Från Rilpedia

Denna artikel är nominerad till att bli en utmärkt eller en bra artikel. Vad tycker du? Gör din åsikt hörd!

Mary av Teck
Mary av Teck
Född	26 maj 1867 Kensington Palace, London
Make	Georg V av Storbritannien
Period	1910-1936
Föräldrar	Francis, hertig av Teck Mary Adelaide av Cambridge
Barn	Edvard VII Georg VI Mary, grevinna av Harewood Prins Henry, hertig av Gloucester Georg, hertig av Kent Prins John
Företrädare	Alexandra av Danmark
Död	24 mars 1953 (85 år) Marlborough House, London
Begravningsplats	St George's Chapel, Windsor

Mary av Teck, fullständigt namn Victoria Mary Augusta Louise Olga Pauline Claudine Agnes, född 26 maj 1867, död 24 mars 1953, var drottning av Storbritannien, Georg V:s gemål. Innan hennes make tillträdde tronen var hon hertiginna av York, hertiginna av Cornwall och prinsessa av Wales. Hon var från födseln prinsessa av Teck i Kungariket Württemberg. I familjen kallades hon May, efter sin födelsemånad.

Hennes far, som var av tysk härkomst, gifte in sig i den brittiska kungafamiljen och May föddes och växte upp i Storbritannien. 24 år gammal trolovades hon med tronföljaren prins Albert Victor, hertig av Clarence, men sex veckor efter trolovningen avled han plötsligt i lunginflammation. Följande år förlovade hon sig med den nya tronföljaren, Albert Victors bror, Georg. Hon stödde sin make genom Första världskriget, hans sjukdom och de stora politiska förändringar som följde Första världskriget och framväxten av socialism och nationalism. Efter Georgs död 1936, efterträdde hennes äldsta son Edvard fadern, men till hennes förfäran så abdikerade sonen redan samma år för att gifta sig med en amerikan, Mrs. Wallis Simpson, som hade skilt sig två gånger tidigare. May stödde sin andra son Albert, som tillträdde tronen som Georg VI, fram till hans död 1952. Hon avled följande år, i början på sondottern Elizabeth II:s regeringstid. Under en kort tid fanns det tre drottningar i landet, Mary, hennes svärdotter, "drottningmodern" Elizabeth Bowes-Lyon; och Elizabeth II.

Drottning Mary satte tonen i det brittiska kungafamiljen, som en förebild för kunglig formalitet och anständighet, särskilt vid statsceremoniella tillfällen. Hon var den första drottning som var på sin efterträdares kröning. Mary av Teck efterlämnade en samling av juveler, som nu anses vara ovärderlig.

Innehåll 1 Tidigt liv 2 Förlovningar 3 Hertiginna av York 4 Prinsessa av Wales 5 Drottning 6 Drottningmoder 7 Eftermäle 8 Titlar 9 Anfäder 10 Barn 11 Referenser 11.1 Noter 11.2 Källor 12 Externa länkar

Tidigt liv

Prinsessan Victoria Mary (May) av Teck föddes 26 maj 1867 på Kensington Palace, London. Hennes far var prins Francis, hertig av Teck, son till Alexander, hertig av Württemberg och hans morganatiska maka, grevinnan Claudine Rhédey von Kis-Rhéde (grevinna av Hohenstein i Kejsardömet Österrike). Marys mor var Mary Adelaide av Cambridge, dotter till Adolf, hertig av Cambridge, och Augusta av Hessen-Cassel. Mary döptes i det kungliga kapellet på Kensington Palace den 27 juli 1867 av Charles Thomas Longley, ärkebiskop av Canterbury, och hennes tre gudföräldrar var drottning Victoria, prinsen av Wales (senare kung Edward VII, och Mays svärfar), och hertiginnan av Cambridge.^[1]

Hon var den äldsta av fyra barn, och den enda flickan, och fick lösa sina tre yngre bröders konflikter.^[2] De lekte med sina kusiner, prinsen av Wales' barn som var jämnåriga.^[3] May utbildades hemma av sin mor och sin guvernant (det gjorde även bröderna, innan de skickades till internatskolor).^[4] Hertiginnan av Teck tillbringade ovanligt mycket tid tillsammans med sina barn för en kvinna i hennes ställning vid den här tiden^[5] och May hjälpte till med olika välgörenhetsprojekt och besökte fattigas bostäder.^[6]

