Posttraumatiskt stressyndrom
Från Rilpedia
Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (Post traumatic stress disorder på engelska) är ett ångesttillstånd till följd av en svår händelse eller chockartad upplevelse. PTSD karaktäriseras av återupplevanden ("flashbacks"), undvikande av det som påminner om händelsen, och överspändhet.
PTSD är en relativt ny diagnos: den inkluderades i det amerikanska klassifikationssystemet DSM-III 1980 och i WHO:s klassifikationssystem ICD-10 1992. Diagnosen är också en av de mera ifrågasatta. Ersättningskrav från bl.a. veteraner från Vietnamkriget och debatten om falska minnen har bidragit till detta.
Innehåll |
Diagnostik
PTSD definieras psykiatriskt med amerikanska diagnoskriterier DSM-IV enligt A till E:
Händelsen eller traumat är det första kriteriet och innebär att den drabbade personen:
- A1. upplevt, bevittnat eller konfronterats med en händelse eller en serie av händelser som innebar död, allvarlig skada eller hot om detta, eller ett hot mot egen eller andras fysiska integritet.
- A2. reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck.
PTSD yttrar sig på en rad olika sätt. Enligt DSM-IV är symtomen av tre olika slag:
- B. Återupplevandesymptom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. flashbacks. Återupplevandet upplevs inte sällan av den drabbade som att händelsen utspelar sig ånyo och karaktäriseras av starka sensoriska kvaliteter, t.ex. lukt- och hörselintryck.
- C. Undvikandesymptom där personen försöker undvika tankar, känslor, platser, händelser mm som har med händelsen att göra vilket kan leda till isolation. Undvikandet kan visa sig i en oförmåga att minnas viktiga delar av händelsen och minskat intresse av att delta i viktiga aktiviteter. Personen kan också få en känsla av likgiltighet och främlingsskap inför andra människor och ha begränsad förmåga att hysa varma känslor till sina medmänniskor. Upplevelsen av att ens framtid är kort är också ett symptom. Behovet av att undvika kan leda till missbruk, anorexi och/eller självstympning.
- D. Överspändhetssymptom med irritabilitet, lättskrämdhet, vredesutbrott, överdriven vaksamhet och sömnsvårigheter.
- E. Duration Symptomen ska enligt DSM-IV varat i mer än 1 månad. Om tiden från händelsen är mindre än en månad kan diagnosen akut stressyndrom vara aktuell. Om symtomen varat i tre månader eller längre används beteckningen kronisk PTSD: om den drabbade lidit av symtom i en utsträckning som kvalificerar för PTSD i mer än tre månader är det relativt ovanligt att symtomen avtar spontant, varför beteckningen kronisk PTSD anses vara meningsfull ur diagnostiskt hänseende.
- F. Funktionsnedsättning Orsakat signifikant lidande eller försämrad funktion i arbetslivet eller i övriga sociala livet.
Förekomst
Även om många under sin livstid är med om svåra händelser återhämtar sig de flesta spontant genom att på egen hand bearbeta det som har hänt. Men en del individer utsatta för svåra händelser drabbas av psykiska besvär, där det vanligaste tillståndet är PTSD.
Livstidsförekomsten i Sverige var 5,6 % (7,4 % för kvinnor, 3,6 % för män).[1] i en relativt ny svensk studie. Förekomsten skiljer sig mellan olika länder, troligen beroende på samhällsfaktorer som våld och krig: I USA är förekomsten 7,8 % (10,4 % för kvinnor och 5,0 % för män),[2] medan förekomsten i Etiopien är 16 % och i Kambodja 28 %.[3] Det finns ofta en högre förekomst av PTSD hos kvinnor än hos män. Skillnaden kvarstår även om man tar i beaktande att kvinnor och män drabbas olika ofta av olika typer av händelser.
De händelser som ger störst risk för PTSD är våldtäkter och sexuella övergrepp, eller andra typer av händelser där det finns ett tydligt uppsåt. Våldtäkt anses vara en av de vanligaste orsakerna till PTSD i fredstid, och risken att få PTSD efter våldtäkt anges till 70 %. Efter människoförvållade katastrofer som krig, flyg- och färjekatastrofer samt terroristattacker riskerar mellan 30-60 % att drabbas av PTSD de närmast följande åren.[4] Naturkatastrofer tenderar ge lägre risk för PTSD: Risken för PTSD efter jordbävningar och andra naturkatastrofer varierar mellan 20 och 50 %. Även livshotande sjukdomar som cancer eller hjärtinfarkt hos sig själv eller närstående kan framkalla PTSD om än i mindre omfattning. Risken att drabbas anses vara mellan 5 och 20 %.
