Från Rilpedia

Nationalsocialistisk front
Partiordförande	Anders Ärleskog Daniel Höglund (riksledning)
Grundat	8 augusti 19941[källa behövs]
Upplöst	22 november 2008
Politisk ideologi	Nazism
Färg(er)	Gul och blå
Webbplats	www.nsfront.info (numera nedlagd)
1 Organisationen omvandlades till politiskt parti den 20 april 1999.

Nationalsocialistisk front (ofta förkortat NSF) var ett svenskt nazistiskt politiskt parti, med, enligt den framstående medlemmen Björn Björkqvist, kristna grundvärderingar,^[1] som han dock menar egentligen är nordiska grundvärderingar som anammats av kristna i Norden. Partiets bildades i Karlskrona 1994, och hade vid nedläggningen sex länsavdelningar och nio fristående stadsavdelningar. Partiet hade som mål att avskaffa demokratin på parlamentarisk väg. Enligt partiprogrammet stod man för rasbiologiska skyddsåtgärder, statlig raskontroll, utträde ur EU och FN, repatriering av flyktingar och invandrare, samt skattelättnader för personer med många och vad man ansåg vara genetiskt friska barn.

NSF ställde upp i val till riksdag samt kommunfullmäktige i sex kommuner 2006. Partiet fick cirka 1 400 röster i riksdagsvalet men blev inte invalt i någon kommun. Partiets verksamhet bestod av bland annat propagandaspridning, torgmöten och demonstrationer samt fysiska aktiviteter likt självförsvarsträning men även bergsklättring med mera. Flera ledande partiföreträdare begick politiskt motiverade brott under 2006.^[2]

Den 22 november 2008 upplöstes Nationalsocialistisk Front. Samtidigt bildades Folkfronten, ett nytt parti med samma ledning,^[3], samma medlemmar och med samma resurser. Folkfronten har plockat bort de öppet nationalsocialistiska inslagen, och satsar mer på en folklig inriktning. Enligt Expos chefredaktör Daniel Poohl är förändringen enbart kosmetisk.^[4]

Innehåll 1 Historik 2 Valresultat 3 Partiprogram 4 Referenser 5 Externa länkar

Historik

Partiet bildades 1994 av några ungdomar som bland annat inspirerats av VAM. Från starten 1994 till december 1999 leddes partiet av Anders Högström. När han hoppade av införde man en så kallad riksledning som bestod av Anders Ärleskog och Daniel Höglund. Anders Högström lämnade NSF för att istället engagera sig i Socialdemokraterna.^[5] Från och med april 1999 betraktade sig Nationalsocialistisk front som en partipolitisk organisation men registrerade aldrig en partibeteckning.

Flera personer med anknytning till organisationen var dömda för våldsbrott och hets mot folkgrupp. Bland annat hade gärningsmännen vid Malexandermorden 1999 kopplingar till NSF. En av gärningsmännen, Andreas Axelsson, hade tidigare varit medlem i NSF under en kortare period och Jackie Arklöv, som tagit på sig ansvaret för dödsskjutningen av de två polismännen, hade skrivit en insändare till NSF:s partitidning. Nationalsocialistisk front tog avstånd från dödsskjutningarna och personerna som utförde dådet. Partiet hävdade att dåden inte hade någon koppling till nazismen.^[6][7][8]

Nationalsocialistisk front uppmärksammades ibland i media på grund av utåtriktad verksamhet såsom demonstrationer och flygbladsspridning. NSF:s tidigare uniform avskaffades inför valet 2006 och därefter användes ofta en blå t-shirt med gul text på där det stod "NSF". Den tidigare uniformen innehöll: svart militärliknande keps, partilogotyper på tygmärken som fästes på armarna, svart långärmad tröja, beige combatbyxor och valfria svarta kängor. Bland propagandan partiet spred fanns en omfattande försäljning av vit makt-produkter, bland annat CD-skivor, via Internet.

Valresultat

Under valet 2002 ställde Nationalsocialistisk front upp i kommunalvalet i Karlskrona där de fick 0,5% av rösterna, och fick 208 röster, vilket ej ledde till något mandat. I valet 2006 ställde partiet upp till kommunfullmäktige i sex kommuner, inräknat Karlskrona men partiet fick inte några mandat. Partiet ställde även upp i valet till riksdagen. Sammanlagt fick partiet 1 417 röster vilket gjorde det till det nionde största partiet utanför riksdagen med 0,03%.

Av de tio personer som kandiderade för Nationalsocialistisk front i valet 2006 var sju dömda för brott. Bland de brott som kandidaterna var dömda för fanns skadegörelse, häleri, mened, misshandel, olovligt innehav av spritdrycker, våld mot tjänsteman, brott mot vapenlagen och hets mot folkgrupp.^[9] Enligt företrädare för partiet så hade dock en del av brotten intet med deras ideologi att göra, samtidigt som de menade att en del andra var brott som man får räkna med att bli dömd för när man engagerar sig i den nazistiska rörelsen.

Partiprogram

Organisationen var hierarkiskt uppbyggd med en central ledning och undergrupper. Av handlingsprogrammet framgick att organisationen arbetade för bland annat nationell självförsörjning, repatriering av alla utomeuropeiska invandrare, upprättande av en statlig raskontroll för att "säkerställa den nordiska rasens andliga och biologiska sundhet" samt statlig kontroll av massmedia. Den övergripande målsättningen var att "bana vägen för ett nationalsocialistiskt makttillträde" och därefter avskaffa demokratin, Nationalsocialistisk front ville införa ett folkstyre enligt den nordiska ledar- och ansvarsprincipen med en regering bestående av inom de olika yrkeskategorierna valda sakkunniga representanter, som enbart skulle verka för folket och fosterlandets välbehag. Även dödsstraff för grova sexualbrott och landsförräderi stod med i programmet. Utträde ur EU och FN var något Nationalsocialistisk front ville verka för. Partiet ville också avskaffa biståndet till kommunistiska och diktatoriska stater. ^[10]

Nationalsocialistisk front förnekade aldrig att förintelsen skulle ägt rum, men ifrågasatte omfattningen av den och påstod ibland att den delvis var en efterkonstruktion av ZOG. De sa att den var totalt irrelevant för dem vad som hände i ett annat land för över 60 år sedan.^{[källa behövs]}

Partitidningen hette Den Svenske Nationalsocialisten, och finns ännu kvar, och har kopplingar till nämnda Folkfronten.

Referenser

Externa länkar

• den-svenske – Officiell onlinetidning