Från Rilpedia

Melker Johnsson, född 1903, död 1990, var en svensk litteraturvetare, författare och humanist.

Johnsson doktorerade 1934 i litteraturhistoria på en avhandling om Geijerstam. Johnsson publicerade 1939 en biografi om D.H. Lawrence, D H Lawrence - ett modernt tankeäventyr. År 1943 kom Johnssons uppmärksammade bok Nietzsche och tredje riket, där han diskuterade den tyske filosofens ansvar för den nationalsocialistiska ideologin.

Johnson arbetade många år som gymnasielektor och deltog i skoldebatten. Han gav 1948 ut skriften Enhetsskola och lärarutbildning i USA - några erfarenheter.

Johnsson var i sin ungdom engagerad inom vänstern och var en pionjär inom svenska Clarté. År 1928 besökte han Sovjetunionen, tillsammans med bland andra Karin Boye och Erik Mesterton. Johnsson blev alltmer negativ till den kommunistiska ideologin, på grund av förtrycket i de realsocialistiska länderna. Johnsson tog också på 1920-talet intryck av den kritik som Maxim Gorkij till en början framförde mot den ryska revolutionen. År 1983 gav Johnsson ut Gorkijs Obekväma tankar om oktoberrevolutionen.

På 1970- och 1980-talet engagerade sig Johnsson starkt för mänskliga rättigheter i Östeuropa, vilket bland tog sig uttryck i böcker som Bättre röd än död? (1978), Dessa förföljda (1979), Alexander Solzjenitsyn - mellan öst och väst (1986). Johnsson publicerade sig inom många genrer. Han skrev flera pjäser, till exempel Yrkesrevolutionären och Sol som fattas, liksom ett par essäsamlinger, som En klosterresa. Johnssons sista bok blev Marx och Nietzsche (1990).