Får

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Ovis)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Obs. Artikeln beskriver hela släktet, för särskilda information angående tamfåret, se motsvarande artikel. För boken se Får (bok).
?Får
Tjockhornsfår
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning: Idisslare
Ruminantia
Familj: Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj: Caprinae
Släkte: Får
Ovis
Vetenskapligt namn
§Ovis
Auktor: Linné, 1758
Arter
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter.

Innehåll

Kännetecken

De skiljer sig från sina släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska urial får upp til 1 meter långa horn, den största vilda art argali (Ovis ammon) ännu större. Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas är lättare bakåtböjda. Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot kyla och blåst. Hos hannarna finns ofta en man vid halsen. Pälsens färg varierar mellan vitaktig och mörkbrun och pälsen bytas ofta under årets lopp.

Vilda fårarter når en kroppslängd mellan 1,2 och 1,8 meter och därtill kommer en 7 till 15 centimeter lång svans. Mankhöjden ligger mellan 65 och 125 centimeter och vikten mellan 20 och 200 kilogram. Hannar är tydlig större än honor.

Utbredning och habitat

Ursprungliga arter av vildfår finns idag i östra Asien, samt i Nordamerika och Nordafrika. I Europa lever den europeiska mufflon vilt på Korsika och Sardinien, men det har faktisk varit diskuterat om inte denna i själva verket är införd av människan under stenåldern som något av de allra första tamfåren. Alla andra europeiska fårarter dog ut för 3 000 år sedan, de sista på Balkan. De flesta fåren lever i bergsregioner men det finns även populationer, till exempel en grupp av tjockhornsfår, som förekommer i öknar.

Gotland kallas får för lamm, och deras barn för lammungar.[1]

Levnadssätt

Får är vanligen aktiva på dagen men ibland vilar de under dagens hetaste timmar och letar därför föda under natten. Honor lever tillsammans med sina ungdjur i grupper som ibland förenar sig till större hjordar. Hannar är utanför parningstiden skilda från honorna och lever ensamma eller i egna grupper. I dessa grupper finns en hierarki som i regel är beroende på hornens storlek. Har två hannar ungefär lika stor horn utkämpas strider om rangordningen.

Får är växtätare och livnär sig främst på gräs.

Fortplantning

Parningstiden sammanfaller vanligen med hösten. Efter dräktigheten som varar i fem till nio månader föder honan ett till fyra lamm. De arter som lever i Nordamerika föder normalt bara ett lamm, men hos asiatiska arter förekommer flera lamm åt gången. Det tar några månader innan honan sluter att ge di och efter ett till sju år är ungdjuren könsmogna.

Får och människor

Tamfåret är ett av de äldsta husdjuren, den domesticerades för 9 000 till 11 000 år sedan. På grund av jakt för hornens skull och konkurrensen med tamfåret är flera vilda arter hotade. IUCN listar arten argali som missgynnad. Se även räkna får.

Systematik

Får räknas till familjen slidhornsdjur och där till underfamiljen Caprinae. Tidigare antogs att fårens närmaste släktingar finns i släktet getter (Capra) men nyare forskningsresultat motsätter sig denna teori.

Antalet arter är omstridd. Grubb (2005) delar släktet i följande fem arter:[2]

  • Undersläkte Ovis
    • Vildfåret (Ovis orientalis) förekommer med flera underarter som är fördelad på två grupper. Mufflongruppen (Ovis orientalis orientalis – grupp) och Urialgruppen (Ovis orientalis vignei – grupp). Tamfåret utvecklades ur dessa grupper.
    • Argali (Ovis ammon) är världens största fårart och lever i Centralasien.
  • Undersläkte Pachyceros

Blåfåret och ytterligare en art tillhör inte släktet Ovis utan släktet Pseudois.

Referenser

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  1. Gotland - Officiell turistinformation - Smakfulla Gotland
  2. Peter Grubb: Order Perissodactyla. I: Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (utgivare): Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference. 3 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4, s. 637–722 (s. 707).

Externa länkar

  • Wiktionary small.svg Se även ordet "får" på svenskspråkiga Wiktionary.

Personliga verktyg