Ordinär differentialekvation

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Inom matematik så är en ordinär differentialekvation (eller ODE) en ekvation som innehåller funktioner som endast beror på en oberoende variabel, och en eller flera av dess derivator med avseende på den variabeln.

Ett exempel i fysiken är Newtons andra rörelselag, som ger differentialekvationen

m \frac{d^2 x}{dt^2} = F(x(t)),\,

för rörelsen hos en partikel med massan m. I allmänhet beror kraften F på positionen av partikeln x, och alltså så finns den okända variabeln x på båda sidor av differentialekvationen.

Ordinära differentialekvationer bör särskiljas från partiella differentialekvationer där det finns partiella derivator med avseende på flera oberoende variabler.

Ordinära differentialekvationer förekommer i många olika sammanhang såsom geometri, mekanik och astronomi. Många berömda matematiker har studerat differentialekvationer och bidragit till forskningsfältet, såsom Newton, Leibniz, släktingarna Bernoulli, Riccati, Clairaut, d'Alembert och Euler.

Mycket arbete har lagts ner på problemet hur man löser ordinära differentialekvationer.

I fallet där ekvationen är linjär med konstanta koefficienter så kan den lösas med analytiska metoder (dvs med papper och penna). Tyvärr är många intressanta differentialekvationer icke-linära och kan i allmänhet inte lösas exakt. Genom datorberäkningar (numerisk analys) så kan man beräkna lösningarna approximativt, och ofta upp till godtyckligt hög noggrannhet.

Innehåll

Formell definition

En allmän ODE har formen

 F(x^{(n)},x^{(n-1)}, \ldots, x,t) = 0 ,

för någon funktion F. Genom att låta x vara en vektorvärd funktion kan vi täcka in fallet när vi har system av differentialekvationer. Man kan låta x ta värden i allmänna Banachrum men vi kommer behandla fallet då x tar värden i  \mathbb{R}^{n}.

Det vanligaste i tillämpningar är att ekvationen är på normalform vilket innebär att den kan skrivas

x^{(n)} = F(x^{(n-1)},\ldots,x,t).

En ekvation på normalform kan reduceras till en ekvation av första graden

u' = F(u,t),

genom att sätta ui = x(i).

Vanligtvis finns det också ett begynnelsevärdesvilkor u(t0) = u0.

Existens och entydighet

För att garantera existensen av lösningar till

\begin{matrix} 
u' &=& F(u,t) \\
u(t_{0}) &=& u_{0}
\end{matrix}

i något intervall kring t0 räcker det att F är kontinuerlig.

För att lösningen ska vara entydig krävs det ytterligare vilkor varav det mest använda är att F är Lipschitzkontinuerlig i den första variabeln.

Klassifikation av ODE:er

ODEn u' = F(u,t) sägs vara autonom om F inte beror på t, dvs u' = F(u).

Ekvationen sägs vara lineär om F(u,t) = A(t)u + b(t) där A(t) är en matrisvärd funktion och b har samma dimensioner som u.

Sturm-Liouville teori

Sturm-Liouvilles teori är en generell metod för lösning av andra ordningens linjära differentialekvationer med variabla koefficienter.

Bibliografi

Se även

Personliga verktyg