Miracle on ice
Från Rilpedia
Denna artikel eller detta avsnitt bör enligt en eller flera användare flyttas till Miracle on Ice Motivering: Rätt stavning. Flytten kräver administrativ hjälp för att genomföras, eller bör diskuteras. Eventuella invändningar görs på diskussionssidan. |
Miracle on Ice har blivit ett begrepp syftande på ishockeyturneringen vid de Olympiska vinterspelen 1980 i Lake Placid i delstaten New York i USA, då USA:s lag, som bestod av amatörer och collegespelare, besegrade det på förhand favorittippade sovjetiska laget och därmed blev olympiska mästare.
Före 1998 deltog inte professionella spelare från NHL i OS, och snittåldern i USA:s laget var 21 år. De leddes av tränaren Herb Brooks och en av de spelare som kom att bli mest känd var Mike Eruzione. Inför OS hade Sovjetunionen i en träningsmatch slagit USA med hela 10-3 Redan i gruppspelet blev kommentatorer och experter förvånade då de först lyckades spela oavgjort 2-2 mot Sverige, och sedan besegra det starka Tjeckoslovakien med hela 7-3. Med fyra vinster och en oavgjord gick de vidare till medaljomgången. Redan det var något av en skräll.
Innehåll |
Inför matchen
Till denna omgång hade också Sovjetunionen, Sverige och Finland tagit sig. Det föll sig så, att USA och Sovjetunionen skulle komma att mötas. Spänningen i det då pågående Kalla kriget hade återigen stigit, Sovjetunionen hade i december 1979 invaderat Afghanistan och därmed orsakat en fryspunkt i de internationella relationerna. USA:s dåvarande president Jimmy Carter övervägde att låta bojkotta de olympiska sommarspelen 1980, som anordnades i Moskva senare under 1980, vilket USA tillsammans med flera andra länder också gjorde. Således låg mer än bara sport i luften när spelarna gick in på isen, den amerikanska publiken visade stora patriotiska känslor och sjöng sånger som "God Bless America". Mot USA:s lag stod kanske det bästa ishockeylag som någonsin beträtt en isrink. De hade fullkomligt dominerat sporten i 15 år och kom att så göra även det kommande decenniet. De sovjetiska spelarna hade andra träningsförutsättningar än amerikanerna haft, i det diktatoriska Sovjet drillades spelarna närmast som soldater dagarna i ända. Detta producerade också trollkonstnärer som Boris Michailov, Vladimir Krutov, Valerij Charlamov mfl.... Sovjet hade också den som för tillfället betraktades som världens bäste målvakt, Vladislav Tretjak. Det är på grund av att bland annat dessa spelar så fullkomligt att Sovjetunionen lekte ut sitt motstånd som inte bara den förste som assisterar en målskytt får poäng utan också den som passade fram till personen som passar målskytten. Detta eftersom det ofta lika gärna kunde gjorts mål i första läget. Laget leddes av den oerhört framgångsrike tränaren Viktor Tichonov.
Matchen
Dagen före matchen hade en amerikansk journalist skrivit "om inte isen smälter eller USA eller något annat lag åstadkommer ett mirakel, kommer ryssarna att vinna det olympiska guldet för sjätte gången på de senaste sju turneringarna."
Matchen USA-Sovjetunionen spelades fredagen den 22 februari 1980. Det började som väntat med att Sovjetunionen tog ledningen, Kasatonov gjorde 1-0. Buzz Schneider kvitterade dock snart till 1-1 och det började stå klart att det inte skulle bli en sådan promenadmatch som det varit lagen emellan före OS. USA hade i varenda match hamnat i underläge, och gång på gång lyckats arbeta sig ifatt. Denna tendens fortsatte även i denna match, Sovjetunionen gjorde 2-1, USA kvitterade på ett raffinerat vis genom Mark Johnson när bara ett par sekunder återstod av perioden. Sovjeterna blev frustrerade och spelade av perioden med bara tre spelare. Inför nästa period har Viktor Tichonov bytt ut målvakten Tretjak, som alltså ansågs vara bäst i världen, och satte in ersättaren Myshkin. Samtidigt börjar den amerikanske målvakten Jim Craig att spela upp sig och räddar flera skott från de allt mer ivriga sovjeterna. Till slut kunde Sovjetunionen ändå få in 3-2 i power play.
Matchen var emellertid mycket jämnare än väntat. Publiken skanderade konstant "USA" och hejade fram sitt lag, just dessa rop "USA, USA" kom här att användas för första gången men har sedan dess varit ett återkommande inslag när USA tävlar i internationella tävlingar. 8.39 i sista perioden slår Johnson till igen, och ställningen är plötsligt 3-3. Med tio minuter kvar, slår så lagets kapten Mike Eruzione till, 4-3 till USA. Plötsligt håller det omöjliga på att bli möjligt. Sovjet pressade på och skapade flera chanser, men Craig tar nu allt. När en minut återstod pressade Sovjet på allt mer och hårdare, men Tichonov, som inte var van att vara i en sådan situation, tar inte ut sin målvakt för att få in en extraspelare. När sju sekunder är kvar får amerikanerna ut pucken, då börjar publiken vrålande räkna ner sekunderna mot slutet. Kommentatorn Al Michaels fyller i publikens nedräkning och skriker till slut de klassiska orden, Do you believe in miracles? YES!!!
Efterspel
I den olympiska slutspelsseriens sista omgång vann USA med 4-2 över Finland och vann därmed det olympiska guldet, men det mest elektriska och laddade var segern mot Sovjet. Mike Eruzione tog emot guldmedaljen på pallen, och tog sedan emot alla i laget som rusade upp till honom på pallen. Prestationen utnämndes till århundradets största sporthändelse av sportmagasinet Sports Illustrated.
Filmatiseringar
2004 släppte Walt Disney Pictures filmen Miracle med Kurt Russell i huvudrollen som Herb Brooks.