Mönjelilja

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Mönjelilja
Clivia miniata1.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Enhjärtbladiga
Monocotyledonae
Ordning: Asparagales
Familj: Amaryllisväxter
Amaryllidaceae
Släkte: Mönjeliljesläktet
Clivia
Art: Mönjelilja
C. miniata
Vetenskapligt namn
§Clivia miniata
Auktor: (Lindl.) Regel
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Mönjelilja (Clivia miniata) är en växt inom mönjeliljesläktet och familjen amaryllisväxter. Mönjeliljans brett remformade, glänsade, mörkgöna blad sitter samlade i en tvåsidig rosett och är lätt bågformade. Det finns även sorter med randigt grönvita blad.

Clivia miniata.jpg

Dess blommor är trattformade och sitter tätt samlade i toppen av en grov, grön stängel som kan bli upp till 30 centimeter hög. Den ursprungliga färgen hos mönjeliljornas blommor är mönjeröd med ett gult svalg, men numer finns det även hybrider med olika röda och gula nyanser. Omfånget hos denna växt kan bli mycket stort med åren och tillhör kategorin krukväxter som kan bli många år gamla. Rötterna är köttiga och ganska tjocka, runt fem till sju millimeter. Efter ett antal år så bildas det en mängd sidoskott som kan användas vid förökning.

Arten är lätt att skilja från andra arter i släktet genom sina upprätta, trattlika blommor. De övriga arterna har hängande, mer ller mindre, rörlika blommor.

Det vetenskapliga namnet Clivia är namnsatt efter den brittiska hertiginnan av Northumberland Lady Charlotte Florentina Clive som var drottning Victorias guvernant. Det sägs att hon har odlat flera arter av Clivia på sin egendom Almwick där de blommade för första gången i "fångenskap". Miniata betyder mönjefärgad; se färgprov och etymologi vid Blyoxid.

Innehåll

Förekomst

Mönjelilja härstammar ursprungligen från Natal i sydöstra Afrika.

Odling

Mönjelilja trivs bäst i öster- eller västerfönster och tål inte stark vår- och sommarsol när den är som starkast. Söderfönster passar mycket bra under vintern. Från februari vattnas växten rikligare och ökningen bör ske stegvis, men låter alltid krukan torka upp mellan vattningarna. Ett tips är att inte öka vattentillförseln mycket förrän blomstängeln är cirka 15 centimeter lång. Det kan annars hända att den stannar kvar nere i bladrosetten och blommar nere mellan bladen. I september eller oktober minskas bevattingen till en nivå som under vintern övergår till mycket sparsamt, men aldrig så lite så att bladen skrumpnar ihop. Detta är trots allt en suckulent växt som klarar en torrperiod utan större skador. Från vår till höst ges ett tilskott av krukväxtnäring en gång i veckan, men under vintern tillförs ingen näring alls. Bästa temperaturen under större delen av året är runt 20°C, men under vintern ska det helst inte vara mer än cirka 10-15°C. Visst överlever den normal rumstemperatur även under vintern, men det är risk att det har negativ inverkan på blomningen. Efter blomningen, på försommaren, är det dags för omplantering. Mönjeliljan har ett kraftigt rotsystem, som kan beskäras så att åtminstone en tredjedel av rötterna tas bort. Se då också till att avlägsna alla skadade rötter innan plantan sätts i ny jord igen. Växten kan med fördel placeras utomhus om sommaren, på en skyddad och halvskuggig plats. Sköld- och ullöss är ohyra som vanligtvis kan angripa mönjeliljan, i synnerhet gäller det plantor som står varmt under vintern. OBS!: Denna växt är giftig och om man får i sig stora mängder av växten kan det ge förgiftningssymptom i form av kräkningar, diarré, svettning och andningssvårigheter. Då det är rötterna som är giftiga så är det inte direkt inbjudande till förtäring. Mönjeliljan kan bland annat förökas med frön, men det enklaste sättet är att plantera de sidoskott som så småningom utvecklas. Dessa tas försiktigt loss från moderplantan så att så mycket som möjligt av rötterna följer med, och detta görs lämpligen i samband med omplantering.

Sorter av mönjelija

Kommersiellt odlas vanligtvis tidigblommande frö-serier. Utmärkande är att det är relativt små plantor jämfört med en del äldre sorter. Idag sker den största förädlingen i Japan och Sydafrika, där Clivia-odling åter kommit på modet.

Många sortnamn representerar snarare grupper med liknande utseende än egentliga frö- eller klonsorter.

  • 'Aurea' - ursprungligen en Australisk sort med gräddgula blommor med breda blomblad. Numera hittar man alla typer av gula mönjeliljor under detta namn.
  • 'Belgian' ('Belgian Hybrid') - en storvuxen frösort med korta och upp till 10 cm breda blad. Blommor ofta tulpanformade, orange med gult svalg. De flesta europeiska mönjeliljor härstammar från denna sort.
  • 'Jules Burvenich' - har strimmiga blad i grönt och gräddvitt.
  • 'Citrina' - ursprungligen en sort med ljusgula, smala blomblad och gult svalg. Upptäcktes i Sydafrika 1911. Namnet används numera om flertalet ljusgula kloner.
  • 'Grandiflora' - namnet används om bredbladiga plantor med stora, eldröda blommor med gult svalg.
  • 'Striata' - har strimmiga blad.

Synonymer

[1]

  • Clivia sulphurea Laing
  • Clivia miniata var. citrina W.Watson
  • Clivia miniata var. flava E.Phillips
  • Himantophyllum atrosanguineum F.N.Williams
  • Himantophyllum miniatum (Lindl.) Groenl.
  • Imantophyllum atrosanguineum F.N.Williams
  • Imantophyllum miniatum (Lindl.) Hook.
  • Vallota miniata Lindl.

Referenser

Noter

  1. Wikispecies

Webbkllor

Personliga verktyg