Från Rilpedia

Ormen Friske var namnet på en svensk kopia av ett norskt vikingaskepp. Ormen Friske byggdes våren 1949 vid Frisksportförbundets kursgård i Stensund i Södermanland och sjösattes där i juni samma år. Skeppet gick under i en storm på Tyska bukten i Nordsjön midsommaren 1950. De 15 ombordvarande, alla svenskar, omkom.

Innehåll 1 Den sista seglatsen 2 Ormen Friske och Gokstadsskeppet 3 Forskning sedan 2004 4 Forskning sedan 2005 5 Källor 6 Noter

Den sista seglatsen

Chef ombord på den sista seglatsen var Sten Schröder, en ledare inom Frisksportförbundet, och initiativtagare till projektet. Besättningsmedlemmarna var alla vältränade, aktiva frisksportare.

Sommarstormar är ovanliga på Nordsjön men Ormen Friske hade oturen att hamna mitt i en sådan av värsta slag. När skeppet tidigt en morgon lämnade Elbes mynning, efter att ha bogserats genom Kielkanalen, var vädret vackert. Vädertjänsten hade heller inte utfärdat några varningar. Men under dagen blåste det upp mycket snabbt.

Ormen Friskes observerades på sin färd över Nordsjön från ett fyrskepp, några lastfartyg och en handfull hummerfiskebåtar. När vädret under natten försämrades dramatiskt sökte hummerfiskeflottan, ett 20-tal båtar, skydd i Helgolands hamn. Ön ligger mitt i Tyska bukten. Två fiskare uppgav att de påföljande dag med egna ögon på avstånd sett hur också Ormen Friske tycktes försöka komma i lä där. Några överlevande vittnen till själva haveriet finns inte.

Helgoland var sedan andra världskriget utrymd på sin befolkning och användes i flera år som övningsområde för det brittiska och amerikanska strategiska bombflyget. Och ungefär samtidigt som Ormen Friske gick under inledde amerikanskt flyg en bombning från hög höjd. Hummerbåtarnas besättningar tog då skydd i en bunker från kriget.

Några belägg för att Ormen Friske träffades av någon bomb finns inte. Att bombningen tvingat besättningen till en kursändring, som indirekt bidragit till olyckan, är fullt tänkbart men omöjligt att belägga.

Tyska myndigheter tillvaratog stora delar av skrovet och tryckte upprepade gånger på för att få till stånd en sakkunnig utredning. Men Sveriges representant på platsen, generalkonsuln i Hamburg, beslutade efter en tid att ingen undersökning skulle göras. Vraket röjdes bort. Det bristande engagemanget från svenska UD och andra myndigheter när det gällde att utreda olyckan har tolkats som att de inte ville bidra till att dra uppmärksamheten till de västallierades krigsförberedelser och Helgolands viktiga roll. För världsläget var vid denna tid ytterst farligt – Koreakriget började samma dag som de första liken från Ormen Friske flöt iland.

Av de 15 ombord påträffades så småningom kropparna av nio, som kunde sändas hem och begravas.

Flera månader efter haveriet hittades en flaskpost på den danska Nordsjökusten. ”Hjälp! Ormen Friske! Bombardemang!” löd texten. Den danska polisen skickade lappen till Stockholm för kriminalteknisk undersökning men någon sådan kom aldrig till stånd. Flaskposten kan vara äkta men lika gärna ett dåligt skämt.

Minnesstenar över de döda på Ormen Friske finns dels vid Stensunds folkhögskola, Trosa (bilden), dels på den nordfrisiska (tyska) ön Pellworm. En kopia av minnesstenen från Pellworm finns på kyrkogården i Kalmar i Uppland. Den restes efter en av de omkomna, vars far var präst i denna församling.

Ormen Friske och Gokstadsskeppet

Det vikingatida Gokstadsskeppet, som var förebild till Ormen Friske, hade varit byggt helt i ek. Borden hade varit sammanfogade med järnnitar. Spant och spantknän hade varit naturvuxna, och surrade med rottågor till ursparade klampar i borden.

Ormen Friske var byggt efter de arkeologiska uppmätningsritningarna från utgrävningarna av Gokstadsskeppet, men med material och byggmetoder som normalt användes vid ett småbåtsvarv vid denna tid. Skeppet byggdes således genomgående i furu. Nitarna ersattes av vagnsbultar. Kölen var en limbalk, förstärkt med järnbultar. Spantknäna limmades och drogs ihop med järnbultar. Spanten fixerades vid borden med trädymlingar.

Omedelbart efter haveriet framfördes från flera håll kritik mot Ormen Friskes konstruktion. Det påpekades att skeppet ursprungligen byggts för uppvisningsändamål och att det inte varit avsett för några djupvattensäventyr. Denna kritik fördes dock inte fram i offentligheten förrän efter olyckan. Inga större problem hade heller konstaterats under blåsiga seglingar på Östersjön. Sjökapten Sam Svensson vid Sjöhistoriska museet, som ritat Ormen Friskes rigg och själv seglat skeppet, sade att skeppet hade goda segelegenskaper och i princip kunde betraktas som en kopia av Gokstadsskeppet.

