Munvatten
Från Rilpedia
Munvatten är en produkt för oral hygien. Det har i regel en bakteriedödande effekt, motverkar plack och dålig andedräkt. Det bör dock inte användas som ett substitut för tandborstning.
Innehåll |
Historia
Antony van Leeuwenhoek, en nederländsk 1600-talsforskare, upptäckte levande organismer i avlagringar på tänder (vad vi kallar plack). Han fann även organismer i vattnet från ett närliggande vattendrag som han utförde experiment på genom att tillsätta vinäger eller brandy och fann att detta resulterade i en omedelbar parlys eller dödande av organismerna i vattnet. Efter det prövade han att skölja sin mun med en tämligen stor mängd vinäger eller brandy och fann att de levande organismerna förblev kvar i placket. Han drog slutsatsen att munvattnet antingen inte kom åt de berörda delarna alternativt inte var inne tillräckligt länge för att ta död på organismerna. Det förblev den rådande uppfattningen fram till sent 1960-tal då Harald Loe (vid tiden professor vid Kungliga tandvårdsinstitutet i Aarhus, Danmark) påvisade att klorhexidin hade en anti-plackbildande effekt. Dess effektivitet ligger i på att det fäster på ytor i munnen och behåller sin verkan i flera timmar.
Sedan dess har det kommersiella intresset för munvatten ökat och flera nya producenter framhåller sina egna produkters förträfflighet i motverkan av plackbildning och inflammationer i tandköttet, och dessutom dess effekt mot dålig andedräkt. Många av dessa kemiska lösningars främsta mål är att motverka de flyktiga och svavelhaltiga gaser som bildas då, genom kemiska reaktioner, bakterier bryts ned när vi sover, äter eller är torra i munnen.
Vanligt bruk
Vanligt är att skölja munnen i 30 sekunder– 1 minut med ungefär 20 ml munvatten två gånger per dag efter tandborstning och sedan spotta ut det.
Sammansättning
Aktiva substanser i munvatten kan vara, tymol, hexeditin, metylsalicylat, menthol, klorhexidin, bensalkoniumklorid, cetylpyridiniumklorid, methylparaben, väteperoxid och ibland fluorid, enzym och kalcium. Övriga ingredienser är vatten och sötningsmedel så som sorbitol och sackarin.
Från att tidigare ha innehållit ansenliga mängder alkohol är numera de flesta munvatten alkoholfria och innehåller luktborttagande oxider och zinkoxid. Värt att notera är att många kommersiella munvatten har en hög surhetsgrad som kan förvärra upplevelsen för de som ofta drabbas av halsbränna och sura uppstötningar. För dem rekommenderas ett munvatten med ett mer neutralt pH-värde.
