Från Rilpedia

Nils Henrik Aschan Liljensparre, född 22 juli 1738 i Norrköping, avliden 5 januari 1814 i Stockholm, svensk polis och ämbetsman. Han är mest känd för att ha utrett mordet på Gustav III under sin tid som polismästare i Stockholm.

Liljensparre studerade juridik i Uppsala, besökte några tyska universitet och började 1762 tjänstgöra i Svea hovrätt. Efter att 1765 ha blivit notarie i Slottskansliet erhöll han 1772 fullmakt som sekreterare där och trädde 1781 i utövning av denna syssla.

Redan förut, 1776, hade han utnämnts till polismästare i Stockholm och skötte denna syssla med sådant nit och sådan skicklighet, att han anses ha varit Sveriges förnämste polisman. Han tvekade aldrig att utföra kungens uppdrag, även om de inte alltid var fullt lagliga. Därigenom ådrog han sig mångas fiendskap, men vann Gustav III:s ynnest och förtroende i hög grad. 1784 erhöll han lagmanstitel, 1786 adlades han och antog därvid namnet Liljensparre (före adlandet hette han Sivers).

Det lyckades honom att upptäcka gärningsmannen till mordet på Gustav III, och han efterspanade ivrigt de hemliga anläggningar, som stod i sammanhang med illdådet. Men då han märkte, att detta inte behagade den nya styrelsen, som leddes av hertig Karl, ändrade han hållning och visade sig i stället fientlig mot Gustav III:s förtrogne, särskilt mot Gustaf Mauritz Armfelt, som då var överståthållare. Härtill bidrog, att han råkat i tvister med denne, som ville inskränka Liljensparres myndighet och ogillade det spioneringsväsen, som han organiserat i Stockholm. Liljensparre lär genom utspridande av falska rykten ha bidragit till att göra Armfelt misstänkt hos hertigen. Själv blev han 16 juli 1792 underståthållare och skötte efter Armfelts avlägsnande även överståthållarämbetet två månader under hösten samma år.

Men trots att Liljensparre gjorde allt för att behaga förmyndarstyrelsen, blev han dock i januari 1793 avsatt och skickades till Pommern för att ordna polisväsendet där. 1799 insattes han som kronofullmäktig i generaltulldirektionen och 1803 i Generaltullarrendesocieteten. Där visade han sig duglig som alltid, men despotisk och orättvis, varför han mycket fruktades af de underordnade. Han nedlade sin befattning 1811.

Källor

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Liljensparre, Nils Henric  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Liljensparre, 1904–1926 ^(Not).