Mullbärssläktet
Från Rilpedia
| ?Mullbärssläktet | |
|---|---|
 Vitt mullbär (M. alba)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Rosales |
| Familj: | Mullbärsväxter Moraceae |
| Släkte: | Mullbärssläktet Morus |
|
|
|
| §Morus Auktor: L., 1753 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Mullbärssläktet (Morus) är ett växtsläkte i familjen mullbärsväxter med 12 arter.
Mest känt är mullbär för att vara de träd som man kan odla silke i.
De är lövfällande träd och kan vara sambyggare eller tvåbyggare. Bladen sitter strödda och är enkla, hela eller flikiga, tandade. De fyrtaliga blommorna är enkönade och sitter i ax i bladvecken. Frukterna är egentligen fruktförband som består av köttiga, uppsvällda foderdelar.
Odlingar i Sverige
Under 1700-talet började mullbärsträd planteras i större omfattning i Sverige, bl a anlade kronprinsessan Lovisa Ulrica en plantering vid Drottningholm. Planteringarna stöddes av Hattpartiet med bidrag och försöksplanteringar anlades runt om i landet, t o m så långt norrut som i Skellefteå. När Mössorna tog makten drogs bidragen in och intresset avtog för mullbärsträden. Istället ersattes planteringarna av mullbärsträd av tobaksodling.
Under 1830-talet tog silkesodlingen fart igen. År 1830 bildades Sällskapet för inhemsk silkeodling som kom att stå under konungahusets särskilda beskydd. Återigen gjordes planteringar runt om i landet, bl a i Stockholmstrakten, på Öland, i Visby, på Omberg och på Visingsö. Det var mestadels vitt mullbär (M. alba) som planterades då dessa har en något högre härdighet än svart mullbär (M. nigra).
Från de större planteringarna kom en hel del silke, men träden tog skada av de bistra vintrarna och maskarna angreps av allehanda sjukdomar. Man kämpade dock på fram till 1898 då "Sällskapet för inhemsk silkeodling" beslöt att lägga ner verksamheten helt.
Odling på Visingsö
Den första planteringen av mullbär anlades 1840 på hovjägmästare af Ströms initiativ. Av ca 40 g frö fick man fram 1 500 plantor som sattes ut efter bladfällningen. Planteringen drogs med flera olika problem, de försökte med att på vintern täckta plantorna med löv, med resultatet att flera plantor hade ruttnat. Vintern därpå användes istället myrstackar, som visade sig vara ett bättre alternativ. Dock hade de även problem med råttor och sork.
Några större mängder silke gav inte odlingen, även om det ett år producerades 24 kg på Visingsö. Då de större framgångarna uteblev, lades emellertid verksamheten ned på ön.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Mullbärssläktet
