Från Rilpedia

Magnus Rydelius, född den 24 juni 1676 i Fornåsa församling, Linköpings stift, död den 1 december 1742 i Lund, var präst och universitetslärare, bror till Andreas Rydelius. Gift 1716 med Elisabet Stobæus.

Han blev student i Uppsala 1694, filosofie magister där 1703, blev 1711 docent och rektor vid katedralskolan i Lund. Sistnämnda befattning innehade han dock endast till 1712, då han erhöll akademiräntmästartjänsten. Han utnämndes till professor i historia och poesi i Lund 1715 och kvarstod som sådan till 1731, då han vid historiens frånskiljande såsom särskilt läroämne för sin del behöll den nyinrättade professuren i poesi och vältalighet. Han blev teologie doktor 1733 samt utnämndes 1735 till tredje teologie professor, 1739 till andre och 1740 till förste teologie professor och domprost.

Ehuru han ansågs sin broder mycket underlägsen, var han dock en ganska skicklig man samt utmärkt för både lärdom, undervisningsskicklighet och skriftställarförmåga. Ett berömligt drag i hans karaktär var hans ömhet mot nödlidande, vilka han aldrig tröttnade att bispringa, ehuru tvenne stora eldsvådor medtog en god del av hans egendom. Såsom professor utgav han och presiderade vid hela 89 akademiska dissertationer.

Företrädare: Andreas Rydelius	Rektor för Lunds universitet 1724	Efterträdare: Carl Papke
Företrädare: Andreas Rydelius	Rektor för Lunds universitet 1733	Efterträdare: Henrik Benzelius
Företrädare: Johan Engeström	Rektor för Lunds universitet 1740	Efterträdare: Arvid Moller

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.