Marianne Ehrenström
Från Rilpedia
Marianne Ehrenström, Mariana Maximiliana Christiana Carolina Lovisa (född Pollet(t)) född 9 december 1773, död 1867. Hovfröken hos änkedrottning Sofia Magdalena av Danmark mellan 1792 och 1803. Väninna till Carl Gustaf af Leopold.
Innehåll |
Biografi
Hon föddes i Zweibrücken som barn till den svenska kommendanten i Stralsund sedermera generalöjtnanten Johan Frans Pollett och Johanna Helena von Plachelbel (1750-97); modern nämns som pastell och gouache-målare. Hon blev hovdam hos Sofia Magdalena vid sjutton års ålder, där hon blev känd för sin kulturella begåvning, sin sång, där hon fått undervisning av sångaren Kristofer Kristian Karsten, sitt pianospel, där hon fått undervisning av tonsättaren Vogler, och sina miniatyrer och landskapsmålningar, som beundrades av C.A. Ehrensvärd; hon hade också undervisats av aktören Jacques Marie Boutet de Monvel.
Hon deltog som musiker och sångare vid offentliga välgörenhetskonserter; bla 1799, då hon vid ett tillfälle uppträdde i duett med Adelsvärd i Riddarhuset framför kungafamiljen och sedan sjöng duett mot Christina Fredenheim med Kristofer Kristian Karsten och Margareta Alströmer. Hon valdes in som ledamot i De Fria Konsternas Akademi 1800 och som hedersledamot i Musikaliska akademien 1814. Hon drev en flicskola 1815-1831, gifte sig med överste Ehrenström 1816 och publicerade 1826 en bok om författare, teater, musik, målning och skulptur.
Hon är mest känd för sina synnerligen omfattande memoarer enligt tidens sed skrivna på franska. Den skrymmande handskriften vårdas av Svenska Akademien. Henrik Schück har översatt och utgivit ett urval under titeln Den sista gustavianska hofdamen. (1919)
Bibliografi
- 1826 - Notices sur la littérature et les beaux arts en Suède
- 1830 - Notice biographique sur monsieur de Leopold, secrétaire d'état
Källor
- Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
- Svenskt konstnärslexikon Allhems Förlag Malmö
- Stellan Mörner: Ett musikbrev 1799 från Genseric Brandel till Bernhard Crusell (1967)
