Gro Harlem Brundtland
Från Rilpedia
Ämbetsperiod(er): | |
1981 1986–1989 1990–1996 |
|
Företrädare: | Odvar Nordli, Kåre Isaachsen Willoch, Jan Peder Syse |
Efterträdare: | Kåre Isaachsen Willoch, Jan Peder Syse, Thorbjørn Jagland |
Födelsedatum: | 20 april 1939 |
Födelseplats: | Bærum, Akershus fylke |
Make: | Arne Olav Brundtland |
Yrke: | Läkare |
Politiskt parti: | Norska arbetarpartiet |
Ministärer: | Regeringen Brundtland I, Regeringen Brundtland II, Regeringen Brundtland III |
Gro Harlem Brundtland, född Harlem 20 april 1939 i Bærum i Akershus fylke, är en norsk politiker (Arbeiderpartiet) som var ledamot av stortinget för Oslo 1977-97, miljöminister 1974-79, statsminister i Norge 1981, 1986–89 och 1990–96, ordförande i Stortingets utrikeskommitté 1980-1981 och 1989-1990 samt generaldirektör för WHO 1998-2003.
Hon är genom sin mor släkt med den svenske förre folkpartiledaren Bertil Ohlin.
Gro Harlem Brundtland tog medicinsk examen vid universitetet i Oslo 1963 och Master of Public Health vid Harvard University 1965. 1968-1974 var hon assisterande överläkare i Oslos hälsoråd.
I februari 1981 blev hon Norges och Nordens första kvinnliga statsminister. Hennes första regering väckte uppmärksamhet genom att 8 av 18 statsråd var kvinnor. Arbeiderpartiet förlorade valet 1981, men Brundtland fick aldrig skulden för nederlaget. Hon övertog partiledarskapet i april 1981 och blev en suverän enare då partiet var i opposition.
Hon blev statsminister igen i regeringen Brundtland II som satt från maj 1986 till oktober 1989. Under denna period var Norge i djup ekonomisk kris. Det skyldes bland annat på liberaliseringen av kreditmarknaden i början av 1980-talet, ett lågt oljepris som gav låga investeringar i oljesektorn samt en hög ränta. Problemen fortsatte under hela hennes regeringstid.
Efter stortingsvalet 1989 övertog Jan Peder Syse som ledare för en borgerlig samlingsregering i Regeringen Syse. Denna varade till EU-frågan blev för dominerande och Brundtland måste överta som statsminister igen i november 1990 (Regeringen Brundtland III). Under denna period som statsminister blev hennes position i norsk politik enastående. Trots detta lyckades hon inte genomföra sitt viktigaste projekt: norskt medlemskap i EU. Hon fick ändå sitta kvar som statsminister efter valet i november 1994. Hon avgick som statsminister den 25 oktober 1996 och efterträddes av Thorbjørn Jagland. Hon avgick som partiledare 1992, likaväl var det aldrig något tvivel om att det var hon som var den verkliga ledaren.
Hon ledde arbetet med rapporten Vår gemensamma framtid (Our common future) inför FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Rapporten kallas därför ofta för Brundtlandrapporten.
1998 valdes hon till generaldirektör för Världshälsoorganisationen, hon mottog titeln Policy Leader of the Year för koordineringen mot Sarsutbrottet (2003). Hon avgick under sommaren 2003 och bor nu i Frankrike med sin man Arne Olav Brundtland. I januari 2006 fanns hennes namn med i diskussionen om tänkbara kandidater till befattningen som FN:s generalsekreterare.
Priser och utmärkelser
- 1994 tilldelades hon Karlspreis
- 2003 fick hon Fredrikkepriset
- Hederdoktor vid Chalmers tekniska högskola 2004[1]
Källor
- ↑ Chalmers: Hedersdoktorer: Gro Harlem Brundtland, läst 15 april 2009
Företrädare: Tor Halvorsen |
Norges miljöminister 1974–1979 |
Efterträdare: Rolf Arthur Hansen |
Företrädare: Reiulf Steen |
Ledare för Arbeiderpartiet 1981–1992 |
Efterträdare: Thorbjørn Jagland |
Företrädare: Odvar Nordli |
Norges statsminister 1981–1981 |
Efterträdare: Kåre Isaachsen Willoch |
Företrädare: Kåre Isaachsen Willoch |
Norges statsminister 1986–1989 |
Efterträdare: Jan Peder Syse |
Företrädare: Jan Peder Syse |
Norges statsminister 1990–1996 |
Efterträdare: Thorbjørn Jagland |
Företrädare: Hiroshi Nakajima |
Generaldirektör för Världshälsoorganisationen 1998–2003 |
Efterträdare: Lee Jong-wook |