Litteraturvetenskap

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Litteraturhistoriker)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Litteraturvetenskap eller litteraturhistoria är den vetenskap som studerar de litterära texterna och hur de kommer till, utformas, sprids, mottas, verkar och värderas.[1] I Sverige finns ett universitetsämne med samma namn, där forskningen huvudsakligen kretsar kring svensk och skandinavisk litteratur. Därutöver finns litteraturvetenskapen vid universiteten företrädd även inom de flesta av de så kallade språkämnena, engelska, tyska (jämför germanistik), spanska, ryska, etc.

Innehåll

Litteraturvetenskapens historia

Antiken

Olika tankar om vad litteratur är och hur den ska värderas förekom i tidigt i Grekland. Aristoteles' Poetiken är det verk som först ger en systematisk översikt över litteraturen. Den handlar om tragedin och till viss del eposet och kom att bli mycket betydelsefull senare, främst under renässansen. Ett centralt begrepp i poetiken är mimesis. Litteraturen är enligt aristoteles en mimesis, det vill säga en återgivning av verkligheten som vinklas utifrån författarens avsikter. Till skillnad från historiskrivning behöver därför litteratur inte vara sann utan bara sannolik. Om tragedin skriver Aristoteles att den ska väcka skräck och medkänsla och åstadkomma en rening, en katarsis. Senare har de tre enheterna handling, tid och rum tillskrivits Poetiken, men den berör bara handlingens enhet. Theofrastos, en av Aristoteles lärjungar, ägnade sig åt stilistik och kom fram till de tre stilnivåer, hög, låg och måttfull still som man använt sig av inom stilistik in på 1900-talet.

Under hellenismen blev Alexandria centrum för studierna av litteratur. I staden växte det fram såväl textkritik som kanonbildning. Aischylos, Sofokles och Euripides utropades nu som de stora tragediförfattarna. Man började bland annat kritisera Homeros mänskliga gudarnaskildringar som omoraliska. Imitation blev allt viktigare under hellenismen, författarna försökte på så sätt likna och överträffa de kanoniserade verken. Romerska författare eftersträvade att överglänsa grekiska original på latin. Genreindelningen var strikt, när man skulle skriva valde man först en genre och försökte sedan tävla med det författare som ansågs vara de främsta inom genren. Imitationstanken kom senare att upptas under renässansen.

Från renässansen till idag

Under renässansen återupptogs ämnet och blev mer historiskt inriktat. Under romantiken fördjupades det historiska intresset. Med positivismens började man alltmer se på psykologiska och biogragisk aspekter av litteratur. Kring sekelskiftet utvecklades komparativ litteraturforskning som studerade förhållandet mellan olika kulturers litteratur, verkens relation till varandra, etc. Under efterkrigstiden tillkom ett stort antal inriktningar och den teoretiska basen för vetenskapen växte enormt. Bland annat tillkom litteratursociologi och litteraturdidaktik.

Litteraturvetenskapliga analysmetoder

Det finns en rad olika sätt att analysera litteratur:

Källor

  1. Nationalencyklopedin. 
Personliga verktyg