Från Rilpedia

Norrmän, femininform norskor, är benämningen på personer som har norska som modersmål. Dessa bor huvudsakligen i Norge.

Tacitus m.fl. nämner flera små folkstammar som förmodligen bodde i nuv. Norge under de första århundradena f v t, bl.a. rugierna kom troligen ursprungligen därifrån (jmf Rogaland). Enligt sägner besegrades kung Åle av Norge av den svenska kungen Adils på 500-talet. Efter Adils död härjades nuv. Sverige av daner och norrmän. Enligt flera norska och isländska sagor, så hämtades Ingjald illrådes sonson Halvdan vitben till Norge för att bli kung på 600-talet, och skall därför vara stamfar till den norska Skilfingaätten.

Under folkvandringstiden (400 - 600) har nya folk kommit till Norge och ruiner av fornborgar har tolkats som att denna period har präglats av krig och oroligheter.

År 870 står slaget vid Haversfjorden mellan svear och norrmän, och efter detta enas Norge under kung Harald Hårfager. Island börjar besättas av främst norrmän 874, och efter detta börjar norrmän att härja till havs i Britannien och Frankerriket.

Norrmän kan också definieras på andra sätt, bland annat som norska medborgare.

Norrbagge

Norrbagge är ett gammalt svenskt skällsord för Norska män. Ordet har sina rötter i ordet bagge, vilket i det här fallet syftar det maskulina fårets genitalier. Varför svenskarna började använda benämningen på norrmän är oklart, men en teori är att det är en humoristisk försvenskning av Bagler, motståndare till kung Sverre Sigurdsson. Man vet att ordet åtminstone användes så tidigt som påsken 1257 av Birger jarl då han instruerade sina män att inte kalla de norska gästerna för baggar.

Kända norrmän i urval

• Fritjof Nansen, upptäcktsresande
• Gro Harlem Brundtland, politiker och FN-diplomat
• Thor Heyerdahl, etnolog och forskningsresande

Källor

• Henrikson, Alf, Ända från Vendelkråka – En nordisk kronologi, Bokförlaget bra böcker (1985) (angående norrbagge)