Även om hennes mor var barnbarn till Georg III, var May endast en mindre betydande medlem av den brittiska kungafamiljen. Hennes far, hertigen av Teck, hade inget arv eller förmögenhet, och bar den lägre kungliga titeln Serene Highness eftersom hans föräldrars äktenskap hade varit morganatiskt.^[7] Hertiginnan av Teck erhöll dock 5000 pund årligen i livränta från parlamentet samt ytterligare 4000 pund årligen från sin mor, hertiginnan av Cambridge.^[8] Trots detta var familjen djupt skuldsatt och bodde utomlands från år 1883 för att spara pengar.^[9] Familjen Teck reste runt i Europa och hälsade på olika släktingar, bland annat i Florens. May uppskattade att besöka konstgallerierna, kyrkorna och museerna där.^[10]

År 1885 flyttade familjen Teck tillbaka till London, och bosatte sig i White Lodge, i Richmond Park. May stod sin mor nära och agerade inofficiellt som hennes sekreterare och hjälpte till att organisera fester och tillställningar. Hon stod även sin moster ärkehertiginnan av Mecklenburg-Strelitz (född Augusta av Cambridge) nära, och skrev till henne varje vecka. Under första världskriget hjälpte kronprinsessan av Sverige till att förmedla Mays brev till mostern, som då bodde i fiendeland i Kejsardömet Tyskland, fram till Augustas död år 1916.^[11]

Förlovningar

I december 1891 förlovade sig May med sin syssling, prins Albert Victor, hertig av Clarence och Avondale, äldsta son till prinsen av Wales.^[12] Valet av May som fästmö till hertigen berodde mycket på att drottningen tyckte mycket om henne och hennes starka karaktär och pliktkänsla. Hertigen av Clarence och Avondalen avled dock sex veckor senare, i den influensa-pandemi som drabbade England under vintern 1891–1892.^[13]

Trots detta såg drottningen May som en lämplig gemål till en blivande kung och May kom Albert Victors bror, prins Georg, hertig av York, som nu var den andre i tronföljden, nära under sorgetiden.^[14] I maj 1893, friade Georg och May sade ja, och de var snart mycket förälskade. Deras äktenskap blev lyckligt och Georg skrev till May varje dag som de var åtskilda, och skaffade aldrig, till skillnad från fadern, någon älskarinna.^[15]

Hertiginna av York

May gifte sig med prins Georg, hertig av York, den 6 juli 1893 i det kungliga kapellet i St. James's Palace, i London.^[16] Mary gifte sig sent för en kvinna under denna tid, hon var 26 år gammal. Den nya hertigen och hertiginnan av York bosatte sig i York Cottage på Sandringham Estate i Norfolk, och i våningar i St. James's Palace. York Cottage var en anspråkslös bostad för kungligheter, men för Georg, som uppskattade ett relativt enkelt liv, var den en favorit.^[17] De fick sex barn: Edvard, Albert, Mary, Henry, Georg, och John.

Hertiginnan älskade sina barn, men lät en barnjungfru ta hand om dem, vilket var vanligt i överklassfamiljer vid denna tid. Den första av dem avskedades för fräckhet och den andra för att hon misshandlade barnen. Den andra barnjungfrun var mån om att det skulle verka som om barnen tyckte mer om henne än någon annan, så hon brukade nypa Edvard och Albert när de träffade föräldrarna så att de skulle gråta och lämnas tillbaka till henne. När detta upptäcktes ersattes hon av sin assistent, Mrs. Bill.^[18]

