Edvard VII av Storbritannien
Från Rilpedia
(1841-1910)
Edvard VII (eng. Edward VII), Albert Edward von Wettin, född 9 november 1841 på Buckingham Palace, London, död kl. 12.25 [1] 6 maj 1910 på Buckingham Palace, London, var kung av Storbritannien och kejsare av Indien 1901-1910. Äldste son till Viktoria I och Albert av Sachsen-Coburg-Gotha. Kallades "Bertie" av familj och nära vänner.
Fadern dog i tyfus 1861 efter att ha besökt sonen i Cambridge där han förde ett lättsinnigt studentliv, och modern, som var otröstlig av sorg, anklagade honom för dödsfallet. Hon ansåg att "Bertie" var en oansvarig playboy.
Han gifte sig med Alexandra av Danmark 10 mars 1863 på Windsor Castle, men fortsatte att ha en rad älskarinnor, bland vilka den mest kända var Lillie Langtry. På senare år knöt han förbindelse med mrs Alice Keppel, som i mycket kom att fungera som hans mätress.
Edvard VII blev år 1908 den förste brittiske monark som besökte Sverige. Han hade tidigare besökt Sverige år 1864 då han utnämnts till riddare av Serafimerorden. Enligt honom själv var han god vän med Oscar II (d. 1907) under dennes levnadstid. Edvard VII tilldelades hedersgraderna general i den svenska armén och amiral i den svenska flottan i samband med sitt besök.
Barn (inom äktenskapet)
- Albert, hertig av Clarence, (1864-1892).
- Georg V av Storbritannien, (1865-1936) gift med Mary av Teck.
- Louise av Storbritannien, (1867-1931), gift med Alexander Duff, 1:e earl av Fife.
- Victoria av Storbritannien, (1868-1935).
- Maud av Storbritannien, (1869-1938), gift med Håkon VII av Norge, mor till Olav V av Norge.
- John (som dog samma dag han föddes 6 april 1871)
Källor
- En Konungs Gärning, Aktiebolaget Bokverk, Stockholm, 1947.
- ↑ Svenska Dagbladet, 7 maj 1910 s.8
| Företrädare: Victoria |
Kung av Storbritannien 1901–1910 |
Efterträdare: Georg V |