Några forskare och andra intresserade har på senare år uppmärksammat Ormen Friskes haveri. I en dansk bok om vikingaskeppskopior (av marinarkeologen Søren Vadstrup) framhålls att Ormen Friske antagligen hade för liten barlast. Dessutom betonas att bordläggningen var i sågat virke, till skillnad från Gokstadsskeppet, som var byggt i kluvet och bilat virke, vilket är betydligt starkare. ^[1]

Enligt en akademisk avhandling om Ormen Friske (av Rune Edberg, historisk arkeolog) går det inte att avgöra om det var svagheter i Ormen Friskes konstruktion som orsakade förlisningen. En teknisk undersökning av vraket kunde ha gett viktiga svar men nu blir det bara spekulationer. Säkert är bara att vädret vid tidpunkten för olyckan var så eländigt att vilken båt som helst kunde ha gått under. Hummerfiskarna visste vad de gjorde när de sökte lä i tid. ^[2]

Släktingar till de omkomna som tittade på vraket kort efter katastrofen lade märke till att det var kraftigt rispat. Att skadorna uppkommit när skeppet dunkat i undervattensklipporna vid Helgoland verkar troligt, eftersom den tyska Nordsjökusten dit vrakdelarna förts av tidvattenströmmen är låg och sandig. Men om skeppet slagits sönder i samband med olyckan eller först efter det den skett är omöjligt att fastställa.

Forskning sedan 2004

Efter publikationen av Edbergs bok gjorde Martin Braun flera ytterligare undersökningar, både i Sverige och i Tyskland.

Granskning av de vrakfoton, som Edberg hade letat fram och publicerat i sin bok. Ett grovt konstruktions- och byggfel i kölen upptäcktes, och förloppet av tudelning av både kölen och skrovet kunde rekonstrueras. ^[3]

Upptäckt av varningar före olyckan. Harry Bach, en av Ormen Friskes sex båtbyggare, visste att båten inte var sjövärdig och sade sig ha varnat intensivt före resan: ”Jag varnade väl hundra gånger för detta stora företag som slutade så katastrofalt. "Ormen" var en teaterkuliss och på sin höjd lämpad för seglatser på Djurgårdsbrunnsviken.” ^[4]

Granskning av två fiskarnas vittnesmål. Det kom fram att rent tekniska omständigheter utesluter möjligheten att de kritiska vittnesmålen av två tyska fiskare kan ha varit sanna (vittnena sade sig ha sett fartyget under segel tvärs sjön i 11 beauforts storm, vilket inte kan stämma; seglet hittades orevat). Det finns därmed inga belägg för att fartyget skulle ha närmat sig Helgoland. ^[5]

Forskning sedan 2005

Med anledning av Martin Brauns ovan refererade inlägg har Rune Edberg återkommit till frågan om haveriorsaken i ett par tidskriftsartiklar. Han bedömer Brauns slutsatser ur källkritisk synpunkt och finner dem svagt underbyggda och helt otillräckliga för att avgöra haveriets konkreta förlopp. Han vidhåller sin uppfattning att huvudorsaken till haveriet var stormen med 25 meters vindbyar och medelvåghöjder på 4-5 meter. Detta var förhållanden, antagligen nästan omöjliga att klara med ett skepp av detta slag. Hummerfiskeflottan som befunnit sig i samma farvatten sökte lä i tid och räddade sig men det förmådde inte Ormen Friske. ^[6][7]

Källor

• Rune Edberg: Vikingaskeppet Ormen Friskes undergång. Ett drama i det kalla krigets skugga. Huddinge 2004 (Södertörns högskola).
• Bengt Jonsson: Dödligt drama i det kalla krigets skugga. Ormen Friskes undergång. Populär Historia 9/2004.

Noter

1. ↑ Søren Vadstrup: I vikingernes kølvand. Roskilde 1991
2. ↑ Rune Edbergs sidor om Ormen Friske [1]
3. ↑ Martin Braun: Ormen Friskes förlisning klarlagd efter 54 år: Konstruktions- och byggfel i kölen var dödsdom redan vid små vågor
4. ↑ Harry Bach, en av Ormen Friskes sex båtbyggare, i Teknikens Värld med titeln "'Ormen Friske' var ett fuskverk!" (Nr 13, 1950, S. 8-9 o. 31), citerad och kommenterad av Martin Braun
5. ↑ Martin Braun: Vittnesmål i fråga om en eventuell effekt av Helgolands bombardering
6. ↑ Rune Edberg: Varför skepp sjunker. Några tankar om förklaring och förståelse. Marinarkeologisk tidskrift 2005 [2]
7. ↑ Rune Edberg: Varför skepp sjunker (II). Några tankar om oväder, sjömanskap och material. Marinarkeologisk tidskrift 2009 [3]