Från Rilpedia

Otto Böhtlingk (sedermera von Böhtlingk), född 1815 i Sankt Petersburg, död 1904 i Leipzig, tysk orientalist, en av sin samtids utmärktaste språkforskare.

Böhtlingk föddes i Petersburg av tyska föräldrar. Han studerade i Petersburg, Berlin och Bonn, blev 1842 adjunkt vid och 1855 medlem av vetenskapsakademien i Petersburg, flyttade med ryska regeringens tillstånd 1868 till Jena och 1885 som professor emeritus till Leipzig.

På femtionde årsdagen av sin doktorsdisputation hedrades Böhtlingk med en "Festgruss" (1888), innehållande vetenskapliga uppsatser av Tysklands förnämste sanskritister.

Av hans utomordentligt många arbeten må nämnas:

• Kalidasas Ring-çakuntala (1842, 1846),
• Mugdhabodha (1847)
• Indische sprüche (3 band, 1863-1865; 2 upplagan 1870-1873),
• Paninis grammatik (1887),
• de bägge upanishaderna Khāndogjopanishad och Brhadāranjakopanishad (1889),
• Dandins poetik (1890), alla med sanskrit-text, tysk översättning och anmärkningar,
• Sanskrit-chrestomathie (1845; omarbetad och tillökad upplaga 1877),
• Über die Sprache der Jakuten (3 band, text, grammatik, ordbok), samt (tillsammans med Roth) jätteverket
• Sanskrit-wörterbuch (7 bd. över 9 000 kvartsidor, 1855-1875), vars sammandragna edition
• Sanskrit-wörterbuch in kürzerer fassung (1 band, 1879-1889) innehåller många i den större felande ord. Alltsedan sin överflyttning till Leipzig publicerade han årligen i
• "Zeitschr. der deutsch. morgenl. gesellschaft" och
• "Berichte d. sächs. ges. d. wissenschaften" en mängd förträffliga indologiska monografier rörande grammatik, ordförråd och litteratur.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).