Från Rilpedia

Per-Olof Eriksson, född 1938, är en svensk näringslivsprofil och styrelseproffs, uppväxt i värmlandska Degerfors.

Eriksson är utbildad civilingenjör i teknisk fysik vid Kungliga tekniska högskolan och teknologie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet. Han har varit vd för Seco Tools AB och var vd och koncernchef för verkstadsbolaget Sandvik från 1984 till 1994. Han har tidigare varit styrelseledamot i bl.a. Volvo, Assa Abloy, Custos, Handelsbanken, Sandvik, Skanska, SKF, Preem Petroleum och SSAB.^[1] Hans är styrelseordförande i Tylö Bastu AB, Cross Country Systems AB, Odlander Fredriksson & Co AB och Callans Trä AB, styrelseledamot i Biotage, Kamstrup-Senea AB, Södersjukhuset AB och Investment AB Öresund samt ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. ^[2]

Tillsammans med Rune Andersson väckte Eriksson uppståndelse i EMU-debatten när han som näringslivsprofil öppet tog ställning mot EMU.

Klimatkontrovers

Eriksson har på senare tid gjort sig känd som motståndare till uppfattningen att utsläpp av mänskligt producerad koldioxid utgör det största klimathotet.^[3] I en debattartikel 5 juni 2008 hävdar han att "koldioxid är livets gas, oundgänglig för allt liv på jorden. Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas?". Därför bör inte heller utsläppen av koldioxid begränsas, enligt Eriksson. Under sin tid som styrelseledamot i Volvo, fram till april 2008, argumenterade Eriksson mot det han ansåg vara felaktiga klimatinvesteringar, och hade meningsskiljaktligheter med Volvos VD Leif Johansson om vad prioriteringen skulle vara. "Det är tokigt att lägga så mycket resurser och felinvesteringar. Volvo ska naturligtvis göra renare och bättre motorer men det är inte koldioxidutsläppen som behöver minska utan andra utsläpp", sade han till Dagens Industri. "Klimathotet har blivit som en religion. Det är många som tycker som jag men inte vågar säga det."^[4]

Den 16 januari 2009 förorsakade han återigen läsarstorm^[5] när han publicerade en ny debattartikel i Dagens Industri, med titeln "Nu är jag ännu säkrare på att klimathotet är en bluff".^[6] Eriksson kallar sig "en sansad miljövän som inte vill slösa med jordens resurser" och pekar på att "koldioxidskatter orsakar nedläggning av normalt konkurrenskraftiga anläggningar som sedan byggs i andra delar av världen – vilket inte minskar koldioxidutsläppen". Han driver tesen att det finns inga bevis för jordens galopperande uppvärmning, och att IPCC:s rapporter är skrivna av halvpolitiska byråkrater vars slutsatser på intet sätt har stöd hos en majoritet i forskarvärlden. Hans råd till beslutsfattarna i näringslivet är att inte bygga sina affärer på att koldioxid är farligt, eftersom det är en huvudsakligen nyttig och livsnödvändig gas. Näringslivet måste leva med den karta som politikerna har ritat upp, men var beredda på att den ändras. Däremot finns ett stort antal bevisade miljöproblem som öppnar för bestående affärsmöjligheter.

Företrädare: Göran Ahlström

VD och koncernchef, Sandvik 1984—1994

Efterträdare: Clas Åke Hedström

Referenser

1. ↑ Per-Olof Eriksson - The winner takes it all, Affärsvärldens webbtjänst. Publicerad: 1999-05-19.
2. ↑ Industrimannen som vågade svära i kyrkan, Elbranschen, Nr. 3 2008.
3. ↑ "Varför skulle koldioxid vara skadligt?", Dagens Industri, 5 juni 2008.
4. ↑ Per-Olof Eriksson: "Jag står för mina åsikter", Dagens Industri, 5 juni 2008.
5. ↑ "Läsarstorm mot klimathotsförnekaren", Dagens Industri, 17 januari 2009.
6. ↑ "Nu är jag ännu säkrare på att klimathotet är en bluff", Dagens Industri, 16 januari 2009.