Otto Nordenskjöld
Från Rilpedia
Nils Otto Gustaf Nordenskjöld, född 6 december 1869 Sjögelö, i Hässleby, Jönköpings län, död 2 juni 1928 i Göteborg, var en svensk geolog, polarforskare, professor samt rektor vid Göteborgs handelshögskola. Han blev känd som ledare för den Första svenska Antarktisexpeditionen 1901 med skeppet Antarctic.
Nordenskjöld blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1889, promoverades där 1894 till filosofie doktor, och blev samma år knuten till universitetet som docent i mineral och geologi. År 1905 blev han professor i geografi (med handelsgeografi) och etnografi vid Göteborgs högskola, och åren 1914-1923 var han prorektor samt från 1923 rektor vid Handelshögskolan i Göteborg.
Det var tänkt att en grupp under Nordenskjölds ledning skulle forska på Falklandsöarna och fartyget under tiden skulle fortsätta att segla omkring i Weddellhavet under befälet av kapten Carl Anton Larsen och forska. Men först stannade de vid Antarktiska halvöns nordspets. Nordenskjöld bestämde sig att börja med att kartera ön Snow Hill Island och fortsatte därefter på Seymourön med samma arbete. När Antarctica inte kom tillbaka vid den bestämda tiden fortsatte Nordenskjöld till Pauletön.
Under Nordenskjölds vistelse på Snow Hill Island krossades fartyget den 12 februari 1903 i Weddellhavets ismassor och sjönk 25 mil från Pouletön. Manskapet vandrade 16 dagar över isen och kom till Pauletön där de byggde provisoriska stenhus med sina slädar som tak. Ett år senare blev de hittade av Nordenskjöld. Eftersom Argentina hade försett expeditionen med proviant och förnödenheter mot att en argentinsk officer, Lieutenant José M. Sobral fick följa med, skickade de, då inget hördes av expeditionen, ut skeppet Uruguay, under befäl av Julian Irizar för att leta efter dem. Samtliga expeditionsmedlemmar återfanns trötta men välbehållna och följde med tillbaka.
Otto Nordenskjöld företog senare forskningsresor till Grönland (1909) samt till Peru och Patagonien (1920-1921). Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1916.
Nordenskjöld blev påkörd av en buss på en gata i Göteborg, och skadas så svårt att han avled den 2 juni 1928, 57 år gammal. Han ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.
Sexton dagar efter Nordenskjölds död förolyckades också hans norske kollega Roald Amundsen i en flygolycka.
Innehåll |
Familj
Otto Nordenskjölds föräldrar var överste Otto Gustaf Nordenskjöld (född 1831 i Hässleby) och Anna Elisabet Sofia Nordenskiöld (född 1841 i Finland), syster till Adolf Erik Nordenskiöld. Han gifte sig 1905 med norskfödda, fil kand Karen Antoinette Berg (1882-1981), dotter till direktör L. Berg och Marta Bull.[1][2]
Bibliografi
- LIBRIS upptar 134 poster
- Denna källan omfattar 216 titlar.[3]
Referenser
- Svenska Dagbladets årsbok - 1928, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri, Stockholm 1929 s.22 + s.2.91
- Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund 2006
- ↑ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1925, red. fil dr Göran Lindblad, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1924 s. 549
- ↑ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
- ↑ Meddelanden från Geografiska Föreningen i Göteborg : IV 1928, [Till Minnet av Otto Nordenskjöld], Gösta Bodman, Tönnes Kleberg m.fl, Wettergren & Kerber, Göteborg 1928 s. 52-74
Externa länkar
- Biografi på Projekt Runeberg
- Antarctic Explorers: Otto Nordenskjöld
- Nordin, Torgny, Otto Nordenskjöld och forskningen vid världens ände. Artikel publicerad i Populär historia nr. 2, 1993
(engelska)