Drottning Mary var en frånvarande mor i vissa hänseenden, hon hade själv uppfostrats av barnjungfrur, vilket var typiskt i hennes klass och tid. Hon märkte inte att prinsarna Edvard och Albert misshandlades av barnjungfrun^[19] och hennes yngsta son fick växa upp på en gård på Sandringham Estate, i Mrs. Bills vård, kanske för att dölja hans epilepsi från allmänheten. May var dock, trots sin kärva utstrålning och sitt pryda privatliv, en omtänksam mor i andra hänseenden, och visade sina barn en lättsinnig sida och undervisade dem i historia och musik. Edvard skrev uppskattande om sin mor i sina memoarer: "Hennes mjuka stämma, hennes kultiverade sinne, det mysiga rummet fyllt av personliga skatter var alla oskiljaktiga ingredienser till den glädje som förknippas med den sista timmen av ett barns dag... Min mor var så stolt över sina barn att allt som hände var och en av oss var av yttersta vikt för henne. Vid varje nytt barns födelse påbörjade mor ett album där hon noggrannt skrev ned varje utvecklingssteg under vår barndom".^[20] Han uppvisade dock en mindre kärleksfull syn i sina privata brev till sin maka efter moderns död: "Min sorgsenhet blandades med tvivlet över att en mor kunde ha varit så hård och grym mot sin äldsta son under så många år och ändå så krävande mot slutet utan att mjukna en smula. Jag är rädd att vätskan i hennes vener alltid varit så iskalla som de är nu när hon är död." ^[21]

Den 22 januari 1901 avled drottning Victoria och hertiginnan av Yorks svärfar, Albert Edward, blev kung Edvard VII. Under åtta månader reste de runt i det brittiska riket och besökte Gibraltar, Malta, Egypten, Ceylon, Singapore, Australien, Nya Zeeland, Mauritius, Sydafrika och Kanada. Ingen kunglighet hade tidigare åkt på en sådan lång resa. Hertiginnan grät över tanken att lämna sina barn under en så lång tidsperiod. ^[22]

Prinsessa av Wales

Den 9 november 1901, nio dagar efter att de kommit tillbaka till Storbritannien, på kungens 60-årsdag, blev Georg Prins av Wales. Familjen flyttade från sin Londonbostad i St James's Palace till Marlborough House. Som prinsessa av Wales, följde May med sin make på resor till Österrike-Ungern och Württemberg år 1904. Följande år födde hon sitt sista barn, John. Det var en svår förlossning, May återhämtade sig fort, men hennes nyfödde son drabbades av andningssvårigheter.^[23]

I oktober 1905 for prinsen och prinsessan av Wales iväg på en åtta månader lång resa, denna gång till Indien.^[24] De reste genom Egypten både på dit och hemvägen, på vägen tillbaka stannade de även i Grekland. Nästan direkt efter att de kommit hem reste de till Spanien för bröllopet med kung Alfonso XIII och Victoria Eugenia av Battenberg, där bruden och brudgummen med nöd och näppe undkom att bli mördade.^[25] Bara en vecka efter att de kommit tillbaka till Storbritannien reste de till Norge för kröningen av kung Haakon VII och drottning Maud (Georgs syster).

Drottning

Den 6 maj 1910 avled Edvard VII. Prinsen av Wales blev kung Georg V och May blev drottning av Storbritannien. Hennes make bad henne att göra sig av med ett av sina officiella namn, Victoria Mary, och hon valde att kallas Mary, eftersom hon inte ville ha samma namn som makens farmor, drottning Victoria.^[26] Drottning Mary kröntes tillsammans med kungen den 22 juni 1911 i Westminster Abbey. Senare samma år reste den nya kungen och drottningen till Indien för Delhi Durbar som höll 12 december 1911, som kejsare och kejsarinna av Indien. De återvände till Storbritannien i februari.^[27]

I början av Marys tid som drottning kom hon i konflikt med änkedrottningen Alexandra. Även om de var vänner, så kunde Alexandra vara envis och krävde att hon skulle ha företräde över Mary vid Edvard VII:s begravning, tog lång tid på sig att lämna Buckingham Palace, och behöll några av de kronjuveler som borde ha lämnats till den nya drottningen.^[28]

