Paniranism
Från Rilpedia
Paniranism är en politisk och social pannationell strömning som strävar efter att politiskt och kulturellt ena de iranska folken som bebor det iranska landområdet (Stor-Iran eller Iranzamin) kring den iranska högplatån (Falāte Īrān), såsom perser, osseter, kurder, pashtuner, tajiker, hazara och afghaner. Dessa folk bodde i samma rike framtill mitten av 1800-talet när delar av territoriet förlorades till Ryssland och England. Idag är paniranismen i huvudsak inriktad på att stärka banden mellan iranska folken i Iran, Afghanistan, Tajikistan och Ossetien.
Innehåll |
Historia
Filosofen Mahmud Afshar grundade paniranismen som politisk ideologi i början av 1920-talet som ett svar på den ökade panturkismen och panarabismen i Mellanöstern. Till skillnad från de förra har paniranismen tenderat att var inklusiv mot icke-iranska folk och främst syftat till att hävda territoriell suveränitet. Till paniranismens anhängare hör främst intellektuella, författare, lärare och studenter.
I och med att Reza Pahlavi tog makten i Iran kom paniranismens idéer att influera landets kulturpolitik och påverka människor på gräsrotsnivå. På 1940-talet bildades två paniranistiska partier med anledning av de Allierades invasion av Iran och avsättandet av Reza Pahlavi: Mellat Iran och Hezb-e Pan-iranist.
Efter den iranska revolutionen 1979 har paniranistiska grupperingar i Iran verkat underjordiskt.
Källor
- Ali Kabar Razmjoo, Hezbe Pan Iranist.
- Naser Engheta, 50 years history with the Pan-Iranists, Los Angeles, 2001.
