Från Rilpedia

?Balkansångare Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Phylloscopidae (Sylviidae) se text
Släkte:	Phylloscopus
Art:	Balkansångare P. orientalis
Vetenskapligt namn
§Phylloscopus orientalis Auktor: C. L. Brehm, 1855
Synonymer
Östlig bergsångare
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Balkansångare (Phylloscopus orientalis) är en sångare som häckar i Sydosteuropa och mindre Asien och som tillhör släktet Phylloscopus. Fram till mitten av 1990-talet kategoriserades den vanligtvis som en underart till bergsångare (Phylloscopus bonelli)

Innehåll 1 Taxonomi och utbredning 1.1 Förekomst i Sverige 2 Utseende 3 Läte 4 Biotop, häckning och föda 5 Referenser 5.1 Noter 5.2 Källor

Taxonomi och utbredning

Familjen sångare (Sylviidae) har splittats upp i ett tiotal familjer. Balkanångaren har tillsammans med de andra arterna i släktena Phylloscopus och Seicercus placerats i familjen Phylloscopidae.

Balkansångare häckar i Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro, Makedonien, Bulgarien, Albanien och Grekland i sydöstra Europa och i Turkiet, Syrien och Libanon i mindre Aisen. Balkansångare kategoriserades länge som en underart till bergsångare vilken har sitt häckningsområde i västra Europa och Nordafrika. Utseendemässigt är de mycket lika men dessa båda arters häckningsområden överlappar inte varandra och deras lockläten är totalt olika. Data från jämförelser av mtDNA från cytokrom b visar på sådana markanta skillnader som 8,3-8,8% vilket är lika stort som mellan dessa båda taxa och grönsångare (Phylloscopus sibilatrix).^[1]. 1997 beslutade British Ornithologists' Union (BOU) att kategorisera bergsångare och balkansångare som två goda arter och 2003 beslutade även Sverige Ornitologiska Förening (SOF) att kategorisera dem på samma sätt.^[2] Balkanångaren är en flyttfågel och övervintrar i Sudan. Den är sällsynt norr om sitt utbredningsområde.

Förekomst i Sverige

Efter att SOF delade upp taxonen bonelli och orientalis i två arter kräver man beskrivningar av lockläte för att med säkerhet kunna avgöra huruvida det rör sig om bergsångare eller balkansångare. Detta gäller även för äldre observationer. Fram till sista januari 2007 finns endast en säkerställd observation av balkansångare i Sverige vilken härör från Visby i maj 1992.^[3][2]Ett antal observationer av Ph. bonelli/orientalis som tidigare räknades som bergsångare men som inte särskilt den från balkansångare, exempelvis den första svenska observationen från Ottenby 3 september 1953, förs till gruppen obestämda berg-/balkansångare.^[4]

Utseende

Den är en liten sångare med en längd på 10,5-12cm och den är en aning större med längre vingar än bergsångare.^[5] De adulta individerna har en matt grå hjässa och rygg (gråare än bergsångare), gulgrön övergump, ovansidan av vingen och stjärten är gröntonad med svarta inslag och tertialerna är ljuskantade. Strupen, bröstet, buken och undergumpen är vit. Näbben är liten och vass och benen är ljust gråbruna. Likt de flesta sångarna så finns det inga skillnader i täckning hos könen.

Läte

Det arttypiska locklätet, som skiljer den från bergsångaren är ett entavigt tonlöst "tjipp" eller "chup" och påminner om gråsparvens eller korsnäbbarnas lockläten.^[6]Bergsångarens lockläte är istället ett tydligt tvåstavigt visslande "hy-if" eller "hu-it".^[5] Det finns inget dokumenterat fall av en individ som använt sig av båda taxonens lockläten.^[2] De båda arternas sång vilka består av en snabb och monoton drill av ljusa toner, ter sig som mycket lika men innehåller konstanta strukturskillnader vilka framgår i jämförande sonogram. En undersökning genomförd i södra Tyskland visade att bergsångare inte alls reagerade på uppspelning av varken sång eller lockläte av balkansångare.^[6]

Biotop, häckning och föda

De återfinns i skog och skogsmark. De lägger sitt rede på marken. Likt de flesta sångarna livnär sig bergsångaren på mask och insekter.

Referenser

Noter

1. ↑ Helbig et al. 1995
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2} SOF (2003) Rk-nytt nr. 2, 2003, Sveriges Ornitologiska Förenings Raritetskommité
3. ↑ SOF (2007) SOF:s Taxonomikommittés officiella lista över Holarktis fåglar, Holarctic Birds, Part 5
4. ↑ Nils Kjellén (2003) Fyndstatus i Sverige för "nya" arter, Vår Fågelvärld, vol.62, nr.8, sid:14
5. ↑ ^{5,0 5,1} Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 304. ISBN 91-34-51038-9. 
6. ↑ ^{6,0 6,1} Helb et al. 1982

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• SOF (2003) Rk-nytt nr. 2, 2003, Sveriges Ornitologiska Förenings Raritetskommité
• Helb, H.-W.; Bergmann, H.-H. & Martens, J. (1982): Acoustic differences between populations of western and eastern Bonelli's Warblers (Phylloscopus bonelli, Sylviidae). Cellular and Molecular Life Sciences 38(3): 356–357. (HTML abstrakt)
• Helbig, A. J.; Seibold, I.; Martens, J. & Wink, M. (1995): Genetic differentiation and phylogenetic relationships of Bonelli's Warbler Phylloscopus bonelli and Green Warbler P. nitidus. J. Avian Biol. 26: 139–153.
• Parkin, David T. (2003): Birding and DNA: species for the new millennium. Bird Study 50(3): 223–242. HTML abstract
• Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. PDF fulltext