Negative campaigning
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Negative campaigning är den amerikanska termen för en aggressiv valkampanjteknik som går ut på att smutskasta motståndare och skapa tvivel om deras kompetens eller personliga egenskaper, såsom hederlighet, oberoende, etc.
"Negative Campaigning" torde vara lockande för många när de politiska tongångarna blir för höga. På längre sikt torde "Negative Campaigning" skada hela det politiska arbetet och bidra till politikerförakt. Det kan ses som ett argumentationsfel, då det inte rör sakfrågan.
Innehåll |
Negative campaigning i världen
I Sverige
I Sverige har "Negative Campaigning" använts mer sällan. Dock ingår det numera regelmässigt i det politiska spelet att olika partier anklagar varandra för "Negative Campaigning". Socialdemokraterna har under flera valkampanjer anklagats för smygattacker mot moderater, miljöpartister och kristdemokrater. Samtliga ungdomsförbund brukar ha en väldigt hård ton mot sina politiska motståndare, särskilt i valrörelsens slutskede. Ett exempel är Moderata ungdomsförbundetna som under 1980-talet drev negativa kampanjer mot Olof Palme.
Under valrörelsen 2002 ringde flera socialdemokrater under falska namn till kristdemokraterna för att försöka locka fram rasistiska eller homofoba åsikter. Telefonnumren spårades till socialdemokraternas partihögkvarter samt till parti- och LO-distrikt ute i landet. Även 1994 påstod sig kristdemokraterna vara måltavla för socialdemokratiska smygattacker.
I februari 2006 avgick Mats Lindström, socialdemokraternas expert på opionionsundersökningar, från sin tjänst på partihögkvarteret efter att ha ertappats med en förtalskampanj på arbetstid mot moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. Denne och flera av hans familjemedlemmar beskylldes för brottsliga och oetiska handlingar. Mailen skickades till ett stort antal massmedier. Några dagar efter avslöjandet blev det även känt att Tobias Gerdås, SSU:s regionombudsman i Stockholm, på sin blogg utpekat Reinfeldt som pedofil.
USA
Tekniken används i stor skala i USA på både presidentvalsnivå och lokalt. Ett exempel är president Richard Nixons kampanj mot den demokratiske kandidaten Edmund Muskie 1972, där bland annat rykten spreds om att Muskies hustru berättade fräckisar i kampanjbussen, vilket i USA på den tiden var ett riktigt lågt grepp. Muskie klarade inte trycket utan bröt inför de lögnaktiga anklagelserna ut i tårar på en presskonferens, vilket anses ha inneburit slutet för hans valkampanj. Muskie själv sade dock vid ett senare tillfälle att det som såg ut som tårar i själva verket var smälta snöflingor.
I USA-valet 2004 spred republikanerna bland annat falska rykten genom bloggar om John Kerry. Smutskastningen påverkade förmodligen valutgången.
Även i USA anses detta fult och kanditater undviker att bli anklagade för att bedriva det. Istället bedriver diverse organisationer smutskampanjer, och de kan till och med betala TV-reklam med smutskastning. TV-reklam används väldigt mycket i politiska kampanjer i USA. Riktigt fula metoder som används är att låta datorer ringa upp folk och läsa upp en text som påstås vara en opinionsundersökning, till exempel frågan "Om det skulle visa sig att NN tog droger, (slog sin fru, eller liknande) vad skulle din reaktion vara?". Detta kallas "push polls". I 2000 års primärval gjordes en sådan där frågan var "Skulle du rösta på John McCain om du fick höra att han var far till ett svart barn?"[1]
