Folkdräkt
Från Rilpedia
Folkdräkt eller bygdedräkt är en traditionell klädsel som är knuten till en geografisk region. Den existerar i de flesta länder.
Modernisering, exempelvis till följd av den industriella revolutionen, har bidragit till att folkdräkter upphört att användas som vardagsklädsel på många platser i världen. Det är dock vanligt att de fortsätter att användas vid speciella tillfällen och särskilt familjehögtider eller nationella högtidsdagar av olika slag.
Folkdräkt räknas som högtidsklädsel och ett fullgott alternativ till moderna dräkter som frack vid de flesta högtidliga tillfällen. Det är således formellt korrekt att bära folkdräkt vid exempelvis en nobelmiddag, vilket också ibland sker. Folkdräkt är även lämpligt vid familjehögtider, som bröllop och dop eller motsvarande.
Den som bär en bygdedräkt gör sig till representant för bygden i fråga. Detta gör att en kunskap om bygden blir nästan obligatorisk samt att det är viktigt att respektera hur dräkten ska bäras och skötas.
För den svenska allmogen var folkdräkt historiskt en klädsel som bars och varierades året runt. Vissa svenska dräkters detaljer ska varieras efter kyrkliga högtider enligt bygdens dräktalmanacka. Efter att bondesamhället börjat bära folkdräkt i mindre utsträckning, uppmärksammades klädseln från sent 1800-tal av sociteten och började användas i festliga sammanhang. I våra dagar har folkdräkten fått en renässans och åter blivit en fest- och högtidsdräkt för vanligt folk.
Innehåll |
Afrika
Västafrika har en lång tradition av textilframställning och de är ofta i klara färger. Dräkterna kan vara allt från enkla svepningar till mera avancerade konstruktioner med tyg i flera lager och komplicerade skärningar.
I Ghana och Elfenbenskusten tillverkas det traditionella tyget kente som är basen för dessa länders traditionella dräkter.
Nordiska länder
Föreningen Brage rekonstruerade de första finländska folkdräkterna redan på 1910-talet.
I Norge kallas folkdräkten bunad (se norsk artikel). Varje region har sin egen, på samma sätt som i Sverige. Det norska ordet folkedrakt betyder traditionell vardagsklädsel, medan bunad betyder mer festlig variant enligt mer strikt regional tradition.
Sverige
De svenska folkdräkterna delas ofta in i grupperna dokumenterad, rekonstruerad och komponerad dräkt. En dokumenterad dräkt har bevarade plagg från den tid då dessa användes traditionellt i ett visst område, dvs fram till 1850 talet - före industrialismen. Brukarna av dräkterna var främst allmogen
En rekonstruerad dräkt är en dräkt där man inte har hittat original till alla plagg De saknade plaggen har rekonstruerats från andra kläder från den förindustriella tiden med hjälp av kunskaper om bygdens kultur, foton, bilder, bouppteckningar eller från dokumenterade plagg från grannsocknar
Komponerade dräkter är en konstruerad dräkt från en plats där man inte funnit dokumenterat dräktskick. Den komponerade dräkten har inga historiska förlagor men har skapats med folkdräkter som förebild. Plaggen som skapas kan delvis bygga på gamla plagg som man hittat i en bygd. Tygbitar från gamla rivna hus kan ibland bli förebild för en kjol eller västrandning.
I landskapen Skåne och Dalarna finns många dokumenterade dräkter. På 20 och 70 talet rekonstruerades och komponerades ett stort antal dräkter i många bygder i Sverige.
Idag används folkdräkten vid högtidligare tillfällen som dop, skolavslutningar och dansuppvisningar. Hur dräkten ser ut varierar från olika delar av Sverige. Kvinnodräkten består oftast av yllekjol, särk, förkläde, livstycke, och sjal samt huvudbonad (bindmössa, vitt huckle etc). I mansdräkten är knä eller långbyxor i ylle eller skinn, skjorta, väst och som huvudbonad hatt, röd luva eller kaskett vanlig. Som ytterplagg finns jacka eller rock i ylletyg.
Landskapsdräkter
Landskapsdräkt att representera ett helt landskap finns inget belägg för. Oftast delas folkdräkter in i 3 grupper allt efter den historiska förlagan. dvs dokumenterad, rekonstruerad och komponerad dräkt.
Sverigedräkten
Sverigedräkten eller den allmänna Svenska Nationaldräkten är en nationaldräkt. 1902 grundades Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen av Märta Jörgensen i Falun. Föreningen verkade för en frigörelse från "utländska modens herravälde" och medlemmarna uppmanades bära folkdräkter. Jörgensen hade arbetat år 1900 som trädgårdspiga på Tullgarns slott där kronprinsessan Victoria av Baden förespråkade folkdräkter. Det blev högsta mode att bära folkdräkt och Victoria bar gärna Ölandsdräkten när hon var på Solliden, och på Tullgarn bars en version av Vingåkers / Österåkersdräkten.
