Från Rilpedia

Mattias (alternativt Matthaeus eller Matthias) Fremling, född 17 oktober 1745 i Malmö, död 20 juli 1820 i Lund, var en svensk filosof och professor.

Efter fullbordade akademiska studier i Lund och Greifswald, där han 1770 blev filosofie magister, utnämndes Fremling 1771 till docent i fysik, 1777 till adjunkt och 1782 till professor i teoretisk filosofi. 1773-1777 vistades Fremling i Stockholm som informator hos riksrådet Ribbing. Fremling idkade studier i naturvetenskap, den klassiska litteraturen, historia och filosofi. Efter att i yngre år ha omfattat den wolfska rationalismen övergick han till den under 1700-talets senare hälft dominerande empirismen, så som den efter Locke framställdes av encyklopedisterna, särskilt Jean d'Alembert och Bonnet. Fremlings filosofiska åskådning fördjupades senare genom studium av Kant, mot vilken han dock vände sig kritiskt. Dels angrep han grunderna för Kants praktiska filosofi, dels angrep han Kants lära om rummet. Från katedern föredrog Fremling först Kants läror och senare också Fichtes och Schellings. Fremling var svensk pionjär som akademisk föredragshållare i ämnet pedagogik. I sin brevväxling med universitetskanslern Lars von Engeström försvarade Fremling den akademiska lärofriheten.

Bibliografi

• De spatio secundum decreta Kantiana (4 disputationer 1796-97)
• Försök till en granskning af kantiska grunderna för själens odödlighet och en Gud (1798)

Företrädare: Matthias Norberg	Rektor för Lunds universitet 1794	Efterträdare: Pehr Tegman
Företrädare: Johan Henric Engelhart	Rektor för Lunds universitet 1803	Efterträdare: Arvid Henrik Florman

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fremling, Matthaeus, 1904–1926 ^(Not).