Saltvattenkrokodil

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Listkrokodil)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Saltvattenkrokodil
SaltwaterCrocodile('Maximo').jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Kräldjur
Reptilia
Ordning: Krokodildjur
Crocodilia
Familj: Krokodiler
Crocodylidae
Släkte: Crocodylus
Art: Saltvattenkrokodil
C. porosus
Vetenskapligt namn
§Crocodylus porosus
Auktor: Schneider, 1801
Saltvattenkrokodilens utbredning
Saltvattenkrokodilens utbredning
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Saltvattenkrokodil, Deltakrokodil, Australisk saltvattenkrokodil eller Listkrokodil (Crocodylus porosus) är världens största krokodilartade kräldjur. Den kan leva både i söt-, salt- och bräckt vatten. Saltvattenkrokodilens utbredningsområden ligger i Sydostasien och i norra Australien. I Australien finns även den mindre sötvattenkrokodilen.

Innehåll

Beskrivning

Vuxna exemplar av saltvattenkrokodilen är grågröna eller bruna i färgen med runda svarta fläckar och en ljusare undersida. Yngre exemplar har en mer gulaktig och ljusare ton samt mer tongivande fläckmönster. Saltvattenkrokodilens huvuden är stora och käftarna är mycket kraftfulla på vilka det sitter 64-68 vassa tänder. Jämfört med andra arter av krokodiler, har saltvattenkrokodilen färre rustningsplattor på nacken och är kraftigare byggd. Arten tros vara förhållandevis intelligent. Forskning har visat att de har minst fyra olika kommunikationsläten; bland annat ett som anger nöd och ett annat som upplyser om förekomsten av ett eventuellt hot. Forskare har också funnit att saltvattenkrokodilen har lärt sig att spåra vandringsmönster av sina bytesdjur. saltvattenkrokodilen är en duktig simmare.[1]

Storlek

Saltvattenkrokodilen är vanligtvis mellan 4 och 5 meter lång och väger mellan 400 och 1300 kg. Äldre exemplar kan bli 6 meter eller mer. Ett exemplar på 6,1 meter har fångats och mätts. Det finns även bevarade krokodilskallar som uppskattats komma från krokodiler som haft en längd på cirka 7,5 meter.[2][3] Obekräftade rapporter om saltvattenkrokodiler som är över 10 meter långa och som väger 2 ton har även förekommit. Dessa har dock inte kunnat verifieras.

Utbredning

Saltvattenkrokodil vid Timorsjön i norra Australien

Efter en hänsynslös jakt som tog fart efter andra världs kriget var arten allvarligt hotad i början på 1980-talet. Även om saltvattenkrokodilen fridlystes i Australien 1971 fortsatte populationen att sjunka fram till 1981 då det endast fanns 3000 exemplar kvar i Australien. Program från myndigheterna i landet har dock fått populationen att öka rejält där och idag beräknas det finnas runt 100.000 exemplar i norra Australien.[4][5] Sedan 1997 har aboriginerna haft tillåtelse att jaga krokodilen och 2009 föreslogs safarijakt för att kunna utnyttja det värde som saltvattenkrokodilen besitter för landägare och allmänhet.[6] Även om populationen av saltvattenkrokodiler har återhämtat sig i vissa delar av utbredningsområdena har den fortsatt att minska i andra. Saltvattenkrokodilen är idag i det närmaste utrotad i Thailand, Vietnam och Kambodja samt är allvarligt hotad på Sri Lanka och flera andra länder i Sydostasien.

De stora populationer som finns i Australien och på Nya Guinea gör att artens fortlevnad för tillfället är mycket säker. Risken är dock överhängande att den försvinner från andra delar av dess nuvarande utbredningsområde såvida inte det införs program i samtliga länder för att bevara de lokala populationerna.[7] Mänskliga dödsoffer och rädsla för fler attacker har dock gjort det svårt att få ett brett stöd för att bevara arten i mindre utvecklade länder. Dessutom besitter krokodilskinnet ett högt värde vilket ursprungligen var orsaken till jakten på arten. Även om handeln med skinn numera är förbjuden så är kontrollen ineffektiv i många länder. Handeln har dock kommit att bli ganska marginell medan jakt som grundar sig i rädsla har blivit ett större problem. [8][9]

Boplats

Saltvattenkrokodiler lever i allmänhet i träsk och floder och flyttar nedströms till flodmynningar under torrperioden. Ibland kan den även simma långt ut till havs. Krokodiler konkurrerar med varandra om revir där dominerande hanar särskilt ockuperar de mest lämpade sträckorna av sötvattenbäckar och vattendrag. Yngre krokodiler tvingas således in i marginella flodsystem och ibland ut i havet. Detta förklarar den stora spridningen av djuret (som sträcker sig från den östra kusten av Indien till norra Australien) samt att den ibland upptäcks på lite udda ställen som t.e.x. till sjöss utanför Japan.

Föda

saltvattenkrokodilen hoppar upp från vattnet.

Saltvattenkrokodilen är ett rovdjur som kan ta alla slags djur som kommer in i deras revir, antingen i vatten eller på torra land. Unga krokodiler är begränsade till mindre djur som insekter, groddjur, kräftdjur, små reptiler och fiskar. Ju större krokodilen blir, desto större mängd djur finns det i kosten, men relativt små bytesdjur utgör en viktig del av kosten även hos vuxna exemplar. Vuxna saltvattenkrokodiler kan potentiellt äta allt levande inom dess räckvidd; däribland apor, kängurur, vildsvin, dingos, varaner, fåglar, husdjur, hajar och människor. Tama nötkreatur, hästar, vattenbufflar och gaurer, vilka alla kan väga över ett ton, anses vara de största bytena och tas endast av vuxna krokodilerhanar.

