Moskvafreden (1940)
Från Rilpedia
Moskvafreden tecknades den 12 mars 1940 mellan Finland och Sovjetunionen. Freden trädde i kraft den 13 mars och avslutade vinterkriget. Fredsvillkoren var hårda för Finland, då den finska arméns resurser var praktiskt taget slut och ett sovjetiskt genombrott var mycket nära. Orsaken varför Sovjetunionen var villig att sluta fred i den situationen var att de inte ville riskera att hamna i krig med både Storbritannien och Frankrike, som båda funderade på att stöda Finland. Efteråt visade det sig klart att västmakternas största intressen var i norra Sverige och Norge, för att hindra Nazityskland komma åt de svenska malmfälten nära Kiruna. Endast en bråkdel av trupperna skulle ha skickats till Finland.
Moskvafreden bör inte blandas med mellanfreden i Moskva, som tecknades den 19 september 1944 efter fortsättningskriget.
Fredsvillkoren
Freden förhandlades inte om desto mera, Sovjetunionen var i en situation där de kunde diktera fredsvillkoren relativt fritt. Finland förlorade sammanlagt ca 35 000 km² av sitt område och var tvungen att bosätta över 400 000 kareler och andra som varit tvungna att lämna sin hemvist.
De områden som Finland förlorade var:
- Karelska näset (inklusive städerna Viborg och Kexholm)
- Ladoga-Karelen (inklusive staden Sordavala)
- Delar av Salla och Kuusamo
- Finlands del av Fiskarhalvön i Petsamo
- Yttre öarna i Finska viken: Hogland, Tytterskär, Lövskär och Seitskär
Dessutom innehöll fredsavtalet också andra krav:
- Finland skulle arrendera Hangö udd åt Sovjetunionen som flottbas på 30 år
- Finland skulle ersätta för maskiner o.dyl. som evakuerats från Karelen
- Finland skulle inte alliera sig mot Sovjetunionen
Moskvafreden började i Finland nästan omedelbart kallas för "mellanfreden". Fredsvillkoren ansågs orättvisa och en revanschanda steg rätt så fort. I och med att Tyskland 1940 ockuperade norra Norge och Sovjetunionen pressade Finland hårt samma år, började Finland och Tyskland närma sig strategiskt. Denna utveckling ledde till fortsättningskriget.
