Från Rilpedia

Nidarosdomen, egentligen Nidaros domkirke är Nordeuropas näst största domkyrka (katedral, störst är Uppsala domkyrka) och anses vara den viktigaste kyrkan i Norge. Kyrkan är belägen i den norska staden Trondheim och är säte för Nidaros stift, som täcker Nord-Trøndelags och Sør-Trøndelags fylken. Nidorosdomen är idag en luthersk dom- och församlingskyrka och betraktas som Norges nationalhelgedom och kröningskyrka (även om konungakröningar inte längre förekommer i Norge). I Eidsvollförfattningen som antogs den 17 maj 1814 slogs det fast att alla Norges regenter skulle krönas i Trondheim. Den siste kungen som kröntes i Nidarosdomen var Håkon VII 1906. Även om Stortinget avskaffade kröningsceremonin 1908 har traditionen att välsigna Norges nya regent i Nidarosdomen levt vidare.

Under medeltiden kallades Nidarosdomen «Cor Norvegiae» (Norges hjärta) eftersom den då var "Norges evige konung" Olav den heliges gravkyrka.

Nidorasdomens arkitektur är huvudsakligen gotisk, med romanska inslag. I Nidarosdomen förvaras Norges riksregalier.

Innehåll 1 Historia 2 Byggnadshistorik 2.1 Medeltida delar 2.2 Bränder och reparationer 3 Externa länkar

Historia

På platsen för Nidarosdomen har det tidigare funnits ett kapell, men efter att kung Olav Haraldsson, även kallad Olav den helige, fått sin grav där började man omkring 1070 att bygga en större kyrka i sten. På grund av att kung Olav helgonförklarades och fick sin grav i kyrkan lockade den till sig många pilgrimer, färdandes på de olika Nidarosvägarna. År 1152 blev Nidaros upphöjt till ärkestift för den norska kyrkoprovinsen och domen och dess stift styrde över ett område som sträckte sig över Norge, Härjedalen, Jämtland, Island, Grönland, Isle of Man, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Färöarna och Hebriderna.

Byggnadshistorik

Kyrkan har byggts och byggts om under långa perioder ända fram till våra dagar. De äldsta delarna av kyrkan är uppemot 850 år gamla. År 1743 tillverkade den jämtske skulptören Jonas Granberg högaltaret. Det gjordes i barockstil.

Medeltida delar

Av den ursprungliga stenkyrkan som byggdes 1070–1090 finns idag knappast något kvar.

• Huvudskeppet med torn, 1220–1240
• Tvärskeppen, 1140–1180
• Kapitelhuset, 1170–1180
• Oktagonen, 1183–1210
• Skeppet med västra entren, 1248–1320

Bränder och reparationer

Kyrkan har härjats av brand vid flera tillfällen. Den sista branden var 1719 efter ett åsknedslag. År 1869 påbörjades under ledning av arkitekten Heinrich Ernst Schirmer en stor restaurering av katedralen, arbetet blev i princip färdigt 1965, men inte förrän 2001 avslutades restaureringen formellt.

Externa länkar