Krabbätarsäl
Från Rilpedia
| ?Krabbätarsäl Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| (orankad) | Sälar Pinnipedia |
| Familj: | Öronlösa sälar Phocidae |
| Släkte: | Lobodon Gray, 1844 |
| Art: | Krabbätarsäl L. carcinophagus |
|
|
|
| §Lobodon carcinophagus Auktor: (Hombron & Jacquinot, 1842) |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Krabbätarsälen tillhör familjen öronlösa sälar och lever på kanten av packisen runt Antarktis. Under den antarktiska vintern vandrar sälen långt och når kustlinjerna av Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Patagonien. Arten är den enda i släktet Lobodon.
Innehåll |
Utseende
Sälen är omkring 230 cm lång och lite mer än 200 kg tung. Pälsens färg är olika beroende på årstiden. Efter sommaren är den ovanpå mörkbrun och på buken gulbrun. Sedan bleknar färgen ut och pälsen är ljusbrun eller beige. Fenorna är alltid mörkast.
Tänderna är starkt anpassade för djurets föda som huvudsakligen består av krabbor. I underkäken har de rörformiga hål i överdelen. När djuret stänger munnen passar de övre tänderna precis i hålen. Pressar knubbsälen sedan ut vattnet fastnar krabborna mellan tänderna.
Levnadssätt
Krabbätarsälen är den enda sälart som lever av djurplankton. Förutom kräftdjur som krill fastnar ibland mindre fiskar som inte är större än 10 cm mellan tänderna. Födan simmar inte så långt ner i havet, så det räcker för sälarten att dyka till 30 meters djup.
Krabbätarsälar lever ensamma eller i små grupper. Med sina tänder kan de inte bygga egna hål i istäcken och därför använder de hål från weddellsälen. På vintern flyttar krabbätarsälar norrut med iskanten. Många unga sälar tappar orienteringen under vandringen och flyttar söderut till antarktiska kontinenten. Tidigare påträffades krabbätarsälar 113 km från kustlinjen och på 1100 meter höjd över havsytan. Sälar som går vilse kommer att dö. Ofta hittade man frusna kadaver i isen.
Honorna föder sälkalven på isflaken. Hos honan finns oftast en hanne som troligtvis inte är far till ungdjuret. Ändå skyddar den kalven mot andra hannar. När hannarna slåss gör de samtidigt olika väsljud. Många hannar har ärr som förmodligen härstammar från kampen.
Naturliga fiender är späckhuggaren och sjöleoparden. För dem är krabbätarsälar huvudbyten i haven vid Sydpolen.
Bestånd
Krabbätarsälen är den sälarten som har flest individer. Med omkring 40 miljoner djur är beståndet lika stort som för alla andra sälarter tillsammans. Troligtvis ökar beståndet fortfarande. Den stora jakten på bardvalar var gynnsam för krabbätarsälen. Den har nu färre konkurrenter om födan.
