Leon Larson
Från Rilpedia
Bror Leo Ambrosius Larson, känd som Leon Larson, ibland skrivet Larsson, född 3 augusti 1883 i Älvkarleby, Uppland, död 21 mars 1922 i Spånga, Uppland, var en svensk proletärförfattare och anarkist.
Leon Larson var främst poet och i hans diktning märks en fascination för elden. Redan som femtonåring gjorde sig Larson skyldig till mordbrand då han midsommar 1899 brände ner smedjan där han arbetade som lärling. Han dömdes till ett års straffarbete.
I början av 1900-talet var Larson aktiv i Ungsocialisterna och andra anarkistiska grupper, men 1907 bröt han med anarkismen och gick med i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet, som leddes av Zeth Höglund.
1909 gav Leon Larson ut sin roman Samhällets fiende: ur en ung arbetares utvecklingshistoria, i vilken han gjorde upp med sitt anarkistiska förflutna. Boken blev början till slutet för Larsons författarskap, då han med den förlorade många av sina gamla läsare. Till hans fall bidrog ytterligare, att han vid en vistelse på Sundsholms sanatorium i Halland avslöjades med att ha arrangerat ett sprängattentat mot sig själv, förmodligen driven av publicitetshunger.
Han reste till USA, möjligen för att försöka bryta sig en bana där, men återvände redan efter 9-10 månader. Under 1910-talet utgav han sedan ett par böcker, och lyckades också placera ett och annat bidrag i tidningar, men han var glömd av offentligheten. Hans bortgång, i lungsot vid 39 års ålder, föranledde mest korta notiser.
Leon Larson är morfar till populärhistorikern Herman Lindqvist.
Diktsamlingar
Externa länkar
- Samhällets fiende (1909), elektronisk utgåva från Projekt Runeberg
