi. Så sent som 1961 fanns i Åmåls polisdistrikt inga polisbilar utan polisen fick nöja sig med två cyklar. I slutet på 1930-talet blev det dock allt vanligare med regelrätta polisbilar. Mellan 26 maj 1970 och 29 mars 1973 användes en Porsche 911 som polisbil av polisen i Ljungby.^[1]

1958 - De första svart-vit-målade polisbilarna införs hos Statspolisen.
1984 - RPS inför ett nytt utseende för polisens fordon, vitmålade med blå-gula ränder längs sidorna och ett nytt typsnitt. Detta utseende sparade pengar då man slapp måla om fordonen innan försäljning. Men utseendet var otydligt vilket gjorde det svårt att känna igen polisbilarna.
1989 - RPS inför det nya blå-vita utseendet för polisens fordon, som gjorde dem tydligare på vägarna. Typsnittet byttes också ut och blev en helt ny grafisk profil för Polisen.
2005 - Svenska polisbilar kommer nu även vara märkta med gula och blå fält i självlysande och reflekterande material för att öka säkerheten i trafiken. Märkningen bygger på forskningsresultat och europeisk standard.

Stripen/dekoren

Volvo Amazon, 1970 års modell.

De vanliga radiobilarna har en polisdekor på utsidan som talar om att det är en polisbil, den har sett olika ut genom tiderna.

När den kommunala polisen förstatligades infördes en enhetlig svart-vit målning och två fasta röda ljus på taket kompletterade med ett sökarljus och ett roterande gult ljus. Efterhand ersattes detta med två (ibland ett) roterande blåljus. Ursprungligen var taken tänkta att vara vita, men norrlandslänen protesterade eftersom bilarna då inte skulle synas om det var höga snövallar längs vägarna. Sedermera övergick man till en blå/gulrandig stripe som sattes på helt vita bilar, detta gjorde att det var lättare att sälja av bilarna när de ansågs vara för gamla. Stripen består av en plastfilm med en limmad sida som trycks fast på bilen. Då användes blåljusanordningar med två enskilda roterande blåljus. Den blå/vita stripen med blåa fram och bakskärmar kom på 90-talet eftersom att den ansågs vara tydligare än den förra typen. Man bytte under 90-talet ut de enkla roterande blåljusen till en ljusramp som sitter på taket. Den 9 maj 2005 fattade Rikspolisstyrelsen beslut om att successivt införa nya märkningar på polisbilarna under följande höst. De nya märkningarna är högreflekterande och gör att polisbilarna blir närmast självlysande i mörker, men bilarna ska även synas bättre i dagsljus. Den nya stripen sitter på vita fordon och är blå och gul. Tullen har samma larmanordning som Polisen på sina bilar, skillnaden är identifieringsstripen som på en tullbil är gul och blå samt sitter på mörkblå bilar. Gemensamt för polisen och tullen är att de har respektive myndighets märke på och att varje bil har ett eget anropsnummer som ska synas från alla håll, till exempel finns numret på taket för att helikoptrar ska kunna se det.

Polisens bilar

Polisen och tullen använder idag främst Volvo och Saab som sina bilar, men andra märken förekommer också. Polisbilarna/tullbilarna finns i tre olika varianter:

Typ A

Detta är den vanligaste bilen, den med stripad tull/polisdekor. Den har en larmanordning bestående av siren och takbåge där ljuset i rampen består av två roterande lampor, som syns i respektive kant av takbågen samt fyra blinkande ljus, två bakåtriktade och två framåtriktade med olika blinkintervall. Takbågen kan kompletteras med vitt arbetsljus åt höger/vänster och ett framåtriktat sökarljus. Det sitter blåljus i bagageluckan, om lastluckan öppnas så skyms blåljuset i takbågen bakåt, då kompletterar dessa. Det sitter också blåljus någonstans i fronten beroende på vad det är för bil, det kan antingen vara synligt blixtljus i sidorna eller dolda lampor i grillen eller vindrutan, dessutom sitter ett stoppljus innanför vindrutan med blinkande växelvis blått och rött sken. I bagaget kan också en ljusskylt finnas, den är vanligast i tullbilarna, med texten follow me (följ efter mig), customs/police (tull/polis), stop (stanna) eller turn off engine (stäng av motorn).

Typ B

Denna bil är relativt vanlig, men är inte lackerad som en patrullbil, utan istället utåt sett en vanlig civil personbil. Bilen är utrustad med en larmanordning bestående av en siren och istället för takbåge en kojak. Bilen är försedd med reglementerad ljudsignalanordning (sirén) och vid behov kan ett mindre magnetfotförsett blåljus. Detta blåljus kan antingen fästas på taket eller vara placerat i bilens vindruta, ovanpå instrumentbrädan. Blåljuset kompletteras av ett bakåtriktat ljus i bagageutrymmet och i vissa fall förekommer blåljus i grillen, men oftast finns ett stoppljus i framrutan som blinkar växelvis blått/rött eller ger ett fast blått sken. Trafikpolisens civila bilar kan ha blåljusmontage i rutan på motsvarande sätt.

Exempel på utrustning i A och B

Sjukvårdsväska
Kommunikationsradio, tre olika typer, S70, S80 och Rakel. S80 används endast i storstäderna medan S70 används i hela landet. Rakelsystemet är under utbyggnad i hela landet och har i vissa län börjats användas i skarp drift.
Ficklampa av modellen Maglite Charger
Lådhurts i bagageutrymmet eller hundburar
Olyckstält med tillhörande lampa
Varningsbloss
Buslås på bakdörrarna som låses från manöverpanelen
Larmanordning, såsom siren, stoppljus och roterande/blinkande blåljus.
Brandsläckare
Batteriladdare
Kartläsarlampa
Avspärrningsband
Framkastningsskydd från baksätet

Utrustningen kan kompletteras med diverse fler detaljer, till exempel video, polispilot, hundburar, stoppspade, solfilm och dragkrok.

Typ C

Den tredje varianten är tjänstebilen som är en helt vanlig bil utan någon larmanordning, dock kan de vara utrustade med kommunikationsradio och stoppspade.

Bilder

En Plymouth Valiant 1974 som polisbil.	Saab 9-5 intill en ambulans.	Nya polisstripen (se artikel)	Volkswagen typ 1
Mercedes-Benz 316CDI	Volkswagen Eurovan, generation T5	Volvo 244 med "hockeyklubbsdekoren".	Porsche.