Leo-Jozef Suenens
Från Rilpedia
| Leo-Jozef Suenens Kardinal i Katolska kyrkan |
|
| Född: | 16 juli 1904 |
|---|---|
| Biskopsstol: | Ärkebiskop emeritus av Mechelen-Bryssel |
| Kardinalstitel: | Kardinalpräst av San Pietro in Vincoli |
| Utnämnd: | 19 mars 1962 |
| Avliden: | 6 maj 1996 |
| Kardinal Titulus Konsistorium Samtliga kardinaler |
|
Leo-Jozef Suenens, född 16 juli 1904 i Ixelles-Elsene, Bryssel, Belgien, död 6 maj 1996 i Bryssel, var en belgisk kardinal inom Katolska kyrkan. Han var ärkebiskop av Mechelen-Bryssel från 1961 till 1979.
Innehåll |
Studier och prästvigning
Leo-Jozef Suenens var son till Jean-Baptiste Suenens och Jeanne Jannsens. Fadern dog när Leo-Jozef var fyra år.
Från 1920 till 1927 studerade Suenens vid Gregoriana-universitetet i Rom. Han bodde på Påvliga belgiska prästseminariet vid Via del Quirinale på Quirinalen. Han doktorerade i teologi och filosofi och bedrev fördjupade studier i kanonisk rätt. Som mentor hade han kardinal Désiré-Joseph Mercier, vars liberala ståndpunker anses ha påverkat Suenens i hög grad.[1]
Suenens prästvigdes den 4 september 1927 i Mechelen av kardinal Jozef-Ernest van Roey, ärkebiskop av Mechelen. Mellan 1927 och 1929 studerade han vidare i Rom, innan han 1930 utnämndes till professor i filosofi vid det lägre seminariet i Mechelen. I början av andra världskriget tjänade han som fältpräst i södra Frankrike. 1940 utnämndes han till vicerektor för universitetet i Louvain och till ställföreträdande rektor då den ordinarie rektorn monsignor Honoré van Waeyembergh arresterades av tyskarna i juni 1943. Suenens namn fanns med på en lista över personer som skulle avrättas; de allierade befriade Belgien innan dödsdomen hann gå i verkställighet.
Ärkebiskop och kardinal
Den 12 november 1945 utnämndes Suenens till hjälpbiskop av Mechelen och titulärbiskop av Isinda. I november 1961 blev han ärkebiskop av Mechelen; denna primasstol bytte i december samma år namn till Mechelen-Bryssel. Påve Johannes XXIII utsåg den 19 mars 1962 Suenens till kardinalpräst med San Pietro in Vincoli som titelkyrka. Som ärkebiskop och Belgiens primas blev Suenens ordförande för den belgiska biskopskonferensen och deltog i en rad biskopssynoder.
I egenskap av ärkebiskop deltog Suenens i Andra Vatikankonciliet (1962-1965). Påve Johannes XXIII, som hade sammankallat konciliet, vände sig till bland andra kardinalerna Giovanni Battista Montini och Suenens för att få vägledning. Montini och Suenens och deras rådgivare ansåg att konciliet måste samla sig kring Kyrkans väsen och roll och förespråkade, liksom påven själv, förnyelse. Efter konciliets första session hösten 1962 redde kardinal Suenens upp bland dess många dokument. Han betonade särskilt ekumenik med andra kristna kyrkor och andra religioner, en tydligare definition av lekfolkets roll[2] samt den biskopliga kollegialiteten.[3]
Suenens var en av kardinalelektorerna vid konklaven 1963 som valde kardinal Montini till påve Paulus VI att efterträda Johannes XXIII. Den nye påven utnämnde Suenens till en av konciliets fyra moderatorer, och som sådan kom Suenens att ha ett avgörande inflytande över Lumen Gentium (Om kyrkan) och Gaudium et Spes (Om kyrkan i världen av idag), två av konciliets konstitutioner.
1968 promulgerade Paulus VI encyklikan Humanae Vitae, som bland annat fastslår att abort är något moraliskt ont samt helt och hållet förbjuder varje form av preventivmedel. Suenens, som redan under Andra Vatikankonciliet hade kritiserat Vatikanens officiella ståndpunkt i frågan om födelsekontroll, förnyade nu sin kritik. Suenens menade, att Kyrkan såg äktenskapet mellan man och kvinna som en garant för fortplantning på bekostnad av den äktenskapliga kärlekens fysiska uttryck.
1978 deltog kardinal Suenens i det årets två konklaver. Den 26 augusti 1978 valdes Johannes Paulus I till påve. Denne avled dock redan efter 33 dagars pontifikat, och den 16 oktober valdes Johannes Paulus II till hans efterträdare. I oktober 1979 lade Suenens ned ärkebiskopskräklan i stiftet Mechelen-Bryssel. Han avled av en blodpropp våren 1996, 91 år gammal. Han har fått sitt sista vilorum i Mechelens katedral.
Bibliografi
- Suenens, Léon Joseph, Kung Baudouin: ett liv som talar till hjärtat. Vejbystrand: Catholica 1997.
- Suenens, Léon-Joseph, Memories and Hopes. Dublin: Veritas 1992.
Källor
- Delar av artikeln är översatta från den engelskspråkiga versionen från den 10 maj 2007
Noter
- ↑ TIME Magazine 1 augusti 1969: The Cardinal as a Critic.
- ↑ TIME Magazine 20 novemner 1964: A Mind of Its Own.
- ↑ TIME Magazine 8 november 1963: Council on the Move.
Externa länkar
| Företrädare: Jozef-Ernest van Roey |
Ärkebiskop av Mechelen-Bryssel 1961–1979 |
Efterträdare: Godfried Danneels |