Under första världskriget, drev drottning Mary igenom en sparsamhetskampanj på Buckingham Palace, ransonerade mat och besökte skadade och döende soldater på sjukhus, något som hon upplevde som känslomässigt ansträngande.^[29] Efter tre års krig mot Tyskland, och med många anti-tyska känslor i Storbritannien, fick inte den ryska kejsarfamiljen asyl i England, vilket kan ha berott på att tsarens maka Alexandra av Hessen, trots att hon var dotterdotter till drottning Victoria, var född i Tyskland.^[30] Nyheten om att tsaren abdikerat stärkte de i Storbritannien som ville ersätta monarkin med republik.^[31] Efter att republikanerna använt parets tyska arv som ett reformargument, övergav Georg sina tyska titlar och bytte kungahusets namn från det tyska "Sachsen-Coburg-Gotha" till det brittiska "Windsor". Även andra kungliga ändrade sina namn, till exempel familjen Battenberg som blev Mountbattens. Drottningens släktingar gjorde sig också av med sina tyska titlar och tog namnet Cambridge (efter Marys brittiska morfars hertigdöme). Kriget slutade 1918, Tyskland besegrades och kejsaren abdikerade och gick i exil.

Två månader efter krigsslutet avled drottning Marys yngsta son, bara tretton år gammal. Hon uttryckte sin chock och sin sorg i dagböcker och brev som publicerats efter hennes död. Drottning Marys stöd för sin make fortsatte under den andra hälften av hans regeringstid. Hon gav honom råd och använde sina digra historiekunskaper när han skulle hålla tal eller besluta i vissa frågor som påverkade hans position. Han uppskattade hennes diskretion, intelligens och omdöme.^[32] Hon bibehöll ett självsäkert lugn under sina publika åtaganden efter kriget, en period som kännetecknades av oroligheter kring sociala frågor, irländsk självständighet, och indisk nationalism.^[33]

I slutet av 1920-talet fick Georg V allt värre lungproblem, på grund av sin rökning. Drottning Mary såg till att han fick vård. En av hans doktorer, Sir Farquhar Buzzard, fick frågan om vem som räddat kungens liv, och han svarade "Drottningen".^[34] År 1935 firade kung Georg V och drottning Mary sitt silverjubileum, för sina 25 år på tronen. I talet hyllade kungen sin drottning.^[35]

Drottningmoder

Georg V avled den 20 januari 1936, efter att hans läkare, Baron Dawson av Penn, gav honom en spruta med morfin och kokain som kan ha påskyndat hans död.^[36] Drottning Marys äldsta son, Edvard, prins av Wales, blev Edvard VIII. Hon blev nu officiellt drottningmoder, även om hon aldrig använde den titeln, utan kallades "Hennes majestät" eller "Drottning Mary".

Samma år orsakade Edward en konstitutionell kris genom sin önskan att gifta sig med amerikanskan Mrs. Wallis Simpson som hade varit gift två gånger tidigare. Drottning Mary ogillade skilsmässor, vilket var emot den engelska kyrkans lära och tyckte att Mrs. Simpson var olämplig som maka till en kung. Han avgick efter att både premiärministern Stanley Baldwin och de styrande i kolonierna menat att han inte kunde förbli kung om han skulle gifta sig med Mrs. Simpson. Även om drottning Mary stödde sin son, kunde hon inte förstå hur Edvard kunde försumma sina kungliga plikter, och sätta sina personliga känslor främst. ^[37] Mrs. Simpson hade blivit formellt presenterad både för Georg V och drottning Mary vid hovet,^[38] men drottning Mary vägrade senare att träffa henne.^[39] Drottning Mary såg som sin skyldighet att ge moraliskt stöd till sin andra son, den reserverade och stammande Prins Albert, hertig av York, som tillträdde tronen som Georg VI. När Mary var på kröningen blev hon den första änkedrottningen som gjorde det.^[40] Edvards abdikation gjorde inte att hon älskade honom mindre, men hon stod fast vid åsikten att hans agerande hade skadat Kronan.^[15][41]

Drottning Mary uppfostrade sina sondöttrar, prinsessorna Elizabeth och Margaret Rose, och tog med dem på olika utflykter i London, till konstgallerier och museum. (Prinsessornas föräldrar tyckte att det var onödigt att de skulle tyngas av någon krävande utbildning)^[42]

Under andra världskriget ville Georg VI att hans mor skulle evakueras från London. Hon flyttade motvilligt till Badminton House, Gloucestershire, till sin brorsdotter Mary Somerset, hertiginna av Beaufort, dotter till Adolphus, Lord Cambridge.^[43] Hennes 80 resväskor skickades från London. Hennes 55 tjänare tog upp större delen av huset, utom hertigparets privata sviter, ända fram till krigsslutet. De enda som klagade var de kungliga tjänarna som tyckte att huset var för litet,^[44] även om drottning Mary irriterade sin brorsdotter genom att låta ta bort den urgamla murgrönan från väggarna, eftersom hon ansåg dem vara fula och en säkerhetsrisk. Hon besökte trupper och fabriker och hon brukade även erbjuda soldater som hon såg på vägarna skjuts.^[45] År 1942, dödades hennes då yngste son Georg av Kent i en flygolycka i tjänsten. Drottning Mary återvände till Marlborough House i juni 1945, efter att Nazityskland besegrats.

