Lars Norrman (biskop)
Från Rilpedia
|
|||||
|
|
|||||
| Kyrka | Svenska kyrkan | ||||
|---|---|---|---|---|---|
|
|
|||||
| Stift | Göteborgs stift | ||||
| Period | 1702-1703 (Tillträdde inte) | ||||
| Företrädare | Johannes Tingvall | ||||
| Efterträdare | Olaus Nezelius | ||||
|
|
|||||
| Född | 24 april 1651 i Jäders socken | ||||
| Död | 21 maj 1703 i Uppsala | ||||
Lars Norrman, född 24 april 1651 på Norrby gård i Jäders socken i Södermanland, död 21 maj 1703 i Uppsala. Professor i Uppsala 1684-1703 och biskop i Göteborg 1702.
I födelsesocknen var fadern, Johan Jönsson Norrman, kamrerare, med uppsikt över rikskanslern Axel Oxenstiernas egendomar. Modern hette Rebecka Barck. Norrman gifte sig 1676 med Elisabet Roman.
Redan som gymnasist i Strängnäs väckte Norrman uppmärksamhet för sina ovanliga kunskaper och avgick 1668 till Uppsala med rektors testimonium: »Talem nunc mittit Strengnesia, qvalem nec vidit, nec videbit». I Uppsala fortsatte han sina studier i elva år eller till 1679, då han anträdde en resa till Tyskland och Holland, för att vid dess universitet ytterligare utvidga sin sällsynta filologiska lärdom. Genast vid sin hemkomst anställdes han 1681 av greve Magnus Gabriel De la Gardie som hans enskilde bibliotekarie samt utnämndes följande året på dennes vitsord till extra ordinarie professor i hebreiska och grekiska språken vid universitetet i Uppsala, och erhöll också plats som assessor i Antikvitetskollegium.
Redan på hösten 1682 kallades Norrman till Lund, såsom ordinarie professor i nyss nämnda ämnen; dock tillträdde han aldrig denna befattning utan övertog i stället professuren i logik och metafysik i Uppsala 1684. Historia och språkvetenskap var likväl fortfarande hans huvudstudier, redan 1685 utbytte han den filosofiska professionen mot lärostolen i grekiska, varjämte han föreläste historien och i synnerhet fäderneslandets antikviteter. 1691 utbytte han återigen sin professur mot en dylik i teologiska fakulteten, varjämte han 1698 förordnades till prefekt för akademiska biblioteket och blev 1702 förste teologie professor och domprost. Hans sista befordran var till biskop i Göteborg samma år, men innan han tillträtt detta ämbete, avled han i Uppsala 21 maj 1703.
Inte bara fäderneslandet, utan hela det lärda Europa beklagade förlusten av denne »Athenarum upsaliensium fulgatissimum sidus». Och visserligen var djupet av hans insikter ej mindre förvånande än deras omfång. Hans studier omfattade bland annat hela den österländska litteraturen med alla dess dialekter och allt som blivit tryckt och offentliggjort på grekiska språket. Av hans handskrifter förvarar biblioteket i Uppsala en mängd, tyvärr har en del gått förlorade. De omfattade huvudsakligen varianter, rättelser och register till olika upplagor av Thucydides, Aristofanes, Aiskylos, Euripides och Lucianus.
-
Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.
