Mast
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om master, som håller upp något. Om mjölkprodukten mast, se kärnmjölk.
Mast, ett lodrätt stativ för segel, antenner och andra anordningar som betjänas av att sitta högt upp. Till skillnad från ett torn är en mast stagad med hjälp av staglinor eller dylikt.
Innehåll |
Master för radiokommunikation
Se Radiomast
Master på fartyg
Under de stora segelfartygens era hade fartygen ofta flera master. Masterna benämns beroende på vilken som är längst och var de står. Namnen här gäller västerländska riggtyper, också riggar med mer än fyra master och mycket gamla riggar kan ha andra benämningar.
- Fockmasten står alltid längst förut, men en del tvåmastade båtar och fartyg, t.ex. galeasen, saknar fockmast.
- Stormasten är den längsta masten och står antingen längst förut (på en del tvåmastade båtar och fartyg) eller akterom fockmasten.
- Mesanmasten är den aktersta masten, om denna är snedsegelriggad och inte är stormast (briggar, fullriggare och tvåmastade skonare saknar mesanmast).
- Kryssmasten är den tredje masten, om denna inte är mesanmast.
- Jiggermasten är den fjärde masten, om denna inte är mesanmast.
- Snaumasten är en extra mast strax akterom den aktersta masten, använd på snaubriggen för att tacklingen för råseglen och den för gaffelseglet (briggseglet) inte skulle störa varandra.
På gamla fartyg består masterna av flera delar. Snedsegelriggade master normalt av undermast och toppstång, råriggade master normalt av undermast, märsstång, bramstång och (eventuellt) röjelstång. Då man började göra masterna av stål ställde materialet inte längre begränsningar, men underhållet är lättare om masten inte är i ett enda stycke. Den översta delen av masten kan också tas ner t.ex. då ett överriggat fartyg närmar sig stormiga vatten.
Moderna handelsfartyg för sällan segel, men har alltid åtminstone en, ibland två låga master, förmasten och aktermasten. Dessa finns för att fungera som installationsfundament för radar- och övriga antenner och navigationsljus, för att dels lyfta antennerna ovanom överbyggnaden så de inte störs av den, och dels se till att lanternorna sitter på sina i sjövägsreglerna ganska strikt definierade positioner.
Master på båtar
Master på båtar och fartyg var i trä, men på 1800-talet började man tillverka dem i stål. Nutida tävlings- och fritidsbåtars master brukar vara i aluminium. En del extrema tävlingsbåtar och jollar som till exempel E-jollen har master i kolfiber.
Båtens mast bör böja sig lagom mycket för att kunna minska på trycket då det blåser mycket och för att ge seglet en så bra form som möjligt. På tävlingsseglande jollar anpassas mastens styvhet efter besättningens vikt, beroende på hur mycket reglerna för respektive jolleklass tillåter. Detta är möjligt i klasser som Snipe och E-jolle men inte i till exempel Laser som har striktare regler.
En del båtar saknar vanter och stag, antingen genom specialkonstruerad mast eller för att belastningarna på båttypen ifråga inte är särskillt stora. Ofta kan fallet, brassar eller andra till den löpande riggen hörande rep fungera som stag.
Termer
- Mastfisk är en förstärkning omkring masthålet.
- Mastfot är den hållare som masten står på eller i. Mastfoten är bultad i båtens botten. På jollar kan ofta mastens lutning regleras genom att en del av mastfoten är rörlig.
- Masthål benämnes ett hål i ett däcks mastfisk.
- Mastkrage är en tättning omkring masten och masthålet
- Maststötta kan utföras på olika vis när masten står på däcket för att inte däcket ska svikta under krafterna från riggen. Det går att anbringa en maststötta under däck eller ett verikalt skott. I en del konstruktioner används kraftigare däcksbalkar.
