Papyrusbåt
Från Rilpedia
Papyrusbåtar, var en fornegyptisk uppfinning, som benämningen antyder fartyg gjorda av papyrus (Cyperus papyra).
Innehåll |
Historia
De tidigaste avbildningarna som kan tolkas som papyrusbåtar finns på hällristningar i Nubiska öknen, som är svåra att säkert datera, men de anses vara från före de första dynastierna i det forna Egypten, dvs. tidigare än ca. 3500 fvt. En väggmålning som med säkerhet föreställer en båt av papyrus (eller av något annat sävslag) fanns (Den är numera utplånad) i en gravkammare i Hierakonpolis som tros vara från omkring 3000 fvt. Man kan känna igen papyrusbåten på de karakteristiskt uppsvängda stävarna, som gjordes böjda så att varken regn eller vågor skulle komma åt att tränga in i cellstrukturen från ändarna av stråna, och därvid försämra flytkraften eller förorsaka röta. På en lerkruka från samma trakter och tider förekommer vad man vet första gången ett råsegel på en sådan bild. I Nildalen fanns det inga träslag lämpliga för bygge av större båtar, så den tjockstammade papyrusen, som dessutom hade en celluppbyggnad som gav den stor flytkraft låg nära tillhands att bli påtänkt för båtbyggnad. Hantverkarna utvecklade med tiden stor skicklighet att forma skrovet enligt önskemål, med strategiskt placerade repbindningar och olika spänningar vid samlandet av sävknippena. Framåt 2000-talet fvt började egyptierna importera cederträ för båtbygge, och papyrusen förvisades till mindre allmogebåtar.
Papyrusbåtar i vår tid
Ännu på 1900-talet kunde man träffa på mindre papyrusbåtar i användning i de vidsträckta sumpmarkerna i Sudan kring vita Nilens övre lopp, och omkring Tchadsjön, men papyrusväxten har numera blivit sällsynt i den egyptiska Nilen. Också i Sydamerika har ursprungsbefolkningen utnyttjat liknande arter i familjen Cyperaceæ för båtbygge, bland annat i Titicacasjön. Byggmetoderna har där varit likartade, så de har uppenbarligen under lång tid utvecklats så som de är mest ändamålsenliga.
Den norske forskningsresanden Thor Heyerdahl har på 1970-talet låtit bygga tre replikor av papyrusbåtar; Ra I, Ra II och Tigris, som han sedan seglade, först över Atlanten och sedan kring Arabiska halvön och Pakistan. Han använde sig vid byggandet av hantverkare från Tchad och Peru som behärskade den urgamla tekniken. Heyerdahl visade med sina seglatser att det hade varit möjligt för de forna egyptierna att ha kontakt med olika folk även över oceanerna. De flesta sakkunniga är dock skeptiska beträffande papyrusbåtar stora nog för oceanfart.
Källor
- Björn Landström Skeppet, Forum 1961
- Robert Jackson Liners, tankers & merchant ships, Amber books 2000. ISBN 1-84013-477-1
