Tibetansk buddhism

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Lamaist)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Grundaren av Nyingma-skolan inom den tibetanska buddhismen, Padmasambhava

Tibetansk buddhism är den form av vajrayana-buddhism som praktiseras i Tibet och stora delar av Centralasien samt Himalaya.

Innehåll

Historisk bakgrund och utbredning

Den tibetanska buddhismen anses av hävd vara arvtagaren till den nordindiska mahayanabuddhismen och infördes år 747 av Padmasambhava. Det är en form av mahayana som har utvecklas i Tibet och var tidigare spridd från södra Ryssland till Kina. Den hade ett mäktigt klosterväsen av feodalt slag, med dess religiösa "mekka" i Lhasa, där också ett av dess religiösa överhuvud Dalai Lama befann sig. Näst efter Dalai Lama räknas inom hierarkin Panchen Lama, som befinner sig i Shigatse i Kina.

I och med Kinas ockupation av Tibet 1950 bröts lamaismens världsliga makt, Panchen Lama fängslades och Dalai Lama tvingades ut på flykt till Indien där han än i dag befinner sig.

Den består av fyra större traditioner och ett stort antal mindre. Den tibetanska buddhismen är geografiskt spridd över ett stort område: Tibet, hela dess högplatå och kringliggande områden såsom Nepal, Bhutan, Sikkim och Ladakh. Tibetansk buddhism praktiseras även i delar av Kina och Mongoliet samt i Burjatien, Kalmuckien och delar av Tuva i Ryssland.

Tibetansk buddhism uppvisar tecken på blandning mellan framförallt mahayana (en av de tre största inriktningarna av buddhism, "den stora vagnen") och Vajrayana. Den har även influerats av theravadabuddhism, den förbuddhistiska tibetanska religionen bön och hinduism, men inte i samma utsträckning.

Den tibetanska buddhismens särdrag

De saker som främst märker ut tibetansk buddhism är framför allt tre ting.

  1. tron på att lamor kan återfödas och då återvänder till sin grundform, tulku. Dessa barn kan kännas igenom på vissa speciella kriterier och måste återigen undervisas i buddhistisk filosofi.
  2. tron på att buddhor kan manifestiera sig i mänsklig form, såsom i padmasambhava.
  3. sökandet av gömda heliga läror, så kallade terma. De som letar efter dessa kallas tertron. De kan antingen bli återfunna i faktisk fysisk form som skrifter, vilka då ofta är skrivna på ett mystiskt språk. Dessa texter måste läsas och tolkas om och om igen av tertronen eftersom betydelsen förändras. Han måste läsa texterna tills meningen har stabiliserats. De kan också bli funna i form av en uppenbarelse under meditation eller vid kontakt av ett visst objekt. Under denna uppenbarelse länkas tertronen direkt till läran och håller alla ord i sitt medvetande. Detta påminner en hel del om islams tro på hur koranen kom till. Den mest kända terman är Bardo Thodol, ibland slarvigt kallad den tibetanska dödsboken, som beskriver medvetandets upplevelser i tomrummet mellan döden och återfödelsen. Den läses över döende eller nyligen avlidna människor, ungefär som sista smörjelsen inom katolicismen. Bardo Tohol betyder "friheten att höra om bardo", medvetandets tillstånd mellan två liv.

Den tibetanska buddhismen innehåller även en tro på olika boddhisattvor och så kallade beskyddare av dharma. Boddhisattvor är upplysta människor som stannar i samsara för att hjälpa andra. Dharma-beskyddare är ett slags husgudar som skyddar olika byar, vilket går att jämföra med de olika avatarerna i hinduism, men enligt vissa källor även till bön. De finns till för att upprätthålla den naturliga balansen - dharma.

De som inte är munkar eller på annat sätt aktivt en del av religionsutövningen kan istället göra offer till olika boddhisattvor, skänka mat till munkar, tända smörlampor i templen, göra pilgrimsfärder eller sjunga böner. En annan viktigt del är chamdanserna, en viktig religiös dans som vanliga människor antingen kan delta i eller se på. Dessa danser är också en sorts skådespel där vikiga moraliska historier lärs ut. Dessa danser är förbjudna i Tibet, men anordnas bland annat i Bhutan.

Klosterskolningen är en viktig del av tibetansk buddhism. Vid tidpunkten för kinesernas intåg i Tibet (1950) räknar man med att cirka 25 procent av Tibets befolkning levde i kloster. Innan kulturrevolutionen tror man att det fanns mellan 2000 till 3000 kloster i Tibet. Det nuvarande styret påverkar den utbildning som ges i klosterskolorna i Tibet, som därför skiljer sig från den som ges i exilskolorna i till exempel Indien.

Historia

Både mongoler och tibetaner hade från början rent schamanistiska religioner med naturandar och gudar – en del traditioner lever vidare än idag, samt den muslimska minoritet som har befunnit sig i Tibet i mer än 700 år. Tibets första kontakter med buddhismen kom med Songtsen Gampos båda fruar. Omkring år 750 lät tibetanerna kalla in den indiska vajrayana-munken Padmasambhava som grundade ett flertal kloster och blev därför utsedd till den första laman – läraren. Buddismen blandades med den tidigare bön-religionen och lamaismen växte fram, fast dock inte helt konfliktfritt.

Padmasabhava grundade den första skolan, Nyingma. Den skolan grundar sig på en gammal översättning av heliga skrifter skrivna av heliga män efter Buddhas död. Översättningen är gjord från kinesiska översättningar av originalet eftersom man vid tidpunkten för denna skolans grundande inte hade återfunnit originalen utan förlitade sig på de kinesiska avskrifterna.

De andra skolorna, kayu, sakya och geluk, baseras på en senare översättning av originalskrifterna (sarma). Den mest iögonfallande skillnaden mellan geluk (gelug) och de andra är att munkarna bär gula huvudbonader, då de andra bär röda.

Ibland räknar man in bön, en inhemsk religion som fanns innan buddhismen kom till Tibet, som en av skolorna. De benämns svartmössor och är enligt vissa uppgifter mycket assimilerade med buddhismen.

Under Djinghis khans härjningar på 1200-talet började vänskapliga kontakter bildas mellan de olika folken. Mongolerna visade så stort intresse för Buddha Dharma från Tibet att Sonam Gyatso – den tredje inkarnerade ledaren för Gelugpa-sekten blev inkallad till ett religiöst möte med Althyn Khan. Där fick Sonam namnet Dalai Lama ("Ocean av visdom"). Denna titel gav Sonam sedan posthumt till sina två tidigare reinkarnationer, och räknas sålunda som den tredje Dalai Lama.

Den fjärde Dalai Laman var en mongol och blev mördad vid 25 års ålder. Den femte och säkerligen bland de mest välkända utvidgade riket och infriade den näst religiöst mäktigaste laman, Panchen Lama. Efter interna strider, konflikter med mongolerna och kineser står lamaismen där den är idag – den fjortonde reinkarnationen av Dalai Lama på flykt och den elfte Panchen Lama fängslad.

Tibetansk buddhism i dagens Kina

Mycket av den tibetanska buddhismen förtrycks idag; till exempel tillåter inte Kina att man utför de rituella chamdanserna. Även den traditionella tibetanska buddhistiska begravningsmetoden, som innebär att man ger kroppen till gamar, är inte heller tillåten. Denna ceremoni utförs av omtanke till alla levande varelser, inte minst fåglar. Själen har lämnat kroppen som numera bara är en bit kött och bör hellre inkluderas i det ekologiska kretsloppet än brännas.

Externa länkar

Personliga verktyg