De större bytesdjuren tar den vanligtvis vid strandkanten efter ett explosivt angrepp med hög hastighet från vattnet varefter den släpar bytesdjuret tillbaka ut i vattnet. Där rullar den runt bytesdjuret kraftigt i en så kallad "death roll"(dödsrullning) för att garanterat ta död på det. Rullningarna används också för att rycka isär större djur när de är döda. De flesta bytesdjur dödas av krokodilens bett, men vissa djur dör av drunkning. En saltvattenkrokodil på över 4 meter i längd, kan med hjälp av sina kraftiga käkar bita i en kraft på 5000 psi; det starkaste bettet på jorden. Saltvattenkrokodilen föredrar att jaga på natten eller i skymningen medan den gärna ligger och solar på dagen. Den är generellt mycket dvallik - ett karaktärsdrag som hjälper den att konservera energi och överleva månader i taget utan mat.

Parning

Saltvattenkrokodilens honor blir könsmogna vid 10-12 års ålder då de är 2,2 - 2,5 meter långa. För hanarna sker det när de nått 16 års ålder och har en längd på cirka 3,2 meter. Bona görs mellan november till mars under regnperioden. Honan lägger 40-60 ägg. Även om honan håller sig nära boet tills äggen kläckts händer det att bon lensas av rovdjur eller mänskliga äggsamlare. Om boet håller en temperatur på cirka 31,6 ° C för äggen blir det en som högst andel hanungar. Andelen honungar ökar med högre eller lägre temperaturer. Äggen kläcks efter 80-90 dagar. När honan hör sina ungars läten hjälper hon att gräva fram dem ur boet varefter hon tar ungarna försiktigt i munnen och för ner dem till vattnet. Ungefär 1 procent av krokodilungarna når könsmogen ålder. Många faller offer för rovdjur och ibland andra krokodiler.[10][11]

Krokodilattacker

Varningsskylt i Kakadus nationalpark.

Saltvattenkrokodilen är ett farligt djur för människan men omfattningen av tillförlitliga data på antalet attacker är begränsad utanför Australien. Uppskattningar om antal dödade människor årligen varierar från ett dussintal till tusentals. Med tanke på att befolkningen i saltvattenkrokodilens utbredningsområden är begränsad så är troligtvis dödssiffrorna i de nedre delarna av intervallet. De flesta människoattacker som görs av vuxna saltvattenkrokodiler leder till döden för offret. I Australien brukar det rapporteras om en eller två dödliga attacker per år. I Arnhem land som befolkas av aboriginer kan det finnas fler orapporterade attacker men dessa sker sannolikt huvudsakligen på Nya Guinea.[12]

Det låga antalet dödsoffer i Australien beror på en upplyst lokalbefolkning och ett aktivt arbete från myndigheterna att varna för krokodilerna i deras områden. I Nordterritoriet finns ett "problemkrokodil"-program i vilket 240 saltvattenkrokodiler årligen flyttas från staden Darwins hamn för att förbättra invånarnas säkerhet. I saltvattenkrokodilens utbredningsområden utanför Australien görs färre förebyggande insatser.[13]

Enligt ett antal brittiska soldater som tjänstgjorde under andra världskriget så är saltvattenkrokodilen ansvarig för den kanske värsta krokodilattacken i historien. Den 19 februari 1945 skulle cirka 1000 japanska soldater passera ett 16 km långt mangroveträsk på ön Ramree i Burma i syfte att retirera från brittiska trupper. I träsket fanns det saltvattenkrokodiler och brittiska soldater har berättat att krokodilerna troligtvis dödade hundratals japanska soldater. Bara 20 soldater tillfångatogs av de brittiska soldaterna och uppskattningsvis 500 soldater uppges ha flytt till omkringliggande byar. Uppgifternas trovärdighet har dock ifrågasatts då vittnen från lokalbefolkningen sagt att inte något större antal föll offer för krokodiler. Japanska soldater har vid ett flertal tillfällen berättat om deras vandring över träsket utan att nämna krokodiler.[14][15]

Referenser

  1. http://www.mrnussbaum.com/crocodile.htm
  2. http://www.underwatertimes.com/news.php?article_id=51790108324
  3. http://www.kingsnake.com/oz/crocs/porosus.htm
  4. http://www.nt.gov.au/nreta/wildlife/policies/crocodile.html
  5. http://www.flmnh.ufl.edu/cnhc/csp_cpor.htm
  6. http://crocodilian.blogspot.com/2009/04/saltwater-crocodile-safari-hunting.html
  7. http://www.flmnh.ufl.edu/cnhc/csp_cpor.htm
  8. http://iucncsg.org/ph1/modules/Publications/action_plan1998/cporo.htm
  9. http://www.flmnh.ufl.edu/cnhc/csp_cpor.htm
  10. http://www.flmnh.ufl.edu/cnhc/csp_cpor.htm
  11. http://www.angelfire.com/mo2/animals1/crocodile/asc.html
  12. http://www.wemjournal.org/wmsonline/?request=get-document&issn=1080-6032&volume=016&issue=03&page=0143
  13. http://iucncsg.org/ph1/modules/Crocodilians/species.html#cpo
  14. The Massacre of Ramree - YouTube
  15. The Massacre of Ramree - Artikel
    DEPARTMENT OF THE NAVY -- NAVAL HISTORICAL CENTER
    Capture of Ramree Island - Burma 1945

Externa länkar

CSG - Bevarandeprogram för saltvattenkrokodilen

Personliga verktyg