Drottning Mary var en ivrig samlare av föremål och bilder med kunglig anknytning.^[46] Hon betalade mer än det beräknade marknadsvärdet då hon köpte juveler från Änkekejsarinnan Marie Feodorovnas dödsbo^[47] och betalade nästan tre gånger marknadsvärdet då hon köpte familjen Cambridges smaragder från sin avlidne bror Prins Francis' älskarinna Lady Kilmorey.^[48] År 1924 skapade arkitekten Sir Edwin Lutyens Queen Mary's Dolls' House för hennes miniatyrsamling.^[49] Hon har ibland kritiserats för att ha varit för framfusig i sitt samlande till Royal Collection. Vid flera tillfällen ska hon ha uttryckt beundran för förmål som andra haft i sin ägo, och förväntat sig att de skulle donera det till samlingarna.^[50] Hennes kunnande gjorde att hon kunde identifiera föremål som gått förlorade genom åren.^[51] Kungafamiljen hade under tidigare generationer lånat ut föremål till vänner. När hon identifierat ej återlämnade föremål i gamla inventarielistor skrev hon till de som hade dem och krävde att få tillbaka dem.^[52]

År 1952 avled kung Georg VI, han var det tredje av hennes barn som dog före henne, och hennes äldsta sondotter, prinsessan Elizabeth tillträdde tronen. Drottning Mary avled följande år av lungcancer (kallat "magproblem" för allmänheten)^[53] 85 år gammal, bara tio veckor före Elizabeth II:s kröning. Det var Marys önskan att kröningen inte skulle skjutas upp om hon dog. Hennes kvarlevor lades på lit de parade i Westminster Hall, där mängder av sörjande gick förbi hennes kista. Hon begravdes bredvid sin make i mittskeppet i St. George's Chapel, Windsor.^[54]

Eftermäle

Sir Henry "Chips" Channon skrev att hon "stod över politiken…magnifik, hade humor, var världslig, faktiskt närmast sublim, även om hon var hård och kylig. Men vilken storslagen drottning..."^[55]

Oceanångarna Queen Mary och Queen Mary 2;^[56] den brittiska slagkryssaren HMS Queen Mary, som sänktes av den tyska slagkryssaren SMS Seydlitz vid Slaget vid Jylland 1916; Queen Mary College, University of London;^[57] Queen Mary Hospital, Hong Kong; Queen Mary's Peak, det högsta berget i Tristan da Cunha; och Queen Mary Land på Antarktis är uppkallade efter henne.

Många olika brittiska skådespelare har spelat drottning Mary på scen och på film däribland Dame Wendy Hiller,^[58] Dame Flora Robson (i A King's Story), Dame Peggy Ashcroft (i Edward & Mrs Simpson), Phyllis Calvert (i The Woman He Loved), Gaye Brown (i All the King's Men), Dame Eileen Atkins (i Bertie and Elizabeth), Miranda Richardson (i The Lost Prince), och Margaret Tyzack (i Wallis & Edward).^[59]

Titlar

• 26 maj 1867 – 6 juli 1893: Her Serene Highness Princess Victoria Mary of Teck
• 6 juli 1893 – 22 januari 1901: Her Royal Highness The Duchess of York
• 22 januari 1901 – 9 november 1901: Her Royal Highness The Duchess of Cornwall and York
• 9 november 1901 – 6 maj 1910: Her Royal Highness The Princess of Wales
  • i Skottland: 22 januari 1901 – 6 May 1910: Her Royal Highness The Duchess of Rothesay
• 6 maj 1910 – 20 janauri 1936: Her Majesty The Queen
• 20 janauri 1936 – 24 mars 1953: Her Majesty Queen Mary