Det stora spannet i risk beror på att det finns metodologiska svårigheter vid denna typ av undersökning, främst relaterade till urval och tid. Det är svårt att fånga upp de drabbade efter stora olyckor och katastrofer, t.ex. kan drabbade vara av olika nationaliteter (t.ex. flodvågskatastrofen). Tidsaspekten gör att mätningar vid tre och sex månader kan ge vitt skilda resultat även om mätningarna i allt övrigt är identiska, varför jämförelser av förekomsten vid olika studier inte helt enkelt låter sig göras. Betydligt fler uppvisar PTSD-symptom tiden direkt efter en traumahändelse än vad som kvarstår efter en månad. Många tillfrisknar spontant efter ungefär tre månader. I mera sällsynta fall kan symtomen framträda först efter flera månader.
Samsjukligheten mellan PTSD och andra psykiatriska diagnoser är stor. Patienter utvecklar ofta, särskilt vid kronisk PTSD, depression och missbruk. Suicidrisken är förhöjd och också risken för våldsamma beteenden mot närstående.
Teoretisk förklaring
Det finns ett dos-respons-samband för utvecklandet av PTSD: ju värre händelse, desto värre symptombild hos den drabbade. Detta är dock endast en del av förklaringen till utvecklandet av PTSD, där andra faktorer som tidigare erfarenheter och omhändertagande spelar en stor roll.
- En enkel förklaringsmodell av PTSD är klassisk betingning. Vid händelsen blir ett stort antal stimuli (exempelvis lukter, miljöer, uniformsklädda män, skarpa ljud) associerade till de starka negativa känslorna som upplevs under händelsen. När den drabbade senare möter någonting som påminner om händelsen så aktiveras dessa negativa känslor. Eftersom det är snarare regel än undantag att PTSD-drabbade undviker sådant som påminner om händelsen, så försvåras möjligheten att genom nya erfarenheter betinga om de inlärda associationerna.
- Det har påpekats att en inlärningsteoretisk modell inte kan förklara varför drabbade får påträngande minnesbilder, "flashbacks". Istället kan man tänka sig ett starkt och generaliserat ”fear-network” som skapats vid händelsen, som är lättaktiverat och som när det aktiverats av nåt associerat stimuli aktualiserar traumaminnet vilket blir medvetet ("från klar himmel"). Patienten söker undvika sådan aktivering. En stor del av problematiken för PTSD-patienter är känslor av skuld och en förändrad syn på sig själv, framtiden och omvärlden.
- Ett försök på syntes av förklaringar är dual representation-theory. Man tänker sig att minnen kodas in antingen som Verbally Accessible Memories (VAMs), som är medvetna, eller också som Situationally Accessed Memories (SAMs) som är omedvetna men mer utförliga och detaljerade. När ett SAM-minne blir aktiverat upplevs detta som en flashback. Det finns två emotionella reaktioner på trauma: SAM-responser ger primära affekter medan VAM-aktivering ger mer komplexa känslor som kräver en tolkning av situationen. Teorin förutsäger att behandlingen kommer fungera genom två vägar: en genom att SAM-minnen exponeras för i en trygg miljö, VAM-minnen å andra sidan kräver kognitiv omstrukturering, förståelse för det inträffade och acceptans etc.
Behandling
PTSD självläker hos de allra flesta utan professionell hjälp, men tillståndet kan också bli mer eller mindre kroniskt. Det finns effektiv behandling för tillståndet. I dagsläget finns det två typer av psykologisk behandling som har visat sig vara effektiva i randomiserade kontrollerade studier:[5] Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi har det klart starkaste forskningsstödet medan EMDR har visat sig vara en lovande behandling.
Antidepressiv medicinering med SSRI-preparat är mycket vanlig då god klinisk effekt påvisats. Exempel på SSRI-preparat som är godkända av Läkemedelsverket för medicinering vid PTSD är Zoloft (sertralin) och Seroxat (paroxetin).
Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi har använts framgångsrikt sedan 80-talet för att behandla PTSD. 75 % av symptomen brukar försvinna efter behandling. Behandlingen består kortfattat av två delar: exponering och kognitiv omstrukturering. Exponering syftar till att utsläcka den starkt negativa reaktionen som följer på minnet. Detta gör man genom att låta patienten vara i miljöer som påminner om traumat tills rädslan börjar gå ner, så kallad in-vivo-exponering. Man låter också patienten upprepade gånger utförligt beskriva händelsen. Efter upprepad exponering avklingar den starkt negativa reaktionen.
