Lunar Prospector

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Lunar Prospector
Lunar Prospector
Lunar Prospector
Allmän information
Status: Uppdrag slutfört
Organisation: NASA
Kostnad: $62.8 miljoner
Typ: Kretsare
Satellit av: Månen
Gick in i bana: 11 januari 1998,
10:28 UTC
Landning: 31 juli 1999
Tidpunkt för landning: 9:52:02 UTC
Uppskjutning: 7 januari 1998,
02:28:44 UTC
Uppskjutnings-farkost: Athena II
Uppdragets varaktighet: 19 månader
NSSDC ID: 1998-001A
Rymdsondens egenskaper
Massa: 158 kg
Dimensioner: höjd 1.28 m,
diameter 1.36 m
Omloppsbanans egenskaper
Semi-major axis: 6,478.2 km
Excentricitet: 0.00046
Inklination 90.55°
Omloppstid: 117.9 min
Apoapsis: 101.2 km
Periapsis: 99.45 km
Varv: ~7060 st

Lunar Prospector var det tredje utvalda uppdraget för att fullt utvecklas och konstrueras i NASA's Discoveryprogrammet. Med en kostnad på $62.8 miljoner, var detta 19-månades uppdrag planerat för att gå in i en låg polarbana runt månen och undersöka denna. Vid månen skulle den göra kartor och studera ytsammansättningen. Den skulle även leta efter möjliga isfickor vid polerna samt mäta magnet- och gravitationsfält. Uppdraget tog slut den 31 juli, 1999, då rymdsonden som planerat kraschade i en krater nära månens sydpol i ett misslyckat försök att finna spår av vatten.

Uppskjutningen skede med en Athena II-raket.

Data från missionen möjliggjorde skapandet av detaljerade kartor av månytans komposition och utökade förståelsen för ursprunget, evolutionen, rådande situation samt vilka resurser som finns på månen. En serie artiklar om de vetenskapliga resultaten publicerades i journalen Science (Science Volume 281 Issue 5382)

Lunar Prospector skötes av NASA Ames Research Center med den huvudsakliga entreprenören (eng. contractor) Lockheed Martin. Den ledande forskaren (eng: Principal Investigator) för missionen var Dr. Alan Binder. Hans personliga redogörelse för missionen "Against all Odds" (publicerat 2005 av KenPress, ISBN 1-928771-31-9) är mycket kritiskt mot NASA:s byråkrati och dess entreprenörer.

Rymdfarkost och undersystem

Rymdfarkosten var en grafit-epoxi cylinder, 1,36 meter i diameter och 1,28 meter hög med tre 2,5 meter instrument kranarmar utstrålande från centrum. En 1,1 meters förlängning till en av 2,5 kranarmarna höll magnetometern. Den totala initiala massan (fulltankad) var 296 kg. Den var stabiliserad från att börja rotera (normal rotationshastighet 12 rpm) med dess rotationsaxel normal mot det ekliptikanska planet.

Rymdfarkosten kontrollerades av sex hydrazin monopropellant 22-newton finjusterraketer, två i aktern, två framåt och två tangentiella. Tre bränsletankar monterade på insidan av cylindern innehöll 138 kg av hydrazin pressat av helium. Kraftsystemet bestod av solceller monterade på kroppen vilka i genomsnitt producerade 186 Watt och 4.8 A·h ett återladningsbart nickel-kadmiumbatteri. Datorn ombord var en Harris 80C86 med 64 kilobytes av EEPROM och 64 kilobytes SRAM. All kontroll skedde från jorden och datorn gav ett eko av varje kommando tillbaka för att få det vertifierat. När kommandot var bekräftat befallde ett "exekutivt" kommando från jorden datorn att fortsätta med genomförandet av kommandot.

Se även

Externa länkar


Personliga verktyg