Anfäder

Ludvig, hertig av Württemberg

Alexander, hertig av Württemberg

Henriette av Nassau-Weilburg

Francis, hertig av Teck

László, greve av Rhédey de Kis-Rhéde

Claudine Rhédey von Kis-Rhéde

Ágnes, baronessa av Inczédy de Nagy-Várad

Mary av Teck

Georg III av Storbritannien

Adolphus Frederick av Cambridge

Charlotte av Mecklenburg-Strelitz

Mary Adelaide av Cambridge

Fredrik III av Hessen-Kassel

Augusta av Hessen

Caroline Polyxene av Nassau-Usingen

Barn

Namn	Född	Död	Kommentarer[60]
Edvard VIII	23 juni 1894	28 maj 1972	abdikerade blev senare hertig av Windsor; gifte sig 1937 med Wallis Simpson; inga barn.
Georg VI	14 december 1895	6 februari 1952	gifte sig 1923 med Lady Elizabeth Bowes-Lyon; fick barn, däribland Elizabeth II
Prinsessan Mary, grevinna av Harewood	25 april 1897	28 mars 1965	gifte sig 1922 med Henry Lascelles, 6:e earl av Harewood; fick barn.
Prins Henry	31 mars 1900	10 juni 1974	gifte sig 1935 med Lady Alice Montagu-Douglas-Scott; fick barn.
Prins Georg, hertig av Kent	20 december 1902	25 august 1942	gifte sig 1934 med Prinsessan Marina av Grekland och Danmark; fick barn.
Prins John	12 juli 1905	18 januari 1919	led av epilepsi

Referenser

Noter

Den här artikeln är översatt från engelskspråkiga Wikipedia och där anges följande noter:

