Meddelarfrihet
Från Rilpedia
Meddelarfrihet är en svensk juridisk term som innebär rätt att för offentliggörande lämna upplysningar i vilket ämne som helst till bland annat media och författare.
Meddelarfriheten regleras i 1 kap. 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen (TF).[1]
En meddelare har rätt att vara anonym enligt 3 kap (TF).[2]
Meddelarfriheten gäller även offentliga tjänstemän. Friheten innebär frihet från straffansvar om uppgiftslämnandet strider mot sekretessbestämmelser, om man ej genom utlämnandet gör sig skyldig till högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i 7 kap 3 § (TF).[3]
Myndighet får, med vissa undantag, inte efterforska vem som lämnat ett meddelande.[4]
Meddelarfriheten blev aktuell i fallet Åke Green, då dennes advokat hävdade att Riksåklagaren försökte straffbelägga det faktum att Green lämnat sin predikan till en lokaltidning, något som faller inom meddelarfriheten.
Fotnoter
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K1P1S3
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K3
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K7P3
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K3P2