Nationella dräkten
Från Rilpedia
- För den numer använda Sverigedräkten eller Svenska nationaldräkten, se Folkdräkt.
Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella Klädedräkten och (första) Svenska dräkten var en lösning uppfunnen år 1778 av Sveriges kung Gustav III för att lindra ekonomiska bekymmer bland adel och medelklass, särskilt den senare, som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode[1].
Dräkten och hela dess historia redovisas noggrant på 356 sidor, rikligt illustrerade, i bok av Eva Bergman[2]. Mönster finns även angivna.
Damdräkten var en tidstypisk rokokokreation till vilken man enligt dåvarande sed skulle bära från höfterna utskjutande krinolin under hellång kjol. Eftersom den ansågs sakna en distinkt design i jämförelse med andra vanliga dåtida klänningar blev den inte särskilt populär eller använd, annat än vid hovet i kungens åsyn[2].
Herrdräkten, som hade särskilda kännetecken som skilde den i utseende från andra kostymer, och ansågs speciellt snygg, användes flitigt både under Gustavs regering och ett årtionde in i nästa[2] under sonen Gustav IV Adolf. Den utvecklades som ett slags folkdräkt för stadsbor i Stockholm även sedan hovet och adeln övergett den.
Vissa färger, såsom svart med röd kant och ljusblå med vit kant, var reserverade för hovet, och det fanns stränga regler mot att använda alltför dyra yttertyger, foder och band[2]. Dräkten återges avbildad i ett flertal samtida oljeporträtt och har kopierats, oftast attrappmässigt och billigt, i de större svenska teatrarnas klädeskollektioner.