Kognitiv omstrukturering syftar till att korrigera den drabbades uppfattningar om sig själv, händelsen eller omvärlden som påverkats direkt av själva händelsen eller av upplevelser efteråt. Ibland upplever den drabbade att han eller hon var skyldig till det som hände, agerade felaktigt eller förtjänade att drabbas. I behandlingen får den drabbade möjlighet att omtolka t.ex. händelsens betydelse för uppfattningen om världen som förutsägbar eller vilket ansvar denne tror sig ha haft i det som skett.
I behandlingen lär man också patienten rena coping-förmågor som att andas lugnare och bli bättre på att kontrollera sina rädsloreaktioner.
EMDR (Eye Movement Desensitization & Reprocessing) är relativt ny metod för behandling av PTSD. Patienten återberättar sitt minne av traumat samtidigt som han eller hon fokuserar på psykologens finger som pendlar framför hennes ansikte snabbt. Den teoretiska bakgrunden till EMDR är att detta ska underlätta bearbetning av traumatiska minnen. EMDR har visat sig vara effektiv behandling för PTSD, men eftersom det inte är klarlagt vilka mekanismer i behandlingsprotokollet som är effektiva uppfattas EMDR bland en del forskare och kliniker vara en kontroversiell behandling.[6]
Det finns få studier på effekten av gruppbehandling för PTSD, men de som publicerats tyder på att den är lika effektiv som individuell behandling. Fördelarna (förutom att det är billigare) är att behandling i grupp minskar isolering, normaliserar reaktioner och gör det lättare för patienter att dela med sig. Kontraindikationer för gruppbehandling är om patienten är suicidal, om hon lider av mycket grav PTSD, har en emotionellt instabil personlighetsstörning, lever i missbruk eller i allmänt oordnade liv, eller om patienten aldrig tidigare diskuterat sitt trauma med någon.
Kamratstöd är vanligt inom yrkesgrupper som oftare än andra drabbas (polis, räddningspersonal, militär).
Händelser som Estoniakatastrofen 1994, diskoteksbranden i Göteborg 1998, och nu senast tsunamikatastrofen i Sydostasien 26 december 2004, är exempel på händelser som har följts av PTSD hos överlevande och räddningspersonal.
Källor
- ↑ Frans, Ö., Rimmö, P. A., Åberg, L., & Fredrikson, M. (2005) Trauma exposure and posttraumatic stress disorder in the general population. Acta Psychiatrica Scandinavica, 111(4), 291-299.
- ↑ Kessler, R. C., Sonnega, A., Bromet, E., Hughes, M., & Nelson, C. B. (1995). Posttraumatic stress disorder in the National Comorbidity Survey. Archives of General Psychiatry, 52(12), 1048-1060.
- ↑ Keane, T. M., Marshall, A. D., & Taft, C. T. (2006). Posttraumatic stress disorder: Etiology, Epidemiology, and Treatment Outcome. Annual Review of Clinical Psychology, 2, 161-197.
- ↑ Galea, S., Nandi, A., & Vlahov, D. (2005). The Epidemiology of Post-Traumatic Stress Disorder after Disasters. Epidemiologic Reviews, 27, 78-91.
- ↑ Bisson, J., Andrew M. (2007). Psychological treatment of post-traumatic stress disorder (PTSD). Cochrane Database of Systematic Reviews, Issue 3. Art. No.: CD003388. DOI: 10.1002/14651858.CD003388.pub3.
- ↑ Se t.ex. den engelskspråkiga Wikipedia-artikeln om EMDR.
Litteratur
- Barlow, D. H. (2007). Clincical Handbook of Psychological Disorders, Fourth Edition: A Step-by-Step Treatment Manual. New York: Guilford Press. ISBN 978-1-59385-572-7
- Brewin, Chris R. (2003). Posttraumatic Stress Disorder: Malady or Myth? London: Yale University Press. ISBN 9780300099843
- Michel, O. Lundin, T. Otto, U. (2001) Psykotraumatologi. Lund: Studentlitteratur. ISBN 9789144013695
- Thulesius H, Alveblom A-K,Håkansson A. Post-traumatic stress associated with low self-rated well-being in primary care attenders. Nord J Psychiatry. 2004;58:261-6.
Se även
|