Från Rilpedia

Ruinhögen av den bibliska staden Megiddo i Israel upptogs 2005 i UNESCO:s världsarvslista.

Det anses att Megiddo med säkerhet är identiskt med våra dagars Tell el-Mutesellim vid utkanten av Jezreelslätten i norra Israel. Slätten kallas även "Megiddos slätt" och har identifierats som Bibelns Harmagedon och som har kommit att stå som symbol för jordens undergång. I dag markerar en ruinhög platsen där den gamla staden låg. Från ca. 7000 f.Kr dominerade Megiddo (ca 9 mil norr om Jerusalem och 2,5 mil in i landet från Medelhavskusten) den viktigaste internationella vägen i Mellanöstern. Via Maris, den gamla kustvägen som förband Egypten med Damaskus och Orienten, gick rakt genom dalen där Megiddo låg på en plats där flera viktiga militära vägar och transportleder möttes. Redan under tredje årtusendet f.Kr. var Megiddo en befäst stad med väldiga murar och många riken har sedan dess härskat över området på grund av dess viktiga strategiska läge. Det är därför inte underligt att Megiddoslätten har varit skådeplatsen för stora drabbningar sedan tidernas begynnelse. Den anses vara ett av den antika världens blodigaste slagfält. Megiddo var bebodd fram till 500 f.Kr.

Staden har varit föremål för arkeologiska utgrävningar, första gången 1903-1905 och återupptogs 1925 fram till 1939. Sedan 1960-talet pågår i dag fortsatta undersökningar av ruinhögen. Arkeologerna har bland annat bragt i dagen en kanaaneisk stad med gator och tempel, en egyptisk fästning och en stad från Salomos tid med hans berömda stallar. Man har funnit tjugo städer byggda ovanpå varandra. Stadens olika tidsåldrar ligger i lager på lager och utgör bokstavligen ett berg av begravda städer.

Höjden utgör ett av de bästa exemplen i Levanten av väl utarbetade underjordiska vattenuppsamlingssystem från järnåldern, gjorda för att räcka till tätbefolkade samhällen. Spåren av konstruktion över årtusendena visar på förekomsten av centraliserad myndighet, fruktbart jordbruk och kontroll av viktiga handelsvägar.