Nasa silvergruva
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Nasa silvergruva silverfyndighet i Lappland på gränsen mellan Norge och Sverige. Gruvan hade två storhetstider: den första i början av 1600-talet, den andra i slutet av 1700-talet.
Innehåll |
Första epoken
Gruvan öppnade 1635 efter att samen Peder Olofsson funnit silvermalm på Nasafjället. Silvergruvan i Nasa fick en oerhörd betydelse för landsdelen eftersom infrastruktur byggdes efter hela Nasaleden. Silvergruvan blev historisk eftersom krut för första gången användes vid gruvdrift i Sverige.
Första epokens slut
Ur gruvbrytningsperspektiv var gruvan ett fiasko. Under de trettio år gruvan var under drift bröt man ur 861 kg silver och 225 ton bly. Gruvan var dock vinstgivande ur ett finansiellt perspektiv eftersom Sverige kunde låna pengar i England och Nederländerna för att sedan finansiera det 30-åriga kriget. År 1659 förstördes gruvan av en norsk trupp ledd av Preben von Ahn.
Andra epoken
I slutet på 1700-talet gjordes ett nytt försök att bryta silvermalm i Nasa. År 1770 startade gruvan och man drev gruvan fram till 1810. Någon större framgång blev det inte denna gång heller. Nasafjället gav ytterligare 140 kg silver och 85 ton bly.
Den enskild viktigaste händelsen var att Arjeplog skapades som ett resultat av gruvdriften i Nasa och även idag används silvret i marknadsföringen av Arjeplog, genom Silvervägen, Silver Hatten, Silvermuseet.
Kristinavägen eller Silfvervägen som den också kallades, är den väg på vilken malmen fraktades ner till i första hand Silbojokk där en smälthytta fanns uppförd. För att sedan forslas vidare längs Kristinavägen ner till Öjebyn invid Piteå. Men att kalla den väg, är nog en starköverdrift, då den sannolikt bara vara en större skogsstig.
Men man kan än i dag hitta rester av denna väg. Över de myrar som passerades, byggdes det så kallade kavelbroar. Dessa broars konstruktion bestod av en mängd runda eller kluvna tallar, 10 till 20 cm i diameter vilka kapades i tvåmeterslängder och lades på tvären i färdriktningen. Längden på de återfunna kavelbroarna varierar mellan 20 till 1500 meter.
Arbetsförhållanden var svåra vid gruvan, men även transporten var tung. Samerna tvingades att transportera malmen ner från fjället till Silbojokk där malmen anrikades till slig, som sedan transporterades vidare de cirka 35 milen ner till Öjebyn. Om samerna inte fogade sig var det inte ovanligt att man drog dem under isen.
Under Nasafjälls andra brytningsepok (1770-1810) transporterade samerna med hjälp av ren och vintertid även med ackja, malmen ner till det för denna brytningstid uppförda bruket i Adolfström. Sligen som utvanns ur malmen i Adolström fraktades sedan vidare till Gråträsk. Där tog kustbönderna över med hästdragna slädar för vidare färd till hamnen i Öjebyn, strax utanför Piteå.
I modern tid när hela kust- och inlandet är genomkorsat av vägar, så har den gamla Kristinavägen fallit alltmer i glömska. Några skoterklubbar i de kommuner som Kristinavägen passerade, samlades i början på 1990-talet för att skapa en skoterled från Piteå och upp till Nasafjäll. Arbetet med leden satte i gång på allvar sommaren och hösten 1992, leden stod klar vintern 1993. Skoterleden invigdes den 20 mars 1993. Leden döptes officiellt till Nasaleden.
Sagor och sägner från Nasaepoken
Under dessa gruvepoker så har det skapats en massa sagor och sägner. Den finns bland annat en sägnen som handlar om skotten i Fastepuolda (Lappskottbacken) som man kommer till efter ca 10 km. färd österut från Arvidsjaur ner mot Piteå.
Förr i tiden hade staten män anställda som drev in skatt av befolkningen och som kallades Birkarlar. Dessa birkarlar hade kommit hit upp till Piteå Lappmark för att driva in skatter av nybyggare och lappar. Men när några av lapparna vid Kaskerströmmen (nuvarande Mellanström) vägrade att betala skatt, så låstes de in i lappkyrkan som enligt sägnen låg vid denna plats. Fotnot. Platsen kallas även Kyrkviken.
Birkarlarna tände sedan eld på kyrkan varvid de inlåsta människorna brändes levande, därefter stal Birkarlarna de innebrändas tillhörigheter. Då ordnade de överlevande släktingarna ett uppbåd, som lade sig i bakhåll vid Fastepuolda och som hämnd dödades samtliga birkarlar, den enda som skonades var prästen, tack vare att han hade försökt varna lapparna för vad som skulle ske. Det är från denna händelse byn Lappskottbacken som ligger ca. 2 km från denna plats fått sitt namn.