Föreningen såg att det fanns ett behov hos de som ville bära folkdräkt, men som vars bygd saknade sådan klädessed. Jörgensen kontaktade Gustaf Ankarcrona, på inrådan av Carl Larsson, som hjälpte föreningen att komponera den allmänna svenska nationaldräkten i jugendstil. Även Anders Zorn var med i framtagningen av den. Målet var att utifrån de svenska bygdedräkterna ta fram en praktisk dräkt som skulle bäras av alla kvinnor i unionen Sverige-Norge. Dräkten kallas i våra dagar allmänt för Sverigedräkten, men heter egentligen "Svenska kvinnliga nationaldräktsföreningens festdräkt". Den har en högtidsdräkt med blå kjol med ett gult förkläde samt ett blått eller rött livstycke med motiv av prästkragar, inspirerat av de starka folkliga färgerna. Den gula och blå färgen var från sekelskiftet (1900) svenska flagga som då var av ull, och inte kunde färgas i dagens starka färger. I båda färgkombinationerna finns även två olika varianter, d.v.s. fyra olika dräkter togs fram. Även en vardagsdräkt komponerades med i mörkare blått och med randigt förkläde, men inget sådant bevarat är känt, endast på gammal svartvit bild ur tidningen Idun 1909, där Märta Jörgensen själv beskriver dräkten och historien. Se Märta Jörgensen
Dräkterna föll i glömska under andra världskriget och inte förrän på mitten av 1970-talet fick Nordiska museet se ett exemplar av dräkten, då av okänt ursprung, från en kvinna i Leksand. En efterlysning publicerades av Bo Skräddare i tidningen Land och de fick in flera exemplar av dräkten. I samrådan med tidningens läsare framtogs sedan en mansdräkt i samma stil och tidsprägel.
Sverigedräkten blev inte officiell nationaldräkt förrän 1983 på Sveriges nationaldag (6 juni).
Samiska dräkter
De samiska dräkterna bärs av samerna. Dessa bör också endast kopieras för samer. De flesta samer idag använder samiska folkdräkter som högtidsdräkter.
Den svenska folkdräktens historia
Bondesamhällets folkdräkt
Av de fyra stånden (bönder, präster, borgare och adeln) i det medeltida Sverige räknades bönderna som allmogen. Dessa utgjorde över 90% av Sveriges befolkning och bodde utspridda i olika bygder med olika förutsättningar till kommunikationer och produktion. Vid utformningen av klädseln kunde bönderna främst använda sig av de lokala material man hade tillgång till. Dessa var vanligtvis linne, skinn och ull. Köpetyger som silke var dyrt och förekom i liten utsträckning i en del bygder med bättre kommunikationer. Dräkten bars året om och utformningen av plagg och detaljer varierade med årstider och kyrkoårets veckor samt högtider. En dräkt för allmogen var en dyr investering och tog lång tid att tillverka. Materialet skulle tillverkas innan sömnaden kunde påbörjas. Dräkternas utveckling blev därför tämligen stagnerad.
Folkdräkten i sociteten
När utvecklingen i Sverige tog fart under 1800-talet lades folkdräkterna åt sidan till förmån för fabrikssydda kläder; även förbättrade kommunikationer skyndade på processen. En känsla av frigörelse och självhävdelse likaså; folkdräkten ansågs en symbol för det gamla bondeståndet. Vissa bygder behöll dock äldre klädesseder långt in på 1900-talet.
Ute i Europa florerade nationalromantiken och sociteten i Sverige fick upp ögonen för folkdräkter (nationaldräkter kallade), inte minst bland studenterna vid Lunds och Uppsala Universitet, där kostymfester anordnades av studentnationerna. På många andra platser i landet uppmärksammades folkdräkten ur ett nationalromantiskt perspektiv vilket kulminerade under sekelskiftet. Oscar II ska ha uttryckt besvär över spektaklet vid badplatsen på Särö, där de flesta socitetsgäster bar daladräkter. Detta spektakel bidrog även till att dräkten lades undan i hembygden.
Knäbyxor i stil med folkdräktens blev ett modefenomen runt sekelskiftet. Till exempel har August Strindberg och Gustaf VI Adolf burit knäbyxor, även en del riksdagsmän tog upp modet.
Folkdräktens renässans
Ur nationalromantiken växte också ett intresse för att bevara klädessederna, inte minst bland landets konstnärer. Många reste runt i landet omkring sekelskiftet för att avbilda de folkdräkter som ännu var i bruk, främst i Dalarna. Till dessa hörde dalakarlen Anders Zorn.
Under 1900-talet väcktes mer intresse av att åter bära en folkdräkt från sin egen bygd. Många hembygdsföreningar sökte efter bevarade eller återfunna klädesplagg, den större mängden från 1800-talet, samt uppgifter om bygdens äldre klädseder gav föreningarna ett underlag till arbetet. I vissa bygder var sådant material sparsamt eller saknades helt, varpå en nästintill helt ny dräkt komponerades för bygden.
I våra dagar är åter folkdräkten en festdräkt för allmogen som nollställer dess bärare från allt vad social status heter. Den bärs främst i spelmanslag och folkdanslag men även i andra privata kretsar och vid högtider.
Tyskland
I Tyskland används folkdräkter (tyska Tracht) relativt ofta vid olika högtider. Det närbesläktade klädedräkten dirndl är inte en folkdräkt, men är inspirerats av traditionell klädsel i södra Tyskland och Österrike.
Litteratur
- Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, Inga Arnö Berg och Gunnel Hazelius Berg, ICA Förlag, 1975.
- Folkdräkter förr och nu, Ulla Centergren och Kicki Kirvall, LT förlag 1986
- Folkdräkter ur Nordiska museets samlingar, Anna-Maja Nylén, 1971
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Folkdräkt
- Historia om Sverigedräktens tillkomst