Från Rilpedia

Modernismen inom litteraturen kännetecknades av formexperiment, fri vers och avancerad berättarstruktur. De extrema formexperimenten på bekostnad av verklighetstrogenhet kan beskrivas som anti-naturalistiska. Författaridealet blev allt mer profetiskt då författarna skulle förstå och skildra det som de trodde skulle bli tongivande i framtiden. De olika modernistiska rörelserna hade program för hur litteratur skulle skrivas; inte sällan uppstod strider om hur en rörelses principer skulle tolkas. Några exempel på litterära ismer är futurism, expressionism, imagism, vorticism, dadaism, surrealism, lettrism, konkretism och absurdism. De modernistiska romanerna upplevdes ofta som chockerande. Till exempel förbjöds James Joyces Ulysses i både England och USA för att den betraktades som osedlig.

Innehåll 1 Förmodernismen 2 Högmodernismen 3 Den Svenska Modernismen 4 Referenser

Förmodernismen

Mot slutet av 1800-talet blev det allt vanligare att författare drog sig till samhällets marginalgrupper och levde ett bohemiskt liv. De började i grupper som var avskilda från samhället i övrigt diskutera hur litteratur skulle skrivas. Olika litterära rörelser som namngivit sig själv och utvecklat estetiska ideologier (till exempel naturalism och symbolism blev allt vanligare). Ofta kunde författare göra tvära kast mellan olika skolbildningar. Exempel är Zolas, Ibsens och Strindbergs växling från naturalism till symbolism.^[1]

Kring 1800-talets mitt hade realisterna identifierat sig med den liberala borgarklassen. Denna samhällsklass hade vid sekelskiftet fått igenom många av sina krav på samhällsförändringar och börjat uppfattas som alltmer samhällsbevarande. Många författare började därför solidarisera sig med arbetarklassen, som blev den grupp som ställde mest omfattande krav på samhällsförändringar. Kring sekelskiftet hårdnade även det ideologiska klimatet i europa med fler extremistiska rörelser. I litteraturen skulle det yttra sig i att författarna tog alltmer extrema och vitt skilda ståndpunkter. Bohemeri, anarkism, antiintellektualism, extrem konservatism^{[källa behövs]} och högerextremism blev allt vanligare bland författarna. Individualistiska tänkare så vitt skilda som Max Stirner, Kierkegaard, Proudhon, Nietzsche Bakunin och Kropotkin hade ett stort inflytande på författarna.^[2]

Högmodernismen

Högmodernism kallar man den period under 1900-talets första hälft då modernismen blev huvudfåran bland författarna och modernisterna var tongivande inom litteraturen. Kring 1910 växte det fram ett stort antal litterära rörelser som lanserade sig själva som nyskapande, normbrytande och oppositionella. De formulerade sina estetiska ideologier i manifest och presenterade sina inriktningar som -"ismer". Olika riktningar inom modernismen drog åt olika håll; futuristerna bejakade den moderna tekniken och föraktade det gamla medan författare som T.S. Eliot blickade bakåt i tiden. Genemsamt var att modernisterna föraktade de förmodernistiska ismerna naturalism och symbolism.

Den Svenska Modernismen

Modernismen kom inte till Sverige förrän 1910 och slog först igenom på 1940-talet. Kända poeter från perioden är Gunnar Ekelöf, Edith Södergran och Karin Boye. En känd modernistisk författare är Nobelpristagaren i litteratur Eyvind Johnson.

Referenser

1. ↑ Bernt Olsson & Ingemar Algulin: Litteraturens historia i världen, Norstedts Förlag, Stockholm 2005, Fjärde upplagan, sid. 407-412. ISBN 91-7227-434-4. 
2. ↑ Bernt Olsson & Ingemar Algulin: Litteraturens historia i världen, Norstedts Förlag, Stockholm 2005, Fjärde upplagan, sid. 407-412. ISBN 91-7227-434-4.