Från Rilpedia

En murbräcka var ett belägringsvapen som man före uppfinnandet av krutet använde för att göra hål i fästningsmurar. Den utgjordes av en lång och grov ekekbjälke, i främre ändan försedd med en metallskoning, vanligen i form av ett gumshuvud (latin aries). Bjälken var upphängd i starka kedjor under ett rörligt skjul, kallat sköldpadda (latin testudo), som fördes fram till muren. Där försattes murbräckan i en svängande rörelse fram och tillbaka, varigenom den oupphörligt stöttes mot muren, tills denna ramlade eller åtminstone ett hål bildades, genom vilket de anfallande kunde tränga in i fästningen. Skjulets funktion var att skydda mot fiendens pilar, stenar och kokande olja.

Murbräcka var under 1500-talet också benämningen på tunga artilleripjäser.