Nödbostad
Från Rilpedia
En nödbostad är en provisorisk, enkel bostad som en myndighet eller organisation upprättar för att ge människor en tillfällig bostad oftast i samband med naturkatastrofer, krig eller svår bostadsbrist.
I samband med naturkatastrofer som förstör många bostadshus upprättas nödbostäder i form av monteringsfärdiga hus, baracker, bostadscontainer eller tält. Dessa kan demonteras och återanvändas, när permanenta bostäder har byggds.
Nödbostäder i Sverige var en form av provisoriska bostäder som hade till uppgift att mildra bostadsnöden i storstäderna kring sekelskiftet 1900. Bostadsnöden förvärrades ytterligare under första världskriget då all privat byggverksamhet lamslogs och byggkostnaderna steg kraftigt på grund av materialbrist och ransonering[1]. År 1918 antog riksdagen ett förslag att ge statliga och kommunala bidrag till byggandet av “tillfälliga bostäder av träd”. På Hemutställningen 1917 visades hur sådana bostäder kunde utformas, bland annat fanns där ett så kallad bostadskök (där köket samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum för hela familjen) ritade och inredda av arkitekterna Uno Åhrén och Gunnar Asplund.
I Stockholm byggdes under åren 1917-24 cirka 2 500 nödbostäder[1]. Ett av områden som uppfördes 1918 som nödbostäder är Cedersdalsgatans hus i Stockholm, ursprungligen byggda som ett provisorium, sedan förslummat, är husen efter ombyggnad på 1960-talet numera ett mycket omtyckt bostadsområde. Ett annat område byggdes 1917 vid Skånegatan på Södermalm efter Gunnar Asplunds ritningar, dessa är dock inte längre kvar idag.
