Från Rilpedia

Dålig andedräkt är ett problem som drabbar många människor. Man skiljer på tillfällig och kronisk dålig andedräkt. Tillfälligt dålig andedräkt drabbar nästan alla människor någon gång och kan bero på något man ätit, som ost eller starkt kryddad mat, på rökning eller intag av alkohol. Kroniskt dålig andedräkt har den medicinska termen halitosis eller foetor ex ore. och beror på att vissa bakterier i munhålan bildar svavelföreningar som uppfattas som illaluktande. ^[1] Dålig andedräkt kan motverkas genom att borsta tänderna, suga på zinkpastiller eller använda munspray. Tuggummi kan i vissa fall hjälpa något, men det ger inte sällan den rakt motsatta effekten, då man riskerar att trötta ut spottkörtlarna genom att ständigt aktivera dem.^[2]

Orsaker

Dålig andedräkt beror oftast på dålig munhygien. Det främsta ursprunget till besväret är bakteriebeläggningar på tungan och mellan tänderna. Vanligtvis ska saliven skölja munhålan och hålla den ren från bakterier, men ibland kan man drabbas av muntorrhet, till exempel av läkemedel, vid stress, om man har tandställning, eller efter en natts vila ("morgon-andedräkt") vilket gör att dålig andedräkt kan bildas. Även sjukdomar i tandköttet eller smuts och beläggningar på och mellan tänderna kan ge illaluktande svavelos.

Behandling

God munhygien kan avhjälpa problem, tandborstning, behandling med tandtråd och tungskrapa, och gurgling med munskölj rekommenderas. För bästa effekt bör man använda munskölj med zinkacetat eller klorhexidin som neutraliserar de illaluktande svavelgaserna. ^[3] Munskölj som innehåller alkohol kan dock torka ut munnen, vilket ger motsatt effekt.

Källor

1. ↑ Sjukvårdsrådgivningen
2. ↑ ”Dålig andedräkt/Diagnos och vård”. Vård i Västra Götaland. 29 mars 2007. http://vard.vgregion.se/sv/Sjukdomar_och_symtom/Symtomguide/Sjukvardsradgivningen/?CatId=18450&ChapId=18452. Läst 23 april 2008. 
3. ↑ Dålig Andedräkt