Från Rilpedia

Markion, född mellan 85 och 110, död 160, från Sinope vid Svarta havet, son till biskopen av Sinope, var en teolog och filosof under 100-talet e.Kr. Han var till yrket skeppsredare.

Markion hade en egen lära (senare kallad markionism) utvecklad ur den tidiga kristendomen och traditionell grekisk filosofi. Han försökte föra över sina tankar till den "etablerade" kristna kyrkan, men då han inte fick något gehör för dem, grundade han sin egen kyrka med bas i Rom vilken snabbt växte sig mycket stark men förklarades vara hädisk av den etablerade kyrkan. Markion blev år 144 bannlyst.

Markion menade att skapelsens och Gamla Testamentets gud är ett lägre stående väsen och inte har något gemensamt med den gode Guden som Jesus Kristus har uppenbarat. Markion menade också att Kristus inte var människa, utan rent andlig och att också hans död var en skenbar död. Därför räknas hans lära ofta som en gren av gnosticismen även om den på många punkter skiljer sig från denna.

Antinomisten Markion ansåg att Gamla Testamentet efter Jesus saknade betydelse för de kristna och sammanställde en egen kanon, bestående av ett reducerat Lukasevangelium och tio av Pauli brev. Likt många av gnostikerna ansåg Markion att all materia var ond, att jorden var skapad inte av Gud utan av en ond demiurg, och att människorna genom Jesus hade fått möjlighet att söka den rena andligheten.

Markioniterna levde enligt vissa uppgifter enkelt, med ett fåtal ägodelar. De var vegetarianer och levde i strängt celibat. Den markionitiska kyrkan överlevde Markions bannlysning och död, för att försvinna under 300-talet och har sedan haft mindre betydelse.