Mariehäll
Från Rilpedia
| Mariehäll | |
| Bildad | |
| Stadsdelsområde | Bromma |
| Församling | Bromma församling |
| Antal invånare | 1576 |
| Landareal | 72 hektar |
| Kommunområde | Västerort |
| Smeknamn | |
| Stockholmsportalen | Stockholms kommun | |
Mariehäll är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun och Området ligger vid gränsen till Sundbybergs kommun. Bebyggelsen består dels av industri- och kontorskomplex, dels äldre och nyare hyreshus samt villabebyggelse
Innehåll |
Historia
Mariehälls gård och 1800-talets bostadsspekulationer
Området tillhörde fram till 1780-talet Bällsta säteri, då skedde en avsöndring av två torp på dess ägor, och den nya egendomen gavs namnet Mariehäll. Området låg vid Bällstaviken på den norra sidan om landsvägen som gick mellan Stockholm och Drottningholms slott.
År 1789-1790 uppfördes Mariehälls gård norr om landsvägen, med ekonomibyggnader och brännvinsbränneri. På den södra sidan låg Kratsboda gård.
När järnvägen mellan Stockholm och Bergslagen drogs fram genom Sundbyberg 1876 fick det stor betydelse för hela området. Anders Petter Löfström var en industriman som främst förknippas med Sundbyberg. 1880 var han ägare av Mariehälls gård, och 1881 lät han stycka av ett område mellan huvudbyggnaden och Bällstaån som fick namnet Margretero där enkla hyresvillor i trä uppfördes.
Även industrier etablerades snart på ägorna. Liknande områden med industribebyggelse blandad med enkel bostadsbebyggelse fanns redan på andra håll kring Stockholm, exempel vid Liljeholmen/Årstadal. A P Löfström uppförde i egen regi ett tegelbruk strax intill Bällstaån på 1880-talet. Disponent på tegelbruket blev Löfströms son Elis Löfström. Under hans ledning genomfördes ytterligare avstyckningar på 1890-talet av ett 40-50-tal tomter, bl.a norr om Bällstavägen där ytterligare hyresvillor uppfördes. Kring sekelskiftet började även den närliggande Kratsboda gårds ägor att styckas av för bostadsbebyggelse under namnet Kratsboda Villatomter. Man uppförde på dessa större hyreshus tänkta för arbetarna på industrierna i trakten.
Bällsta gård hade år 1904 sålts till exploateringsbolaget Råsunda Förstads AB som började stycka av tomter till försäljning. Mellan 1905-1908 växte en kåkstad upp söder om Bällstavägen som fick namnet Bällsta villastad. 1912 uppfördes Bällstaskolan invid Bällstavägen.
De sanitära förhållandena var dock inte de bästa, och 1908 förordnade Kungl. Maj:t tillämpning av stadsstadgor av de tätast bebyggda delarna. Från den 6 november 1908 var Mariehäll municipalsamhälle i Bromma socken, men redan 1916 införlivades det i Stockholms stad. Som skäl angavs "att samhället genom en hänsynslös byggnadsspekulation kommit i olidligt tillstånd".
Tidiga industrier
Den första större fabriken, D Forsells filthattfabrik, uppfördes 1884/1885 i stadsdelens nuvarande södra del. Fabriken, som sysselsatte ett hundratal arbetare, drabbades av häftig eldsvåda 1891. En cigarrfabrik tog över fabriksbyggnaderna, som återuppbyggdes. AB Archimedes, ett företag känt för sin vidareutveckling av utombordsmotorn, flyttade in i lokalerna 1907. Under ledning av bröderna C.A. och O.W. Hult konstruerades år 1912 världens första tvåcylindriga utombordsmotor. Efter detta företag heter kvarteret idag "Archimedes". AB Archimedes övertogs senare av Electrolux, och verksamheten lades ned 1967. De gamla fabriksbyggnaden finns ännu kvar, och ligger i korsningen Archimedesvägen/Gårdsfogdevägen.
1893 flyttade Fredfors Fabriks AB sin tillverkning till nuvarande kvarteret Fredsfors. Firman hade grundats av fabrikören Fredrik Fors 1887. Tillverkningen bestod av bl.a. maskinremmar, presenningar och packningar. Fabriksbyggnaderna revs någon gång på 1960- 70-talet. På platsen fanns sedan en parkeringsplats fram till början av 2000-talet då åtta stycken flerbostadshus uppfördes. 1903 tillkom skofabriken Andersson & Björck i samma kvarter, som snart kom att ha flera hundra anställda. Svenska Le Carbone AB (numera Carbone Nordic, som tillverkar diverse elektriska komponenter (såsom kontakter i grafit), fanns därefter i lokalerna från 1931 till 2004 då verksamheten flyttades till Akalla. Fabriksbyggnaden, som fortfarande finns kvar, ligger vid Karlsbodavägen strax innan Bällsta bro.
1889 byggdes ett stort tegelbruk i det nuvarande kvarteret Linaberg på initiativ av ägaren till Sundbyberg och Marihäll, A P Löfström vilken såg en stor av avsättning för tegel på Stockholmsmarknaden. Tegelbruket lades ned på 1910-talet, och platsen togs 1917 i anspråk av en konststensfabrik. Denna lades dock ned redan 1931/1932. Europa Film tog därefter över fabriksbyggnaderna. Lokalerna fungerade som filmstudio fram till att de revs 2008 för att ge plats år bostadsbebyggelse. På tomten bredvid etablerade sig Svenska Diamantbergborrnings AB med början 1907 (den första fabriksbyggnaden stod färdig 1909). Företaget tillverkade diverse elektroniska utrustningar för bergsborrning och köptes upp av Atlas Copco 1960. Atlas Copco flyttade från lokalerna på 1980-talet. Fabriksbyggnaderna renoverades på 2000-talet och innehåller idag kontor.
I kvarteret Baltic etablerades med början cirka 1906 Salénius' Werkstäder, ett företag som tillverkade separatorer och mejerianläggningar. Bolaget drogs i mitten av 1910-talet in i den stora Södertäljebaserade Baltic-koncernen, vilken i sig med tiden kom att kontrolleras av AB Separator. 1923 startades en omfattande radiotillverkning under namnet Baltic Radio. Radiotillverkningen flyttades till Lidingö i mitten av 1930-talet och uppgick senare i AGA. Olika företag fanns sedan i de industrihistoriskt intressanta byggnaderna tills de, trots motstånd från Stockholms Stadsmuseum, revs 1983. Platsen är fortfarande obebyggd, och nyttjas som upplag.
Utvecklingen under 1900-talet
Svårigheterna med att få till en stånd en ordentlig stadsplan över området försatte även efter inkorporeringen med Stockholms stad. Först 1931 kom en plan över Mariehäll till stånd. De sydvästra delarna, det som ursprungligen var Bällsta villstad, utlades då till egnahemsområde. I de östra delarna har delvis förändringar skett under 1960-70- och 80-talen då mycket av de gamla den gamla bostadsbebyggelsen rivits. Nya stora industri- och kontorskomplex har istället tillkommit, men även moderna hyreshus. Detta till trots är området gamla karaktär till stor del bevarad, med en blandad bostads- och industribebyggelse.