1. ↑ The Times (London), måndagen den 29 juli 1867 s.12 col.E
2. ↑ Pope-Hennessy, James (1959). Queen Mary. London: George Allen and Unwin Ltd., 45. 
3. ↑ Pope-Hennessy, s.55
4. ↑ Pope-Hennessy, s.68,76,123
5. ↑ Pope-Hennessy, s.66
6. ↑ Pope-Hennessy, s.68
7. ↑ Pope-Hennessy, s.36–37
8. ↑ Pope-Hennessy, s.114
9. ↑ Pope-Hennessy, s.112
10. ↑ Pope-Hennessy, s.133
11. ↑ Pope-Hennessy, s.503–505
12. ↑ Mays morfar, Adolf, hertig av Cambridge, var bror till Edward Augustus, hertig av Kent, som var far till drottning Victoria, Albert Victors farmor.
13. ↑ Pope-Hennessy, s.201
14. ↑ Edwards, Anne (1984). Matriarch: Queen Mary and the House of Windsor. Hodder and Stoughton, 61. ISBN 0340244658. 
15. ↑ ^{15,0 15,1} Prochaska, Frank (September 2004; online edn, May 2006), ”Mary (1867–1953)”, Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press), doi:10.1093/ref:odnb/34914, http://www.oxforddnb.com/view/article/34914, läst 2007-04-17 
16. ↑ Hennes brudtärnor var prinsessorna Maud och Victoria av Wales, Victoria Melita, Alexandra och Beatrice av Edinburgh, Helena Victoria av Schleswig-Holstein, Margaret och Patricia av Connaught och Strathearn och Alice och Victoria Eugenia av Battenberg
17. ↑ Pope-Hennessy, s.291
18. ↑ Wheeler-Bennett, Sir John (1958). King George VI. London: Macmillan, 16–17. 
19. ↑ Pope-Hennessy, s.393
20. ↑ Windsor, HRH The Duke of (1951). A King's Story. London: Cassell and Co, 24–25. 
21. ↑ Ziegler, Philip (1990). King Edward VIII. London: Collins, 538. ISBN 0002157411. 
22. ↑ Edwards, s.115
23. ↑ Edwards, s.142–143
24. ↑ Edwards, s.146
25. ↑ Föraren som körde deras vagn, och över ett dussin åskådare, dödades av en bomb som kastades av anarkisten Mateo Morales.
26. ↑ Pope-Hennessy, p.421
27. ↑ Pope-Hennessy, s.452–463
28. ↑ Edwards, s.182–193
29. ↑ Edwards, s.244–245
30. ↑ Edwards, s.258
31. ↑ Edwards, s.262
32. ↑ Pope-Hennessy, s.549
33. ↑ Edwards, s.311
34. ↑ Gore, John (1941). King George V: A Personal Memoir. London: John Murray, 243. 
35. ↑ The Times (London), Onsdagen 25 mars 1953 s.5
36. ↑ Watson, Francis (1986), ”The Death of George V”, History Today 36: 21–30 
37. ↑ Airlie, Mabell (1962). Thatched with Gold. London: Hutchinson, 200. 
38. ↑ HRH The Duke of Windsor, s.255
39. ↑ HRH The Duke of Windsor, s.334
40. ↑ Pope-Hennessy, s.584
41. ↑ Edwards, s.401 och Pope-Hennessy, s.575
42. ↑ Edwards, s.349
43. ↑ Pope-Hennessy, s.596
44. ↑ Mosley, Charles (ed.) (2003). "Duke of Beaufort, 'Seat' section", Burke's Peerage & Gentry, 107th edition, vol.I p.308. 
45. ↑ Pope-Hennessy, s.600
46. ↑ Pope-Hennessy, s.412
47. ↑ Clarke, William (1995). The Lost Fortune Of The Tsars. 
48. ↑ Mall:Cite video
    Se även Kilmorey Papers (D/2638), Public Record Office of Northern Ireland.
49. ↑ Pope-Hennessy, s.531–534
50. ↑ Rose, Kenneth (1983). King George V. London: Weidenfeld and Nicolson, 284. ISBN 0297782452. 
51. ↑ Pope-Hennessy, s.414
52. ↑ The Duke of Windsor, s.238
53. ↑ The Times (London), Wednesday, 25 mars 1953 s.8
54. ↑ ”Royal Burials”. St. George's Chapel, Windsor Castle. http://www.stgeorges-windsor.org/history/hist_burials.asp. Läst 2007-06-01. 
55. ↑ Channon, Sir Henry; Edited by Robert Rhodes James (1967). Chips: The Diaries of Sir Henry Channon. London: Weidenfeld and Nicolson, 473. 
56. ↑ QMII uppkallades efter den ursprungliga oceanångaren och är bara indirekt uppkallad efter drottningen.
57. ↑ Moss, G. P.; Saville, M. V. (1985). From Palace to College – An illustrated account of Queen Mary College. University of London, 57–62. ISBN 0-902238-06-X. 
58. ↑ ”Dame Wendy Hiller”. The Guardian. 16 May 2003. http://arts.guardian.co.uk/news/obituary/0,12723,957472,00.html. Läst 2007-05-30. 
59. ↑ ”The Internet Movie Database”. Internet Movie Database Inc. http://www.imdb.com/character/ch0042865/. Läst 2008-09-01. 
60. ↑ Weir, Alison (1995). Britain's Royal Families: The Complete Genealogy Revised edition. Random House, 323–330. ISBN 0-7126-7448-9. 

Källor

Den här artikeln är översatt från engelskspråkiga Wikipedia och där anges följande källor:

• Airlie, Mabell (1962). Thatched with Gold. London: Hutchinson. 
• Edwards, Anne (1984). Matriarch: Queen Mary and the House of Windsor. Hodder and Stoughton. ISBN 0340244658. 
• Gore, John (1941). King George V: A Personal Memoir. London: John Murray. 
• Pope-Hennessy, James (1959). Queen Mary. London: George Allen and Unwin Ltd.. 

Prochaska, Frank (September 2004; online edn, May 2006), ”Mary (1867–1953)”, Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press), doi:10.1093/ref:odnb/34914, http://www.oxforddnb.com/view/article/34914, läst 2007-04-17 

• Rose, Kenneth (1983). King George V. London: Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0297782452. 
• Wheeler-Bennett, Sir John (1958). King George VI. London: Macmillan. 
• Windsor, HRH The Duke of (1951). A King's Story. London: Cassell and Co. 
• Ziegler, Philip (1990). King Edward VIII. London: Collins. ISBN 0-00-215741-1. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Mary av Teck
  Bilder & media